Vi backar om förändringarna

I somras utlovades en rejäl förändring av bloggen och tillhörande hemsida. Inga löften om tidpunkt gavs, men det har märkts en viss otålighet i kommentarer och mejl. Tyvärr gick det inte att komma igång med jobbet som det var tänkt, och det går inte heller nu att säga när de nya tankarna kan börja märkas här. Men det kommer, så ha tålamod ett tag till!

Välkommen till livetsmening - the blog!

Detta är bloggversionen av www.livetsmening.nu

Det finns mängder med sajter och bloggar där man vrider och vänder på frågan om livets mening. Många av dem är religiösa eller andliga, en del är uttalat kristna. Andra försöker hitta en mening utan att blanda in vare sig Skapare eller andlig verklighet. En tuff uppgift, visar det sig ofta! Som besökare – och sökare - är det lätt att bli förvirrad, förtvivlad eller rent av förbannad…

Den här bloggen vill vara annorlunda! En kristen blogg bland många andra, ja kanske, men en som sticker ut lite. Vi serverar inte färdiga svar på alla frågor (men tillräckligt bra ändå, för dig som vill ha det), vi slår inte Bibeln i huvudet på dig, (men slår gärna ett slag för Världens Mest Lästa Bok), och vi blundar inte för problem som kan finnas. Vad vi däremot gärna gör är att ge nytt hopp till dig som kanske har förlorat det!

Inläggen ligger i den ordning de är tänkta att läsas. Enklast är att bara rulla neråt. Använd webläsarens bakåtknapp när du följt någon länk. (Gäller inte externa länkar, de öppnas i separata fönster eller flikar.)

Varför undra över livets mening?

Egentligen är det konstigt att man tänker på det, livets mening. Varför ska livet ha en mening? Måste det ha det? Om vi blivit till utan någon tanke bakom, om vi bara är resultatet av miljoner års utveckling där slumpen och det naturliga urvalet gjort sitt - varför då tänka alls? Det naturliga vore väl att inte göra det?

Ändå kan vi inte låta bli att tänka. Och undra. Och ibland må riktigt dåligt. När så alla frågor dyker upp, vart ska vi vända oss med dem? Vem kan man lita på? Det är många som försöker ge svar, men hur ska vi hitta rätt i allt det vi ser och hör?

För inte så länge sedan var livet enklare. Då, när de flesta fortfarande trodde på den Gud som kyrkan presenterade, fanns sanningen i Bibeln. Det var bara att läsa. Människan var skapad till Guds avbild, hennes plats var bestämd, hon hade en speciell uppgift. Livet fick mening därför att Någon tänkt ut det.

Det fanns nog en trygghet i de här tankarna. Men kyrkan var också en myndighet i samhället, och kanske missbrukade prästerna den makt de hade. Kanske förvrängdes det kristna budskapet så att det band istället för befriade. Inte så konstigt då att många vänt sig bort från kyrkan och tron.

Med utvecklingsläran fick en helt ny världsbild fäste. Gud behövdes inte längre som förklaring, tyckte man. Tänkandet förändrades - det enda som finns är det som kan mätas och registreras. Människan är bara en maskin, tankar och känslor bara kemiska reaktioner och elektriska signaler. Samtidigt har teknikutvecklingen exploderat: Bilar, flygplan och rymdstationer. Datorer och Internet. Genmodifiering och abortpiller. Allt har blivit möjligt i vetenskapens namn!

Vi borde vara rätt nöjda, ändå blir det allt tydligare att något fattas. Att vi tappat bort något viktigt på vägen. Var finns tryggheten idag? Var finns den fasta, säkra grunden som man kan bygga sitt liv på? Och vad har egentligen livet för värde? Bara kemiska reaktioner...

Är det ett bakslag för vetenskapen när många nu på nytt söker sig till det mystiska, det okända - det som inte kan mätas och vägas? Magi, andeväsen, sagor och fantasy. Kristaller, seanser, healing... Varför är det så spännande? Dög inte den förnuftiga tillvaro som vetenskapen gav oss, det mekaniska universum där vi människor bara är små stoftkorn utan mening? Måste vi ha något annat?

Måste livet ha en mening?

Svaret på den frågan är nog ja, annars hade du knappast brytt dig om den här sajten. Precis som hos många andra av oss surrar frågorna runt där inne. Åtminstone ibland. Frågorna om varför du finns och vad allt ska tjäna till. Frågorna som egentligen inte borde dyka upp i en värld född enbart av slump och en massa tid...

Vissa människor påstår sig känna till en sanning som ligger utanför oss själva. En "absolut" sanning om livet. De kristna hänvisar till Bibeln och menar att Gud fortfarande talar till oss genom den. Andra grupper pekar på sina böcker och profeter. Vi kallar dem ibland fundamentalister och bakåtsträvare. En del går ännu längre och menar att de är fiender till samhället och demokratin.

Men är det ändå där sanningen finns, svaren på de stora frågorna? Eller ska vi söka någon annanstans, bland allt som väller över oss i den här tiden? Finns det över huvud taget någon "livets mening"?

Vi som står bakom den här bloggen tror det. I vårt sökande har vi hittat mycket skräp, och en hel del falskhet, men till slut också något som verkar hålla vad det lovar. Under de olika rubrikerna delar vi med oss av våra tankar. Läs, och tänk själv! Kanske ska du också få se att det finns ett liv som är värt att leva, hur jobbigt och meningslöst det än kan kännas ibland.

Utvecklad eller skapad?

En stor tomhet. Ingen tid ännu, inga världar. Så en gigantisk explosion, en "Big Bang", där de första atomerna bildas och med enorm kraft slungas ut åt alla håll. Så småningom moln av materia som dras ihop och blir till stjärnor, planeter och andra himlakroppar.

Någonstans i detta växande universum, åtminstone på en plats, kanske på flera, kopplas så vissa molekyler samman så att livets byggstenar - det liv vi känner till - kan börja utvecklas. De allra enklaste livsformerna dyker upp, sedan alltmer avancerade. Och så, efter miljoner år av utveckling, där den bäst anpassade överlevt på de andras bekostnad, människan. Människan som funderar över sin tillvaro, undrar varför hon finns och varifrån hon kommit.

Känner du igen historien? Javisst, det är ju detta vi får lära oss från det vi är små. Att världen och livet utvecklats ur ingenting, med det naturliga urvalet som enda drivkraft. Från bakterie till människa - vi vet inte i varje detalj hur det gått till, men att det är så här vår historia ser ut verkar alla vara överens om.

Ändå finns frågorna där, och de är inte obetydliga. Varifrån kommer sådana omateriella saker som vårt känsloliv, vårt förnuft och själva anledningen till att vi funderar över vårt ursprung? Och varför har människan ett så djupt liggande behov av någon slags tro? Det finns inga bra svar. Ingen av våra kända filosofer eller naturvetare kan på ett trovärdigt sätt förklara hur slump, naturligt urval och en massa tid kunnat producera allt detta av bara materia.

Ingen har heller kunnat visa hur de mekanismer egentligen fungerar som drivit evolutionen framåt. Problemen är enorma. Och inför den riktigt stora frågan, hur biologiskt liv från början kunnat uppstå i en icke biologisk omgivning, står forskarna i stort sett handfallna. De idéer som finns är fullt i klass med vilka religiösa skapelsemyter som helst! Till och med en ”militant” ateist som den engelske biologen Richard Dawkins medger att abiogenesis, som den här övergången från icke-liv till liv kallas, är så otrolig att det hade behövts närapå ett mirakel…

På Darwins tid var det enklare att driva idén om ett liv som uppstått av sig självt. Man visste t.ex. inte mycket om cellen, livets minsta beståndsdel. Ingen behövde göra våld på sitt förnuft för att tro att denna lilla ”geléklump” kunnat uppstå av en lycklig slump, genom att ett antal proteinmolekyler förenades på rätt sätt. Men med den kunskap vi har idag kan man faktiskt undra hur det är möjligt att fortsätta tro på slumpen. Cellen har visat sig vara enormt komplex och avancerad, även i sin enklaste form. Och inne i dess kärna har vi upptäckt det kanske djupaste mysteriet av alla, en informationsbank som överglänser det största megauppslagsverk vi kan tänka oss. En jättemolekyl där varje liten del har betydelse inte bara som i en löpande text utan snarare ett mångdimensionellt korsord. En molekyl som dessutom har förmåga att kopiera sig själv!

Det finns alltså idéer om hur detta vårt DNA uppstått och utvecklats enbart under påverkan av slump, tid och naturligt urval. Men ändå har vi aldrig sett minsta tecken någonstans på att information kan uppstå spontant. Tvärtom är det just den insikten som NASA utgår ifrån när man söker efter tecken på intelligent liv på andra planeter. Dag och natt tar radioteleskop runt om i världen emot brus från rymden, och kraftfulla datorer söker efter mönster i detta brus. Ett mönster, en signal av något slag, det skulle vara en sensation! För mönster är information, och information har alltid en intelligent avsändare. Det gäller på alla områden – men tydligen inte när det handlar om vårt ursprung och de mönster som naturen själv visar upp…

Strandfynd under en solig höstpromenad på västkusten. Är dessa stenrader ett resultat av vågornas skvalpande, eller har ett barn lekt här? För de allra flesta är svaret självklart...

Det märkliga är att frågan om evolutionen är så oerhört känslig. Det mesta går att diskutera, även om man har väldigt olika uppfattningar, men när det gäller vårt ursprung höjs tonläget direkt. Den som vågar ifrågasätta de etablerade sanningarna blir snabbt nergjord. Kända forskare rasar, och i böcker, bloggar och artiklar flödar hånet fritt. På EU-nivå vill man till och med förbjuda själva diskussionen - i oktober 2007 kom en resolution som uppmanar medlemsländerna att i sina skolor bara tillåta evolution som svar på ursprungsfrågan! Vad man än tycker om sakfrågan så är detta ett mycket märkligt drag i ett demokratiskt samhälle...

Fast egentligen är det nog inte så konstigt om ämnet är känsligt, för alternativet till en självgående evolution är ju att det måste finnas en Skapare. Att informationen även i det här fallet har en intelligent avsändare. En ödmjuk tänkare kan hålla med om att det är möjligt, och med lite kunskap om var gränserna går mellan naturvetenskap och filosofi inser man att det inte alls strider mot god vetenskap att dra en sån slutsats. Men den inbitne ateisten går i taket bara av själva tanken. Det får inte finnas någon gud! Allt annat, men bara inte det!

Vi har en tendens att se vetenskap som sanning. Det gäller inte minst oss svenskar, som gärna vill vara rationella och logiska. Vetenskap är något objektivt, den bygger på fakta och är därför sann. Punkt! Vad vi inte tänker på - förmodligen för att vi inte vet om det - är att de svar vetenskapen ger oss alltid beror på vilken tro som ligger till grund för den. Det finns alltid en filosofi i botten, även idag. Fakta är inte alltid fakta...

För ett par hundra år sen var det självklart att tro på en skapare, Gud. Det var den världsbild vetenskapen vilade på, och uppenbarligen fanns det inga större problem med det. Många av de riktigt stora naturvetarna var kristna: Kopernikus, Kepler, Newton, Boyle, Linné...

Idag lever vi med en helt annan världsbild, och skapelse har för många blivit helt otänkbart. Varför? Är det en naturlig utveckling som beror på att vi vet mer nu och inte längre har plats för en andlig verklighet? Eller är det snarare något vi valt eftersom vi i grunden inte vill att Gud ska finnas? Klart är i alla fall att det inte är mer vetenskapligt att vara ateist än att vara troende, för Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas med vetenskapens metoder! Om det är så, då är inte heller ateistisk vetenskap en bättre väg till sanningen än en som tillåter skapelse i sina teorier...

Så vad ska vi tro då? Vad blir slutsatsen av allt det här? Kanske bara detta att det trots allt verkar finnas en del frågetecken kvar. Att dagens naturvetenskap egentligen inte säger så mycket om varifrån vi kommer, och att det därför kan vara värt att tänka ett varv till. Om nu frågan är viktig. Och kanske bör vi då också våga lyssna till de forskare som går mot strömmen - om inte annat så för att så många vill att vi inte ska göra det...

För dig som är intresserad och tycker att frågan är viktig, kan det här vara ett bra ställe att börja: Intelligent Design Network

Här är en annan amerikansk sajt med mycket info om Intelligent Design: Access Research Network

Föreningen Genesis fokus på Bibeln kan säkert verka avskräckande för en del. Men här finns ett starkt vetenskapligt tänk och en hel del intressant läsning: Genesis

Har mitt liv något värde?

Frågan är viktig, ibland brännhet. Många ställer den. Kanske inte alltid, men i olika perioder i livet. Betyder jag något? Skulle det spela någon roll om jag försvann? En del kan inte se något annat svar än "nej" och tar konsekvensen av det. En överdos, ett rep, en vass kniv...

Vad är det då som ger en en människa värde? Så länge vi trodde att vi var skapade av Gud, till hans avbild, var det där värdet fanns. Det grundläggande människovärdet. Med Darwin och vår tids ateism har det blivit svårare. Vilket värde har den som blivit till bara genom en blind utveckling utan mål och mening? I ett universum styrt av obevekliga lagar, där ingen ser, ingen bryr sig. En varelse som föds, lever en kort tid och sedan försvinner ut i tomheten - vilket värde har den?

Ändå kan vi inte acceptera att det skulle vara så här. Tanken är fullkomligt förödande, vi måste ha ett värde! Hittar vi nu inget hos Gud längre så får vi söka det hos varandra. I den nära vänskapen och kärleksrelationen, i yrkeskarriären, på idrottsarenorna och estraderna. När andra människor verkligen ser oss, när vi får betyda något, då blir livet värt att leva. Men så skört det är att lita på människor! Vad händer om jag misslyckas? Om mitt utseende förändras? Eller om jag bara inte orkar anstränga mig längre?

Det mest grundläggande värdet, som efterlängtade och älskade barn till sina föräldrar, känner nog de flesta fortfarande att de har. Då dröjer det kanske längre innan frågan blir brännande. Om den alls blir det. Men fler och fler växer upp utan att uppleva sig vara älskade, eller ens önskade, i en tid där hjulen snurrar allt fortare och egoismen växer.

Mitt i allt detta talar de kristna om Gud både som skapare och Fader, eller helt enkelt Pappa. En del ryser när de hör detta, de har bara onda minnen av sin egen pappa. Kanske gjorde han sådant som en pappa aldrig skulle få göra. Eller kanske brydde han sig inte alls? Men Gud är den pappa som vi innerst inne alltid önskat oss. En som är fullkomligt pålitlig, alltid god och kärleksfull och alltid rättvis. Och när vi förstår att vi inte kommit till av en slump utan att det är han som skapat oss, då får plötsligt livet ett värde som är så grundmurat att ingenting kan rubba det. Ett värde helt oberoende av hur mina jordiska föräldrar varit, om jag har några vänner, hur jag lyckats med skolan, eller jobbet och familjen och allt sådant. Då kan jag vara världens mest misslyckade person och ändå känna mig älskad och värdefull!

Ja, så säger man. Och menar att det är just detta Bibeln handlar om - en kärleksfull Gud som skapat varje människa med en särskild tanke, och som ger sig själv till det yttersta för att försöka få fatt på alla som gått vilse i livet.

Men medan de kristna hävdar detta, ser vi hur världen alltmer faller samman genom krig, naturförstöring och katastrofer. Och vi hör andra röster tala om Bibelns Gud som en blodtörstig tyrann och de kristna som farliga, intoleranta bakåtsträvare.

Och åter igen kommer frågan: Vem kan man lita på?

Finns det verklig trygghet?

Det går knappast att undvika dem, nyheterna. De möter oss på löpsedlarna i stora, feta bokstäver. De ropas ut i radio, TV och på Internet. Varje dag nya katastrofer. Terrordåd, knivmord, våldtäkter. Giftskandaler och farliga läkemedel, miljöförstöring, klimathot och naturkatastrofer. Och till allt detta ekonomisk nedgång. Eller varningar för att det kommer, med börsras och uppsägningar.

Hur ska en människa kunna vara trygg?

Så länge det är möjligt försöker vi nog alla blunda och låtsas att det inte är så farligt. Vi intalar oss att det snart blir bättre, vi tänker: "Det händer inte mig!" Så måste vi ju göra för att orka existera, men hur länge fungerar det?

Det finns en trygghet i våra relationer som räcker långt. Barnet som föds och får vara nära sina föräldrar. Det tas om hand med kärlek och värme, och livet blir tryggt hur det än ser ut runtomkring. Sedan, när åren har gått, en ny kärleksrelation med samma självklara giltighet och fasthet. En samhörighet, ett "hemma hos". En känsla av att klara allt tillsammans.

Men hur ofta fungerar det så här? Hur många barn får i dagens Sverige växa upp i trygghet med sina båda föräldrar? Hur många relationer håller efter att den första förälskelsen lagt sig? Statistiken sedan början av 1900-talet är som en iskall hand i nacken. Det är tydligt att något gått sönder, gått förlorat...

Det finns en annan relation som för många människor utgör den ultimata tryggheten: Relationen till Gud. När Sverige ännu var ett kristet land - det var inte så många år sedan - var den relationen självklar, fast inte alla hittade riktigt fram till den. Egentligen var det nog så att de flesta inte gjorde det. För dem kom det mest att handla om förbud och regler som man inte fann någon mening i och som man ville bli fri ifrån.

Men uppenbarligen fanns, och finns, människor som funnit en relation med Gud. I alla fall är det vad de säger. Och tydligen håller det; många kan berätta om fullständig trygghet när tillvaron på något sätt rasat samman omkring dem.

I januari 1998 kidnappades två unga missionärer, Daniel och Paulina Brolin, i en orolig före detta Sovjetrepublik. Månad efter månad hölls de instängda i en smutsig cell och misshandlades både psykiskt och fysiskt. Två unga människor med hela livet framför sig, nu visste de inte om de skulle leva till nästa dag. Men mitt i detta helvete fann de ändå den tryggheten att Gud var med dem och skulle hjälpa dem. Läs mer på tidningen Dagens hemsida.

Frågan var om det finns en verklig trygghet. Tydligen gör det det, och några menar sig ha funnit den. Men måste vi blanda in Gud?

Kan någon religion ge svar?

Gud... Allah... Brahman... Den stora Anden... Livskraften... Världssjälen...

Det är svårt att skriva något om livets mening utan att nämna Gud. Men Gud har många namn, och många har också någon uppfattning om en andlig verklighet utan att behöva ett särskilt namn. På andra ställen har vi ibland nämnt de kristnas Gud, den som Bibeln berättar om. Det är inte bara för att vi som skriver har en kristen tro, det är också rätt naturligt eftersom vår kultur och vår uppfattning om vad som är rätt och fel fortfarande bygger på kristendomen - även om mycket har ändrats på senare tid.

Men är det bara där det kan finnas ett svar, i den kristna tron? Hur är det med alla andra religioner, finns där någonting att hämta för den som söker efter livets mening?

Häng med på en liten tur i vår religiösa värld, så ska vi se vad vi kan hitta:

Den lilla statyn har just blivit tvättad i mjölk och vatten och fått en ny blomstergirlang runt halsen. Framför de mörka, stirrande ögonen förs ghee-lampan i cirklar medan luften fylls av den söta doften av rökelse. Sången, som är en bön och sjungs av en kvinna och hennes dotter, hörs ut på gatan och blandar sig med andra sånger från husen runt omkring.

Det är en vanlig morgon någonstans i Indien, och framför det lilla husaltaret hålls den vanliga morgonandakten till en av hinduismens hundratusentals gudars ära. Just denna familj har valt Shiva som sin speciella gud, och när andakten är slut går alla till sina sysslor med en känsla av att vara välsignade av henne.

Någonstans i nordöstra Thailand har en ung man just vaknat på sin hårda sovplats. Klockan är tre och det är dags för morgonmeditation. Efter en stund i lotusställning, med ögonen halvslutna och bara ljudet av de lugna, regelbundna andetagen i öronen, känner buddhistmunken hur han blir alltmer befriad ifrån de känslor och den längtan han fortfarande har som människa.

Lite senare på morgonen är det dags för den dagliga tiggarrundan. Eftersom ingen munk får ha några pengar är de beroende av att människor i närheten ger dem mat. Och mat får de. Människorna i byn står redo med skålar och fat. Att dela med sig är viktigt, och så blir de ju välsignade på samma gång.

Från det höga, smala tornet hörs ett starkt, entonigt mässande över trafikens ständiga brus. Bönemattan är snart utrullad och huvudet i vördnad sänkt mot den heliga staden Mecka, där Profeten en gång föddes. Men det är inte profeten Muhammed som tillbes, utan den ende guden. Bara han, Allah, är värd tillbedjan.

Det här är dagens tredje bön. Det kommer att bli fem allt som allt, innan solen gått ner. Fem bönestunder, på de bestämda tiderna. För muslimen är detta mycket viktigt, liksom fastan under Ramadan och den ständiga trosbekännelsen: "Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är hans profet". Det ska vara en hjälp att hålla Allahs närvaro i minnet, i det dagliga arbetet i detta nordafrikanska myller av människor, bilar och djur. Liksom överallt i världen där medlemmarna i den stora islamiska församlingen, Umman, bor och verkar.

Tre religioner, tre ögonblicksbilder. Vad säger de oss? Finns det någonstans här en sanning som kan göra oss fria? Något, eller Någon, som kan lyfta av allt det tunga vi släpar omkring på och som ibland får oss att undra varför vi alls ska finnas till?

Den som ägnar lite tid åt att kolla runt bland lärorna hittar nog ett och annat som kan kännas rätt fint. Både för hindun, buddhisten och muslimen gäller t.ex. att man ska ha vördnad och respekt för livet. (Sen kan man förstås fundera över varför det inte alltid verkar vara så i praktiken...)

Kanske är det buddhismen som tilltalar oss mest av dessa tre. Den fridsamma meditationen, de vänliga leendena. Och talet om kärlek, tolerans och fred. Dalai Lama, tibetanbuddhismens andliga ledare, har besökt Sverige flera gånger. Varje gång tas han emot som en fredens budbärare, och hans böcker, fulla av vackra ord, finns i varje bokhandel.

Men räcker det med meditation och tal om kärlek och fred? Vad är kärnan i allt detta?

Både hindun och buddhisten tror att människan föds och dör gång på gång i ett plågsamt kretslopp. Livet är något som är fyllt av lidande, och på olika sätt försöker man bryta den onda cirkeln och slippa återfödelsen. Filosofierna är lite olika, teknikerna likaså. Men gemensamt är att allt det som vi här i väst får till oss som mysiga metoder att uppnå frid och avslappning, i originalutförandet är plågsamma kroppsliga och andliga övningar som går ut på att man ska bli helt tom på känslor och önskningar. Då kan man uppnå det totala utslocknandet, Nirvana. Som när ett ljus blåses ut...

Meditation kan vara rätt spännande. Många lockas av det. Men att blåsas ut som ett ljus - är det verkligen svaret på frågan om livets mening? Och när många av dem som går riktigt på djupet i meditation och yoga förlorar kontakten med sin personlighet, då blir det nästan lite otäckt. Kan det här verkligen vara rätt väg...?

För muslimen finns det i alla fall en personlig gud, inte bara någon slags "världsande" som genomsyrar allt och som man ska försöka bli ett med. Och islams Allah tycks vara god, i alla fall mot dem som lyder honom... Levnadsreglerna är också rätt sunda, när man tänker efter. Det gäller att ta väl vara både på sig själv, sina trosfränder och naturen. Inte utnyttja naturtillgångar på ett själviskt sätt. Dessutom uppmuntras vi att använda vårt förnuft.

Meningen med livet blir enligt muslimen att känna och erkänna Allah, skaparen. Att vara tacksam till Allah, att dyrka honom. Och att i allt man gör i livet fullständigt underkasta sig hans lag.

Räcker det som svar?

Ja, så kan vi gå vidare och gräva i den ena religionen efter den andra. Läsa om alla lagar, regler och ritualer. Se hur människor försöker leva upp till kraven och sträva efter att få ett bättre liv efter detta. Eller slockna ut som ett ljus.

Metoderna är många. Vägarna till själslig balans lockar som rätterna på ett julbord. Men får vi någonstans ett tillräckligt bra svar på den där viktiga frågan om livets mening?

Får vi ett svar, och en själsfrid, som verkligen håller?

Pengar & Prylar

Svenskarna köper lotter och spelar som aldrig förr. Storvinsten hägrar. Man följer aktiekurserna timma för timma. Köp! Sälj! Går det neråt i den ena branchen, satsa på nåt annat som är hett för dagen!

På lördagskvällen snurrar lyckohjulen, och hundratusentals par ögon letar ivrigt efter de rätta siffrorna på spelplanerna. Men varför vänta till lördag? På nätet är det öppet dygnet runt, allt fler hittar till spelsajterna och pengarna rullar. Storvinsten hägrar...

Tänk att få släppa loss från det vanliga kneget. Säga chefen vad man innerst inne tycker och bara dra! Resa jorden runt, bo på fina hotell, köpa allt man kan önska. Inte ett handtag mer till pensionen, vara fullständigt fri!

Det finns några som lyckas. Hundra miljoner på Lotto sitter inte fel. Inte några enstaka mille på lyckohjulet heller. Klackarna i taket, champagnen flödar!

Men vad händer sedan? De flesta storvinnare ändrar inte så mycket i sina liv som man skulle kunna tro. En del slutar jobba, men är tillbaka efter ett tag. Det blev för tråkigt att ha sovmorgon varje dag, och man tröttnade på resorna och de fina hotellen. En ny bil var förstås inte fel, och en hel del annat fick man också köpt. Men i längden var det kanske inte så kul som man tänkt sig.

"Den som har flest grejor när han dör vinner!"

Kanske har du sett det på någon anslagstavla. Ett skämt? Javisst, men nog biter det lite i skinnet om man stannar upp ett ögonblick och tänker efter. I vårt samhälle har prylar och shopping blivit en livsstil. Varuhusen annonserar som om lyckan handlar om att få göra fynd på årets största utförsäljning. Helgnöjet - en tur till Gallerian i innerstan? Kanske inte så konstigt då om man längtar efter storvinsten.

Men alla de där grejorna, allt det jag kunde köpa när jag äntligen blivit snuskigt rik, gjorde de egentligen livet så mycket bättre? Blev jag lyckligare på varuhusets rea? Eller var det egentligen så kul att lämna gänget på jobbet, även om jag inte längre var tvungen att vara där för att få pengar till mat och allt annat?

Blev vännerna fler - de riktiga vännerna, de som verkligen bryr sig?

Hittade jag livets mening...?

Kärlek & Sex

Två människor möter varandra, något händer. Den brännande blicken, pirret i magen, hjärtat som nästan hoppar ur bröstet. En längtan som väller fram, tung och varm...

Den som någon gång varit kär vet vad det handlar om. Och det är inget nytt, det går som en röd tråd genom hela historien. Ständigt samma pirrande möten mellan människor. Det är ju därför vi har en historia, för den där varma längtan som suger tag i magen handlar om något mer än att bara titta. Den vill komma nära, riktigt nära.

Kärlek och sex. Det har alltid hängt ihop, mer eller mindre. Ändå har mycket förändrats. Förr skulle man gifta sig först. Kom det ett barn lite "för tidigt" höjdes det på ögonbrynen runt omkring. Och ännu värre, om det inte alls hade varit någon tanke på giftermål... Ett "oäkta" barn, vem ville veta av det? Samhällets regler var stenhårda!

Det är inte många som håller fast vid de gamla reglerna nu. Varför gå till prästen när man lika gärna kan vara sambo? Fast många gifter sig ändå, kanske för att det känns fint, kanske bara för att det är tryggare ekonomiskt. Och sex har blivit en lek som inte alls behöver ha med några djupare känslor att göra. Lite förälskelse vill väl de flesta ha fortfarande, men i värsta fall går det bra utan också. En KK medan man väntar på den stora kärleken - So what?!

Det är inte lätt att stå utanför, även om man egentligen skulle vilja vänta lite. Pressen är hård. Vi möter den överallt. I veckotidningar och TV-program, i reklam och på Internet. Allt handlar om sex, som om det inte fanns något annat i livet! Förr var det självklart att vänta med debuten. Nu är det tvärt om, och för många är paniken nära om oskulden är kvar när det är dags att sluta gymnasiet!

Den sexuella frigörelsen... Kanske dags att fråga sig om den blev som vi hade tänkt. Känner man press är man väl inte fri? Och detta med kärlek, själva ordet, har det inte förlorat något av sin betydelse? Handlar det verkligen bara om himlastormande känslor och mysigt sex?

Förr gifte man sig ofta av praktiska skäl. Det skulle fungera att arbeta tillsammans, man behövde komplettera varandra för att livet skulle bli bra. På gårdarna i det gamla bondesamhället var familjen ett arbetslag. Vi fnyser och skakar på huvudet åt sånt! Men ofta växte det fram något med tiden. En känsla av samhörighet, av att trivas tillsammans. En varm gemenskap. Man delade allt, brydde sig om varandra. Gav på sätt och vis sitt liv för varandra. Kanske är det detta som är riktig kärlek? Den enda som faktiskt kan hålla livet ut och vara en trygghet både för barn att växa upp i och för föräldrar att åldras i?

Men nej, detta är ingenting för oss. Vi lämnar inte ifrån oss vår frihet för något gammalt och obegripligt. Något som behöver tid för att fungera. Vi har så lite tid idag, kan inte vänta. Vi vill njuta av vår sexualitet nu!

Men gör vi verkligen det - njuter? Ja, för stunden, naturligtvis. Men sen då? Varför mår fler och fler ungdomar dåligt? Varför har psykmottagningarna så mycket att göra att personalen "går på knäna" och skriker efter mer resurser?

Varför tar ungdomar livet av sig?

Något har blivit fel, väldigt fel! Inte många verkar fatta sambanden, men kanske är det så att vi innerst inne längtar efter något annat än det vi får. En kärlek som är verklig och som håller. En som inte kräver att vi ska vara tillräckligt snygga, sexiga och duktiga i sängen. En som accepterar oss som vi är och får oss att känna oss uppskattade och trygga. En kärlek som inte tränger sig på utan hellre väntar, för att det ska kunna bli riktigt bra. Kanske tappar vi automatiskt bort den när vi har för bråttom...?

Livets mening... Kan det vara att hitta den där verkliga kärleken?

I Bibeln står det att Gud är kärlek. Hur hänger det ihop?

Kärlek och sex - enligt Bibeln.

Vänta med sexdebuten?

Måste man göra abort?

Värt att vänta på.

New Age

Du har säkert hört begreppet, och kanske har det fått en betydelse - positiv eller negativ. En del tycker bara det är flummigt. För andra har detta nya, spännande öppnat sig som en väg till balans i livet och till högre nivåer av kunskap och energi.

New Age - Ny tidsålder. En ny, personligare andlighet. En motkraft både till materialismens känslokalla framfart och de olika kyrkornas organiserade religion. Något att fylla det inre tomrummet med på 2000-talet, kanske?

För många av oss moderna västerlänningar har det blivit just det, något som möter en inre längtan, ett grundläggande behov. En stor del av Sveriges befolkning deltar också i aktiviteter som på något sätt kan kopplas till New Age, även om de flesta nog är omedvetna om den kopplingen. Men vad är det då egentligen som ligger bakom?

För att komma i närheten av ett svar måste vi försöka hitta en grundtanke i den soppa av olika idéer och tekniker som är New Age. För en soppa är det! Det började redan på 1800-talet, och då var det just en reaktion på Upplysningens materialistiska tankar. Man ville inte acceptera den nya vetenskapens syn på världen som bara materia, utan någon ande. Den tidsepok det handlar om brukar vi kalla Romantiken.

Under romantiken hämtades idéer och inspiration från österländska religioner, framför allt hinduism och buddhism. Dessa blandades med olika filosofier, andetro och ockultism till något som kom att kallas Teosofi. Mycket av denna blandning återfinns nu i New Age, i de olika föreställningar man har. Men ingenting är speciellt tydligt. Det finns inga regler att följa, inga heliga skrifter som klart utpekar en väg att gå. Det är som ett smörgåsbord där du väljer de bitar du vill tro på, det du känner är något för dig. Vad sägs t.ex. om:

Alternativa terapier, Astrologi, Healing, Kristaller, Meditation, Schamanism, Tarot, Yoga, Magi...?

Mycket marknadsförs som rena tekniker för avslappning och ökat medvetande. Men egentligen är det religion det handlar om. Österländsk religion blandad och förpackad för att passa oss världsliga och egotrippade västerlänningar. Bland annat talas det mycket om kärlek och helande. En fin blandning, tycker många.

Men grundtanken då? Jo, trots att det spretar åt olika håll så finns det en sådan, och den ser ut ungefär så här:

Kosmos är en helhet, som en levande organism. Varje atom har i sig ett medvetande och är genom ständiga reinkarnationer på väg mot högre nivåer av existens i denna helhet. En människa är egentligen själv inget annat än en slags uratom, eller "monad", på väg genom liv efter liv av lärande och utveckling, mot de högre existenserna.

I detta kosmos finns inte någon gud som ett avskilt väsen, utan hela kosmos är gudomligt och binds samman av krafter och energier som ligger utanför det fysiskt mätbara. Genom att vi blir medvetna om vår samhörighet med varandra, med jorden och alla andra himlakroppar, uppnår vi helande och harmoni i våra liv. Vägen dit går genom olika tekniker och andliga övningar, och till vår hjälp finns de varelser, "avatarer", som före oss nått de högre stadierna.

Hmm... Det verkar inte vara helt enkelt att greppa kärnan i det som är New Age. Språket i alla de avhandlingar man kan gräva i är minst sagt av en annan värld! Men summan av alltihop tycks vara denna: Livets mening är att uppnå ett "högre medvetande", så att vi inser att vi är ett med kosmos!

Tramsigt flum, eller farligt sidospår? Eller är det faktiskt här sanningen finns, som till sist kan göra oss lyckliga och fria från allt som tynger?

Eller finns det ett bättre svar...?

Här kan du läsa mer om New Age i en bra, saklig fackuppsats. (Pdf-dokument)

Inom vissa delar av New Age talar man precis som i den kristna kyrkan om Kristus. Men är det samma Kristus? Knappast! Läs en jämförelse här.

Andliga upplevelser - ljus, änglar, utomkroppsliga resor m.m.

Är Bibeln speciell?

Bibeln...

Vad tänker du på när du hör det ordet? Ett moln av damm och något riktigt dötrist? Fanatiska kvinnoförtryckare och homofober? Kanske helt enkelt en massa sagor som ingen tror på längre...

Bibeln är i vilket fall världens mest spridda bok. Den finns översatt till de flesta språk och har i flera tusen år haft en avgörande betydelse för miljontals människor. Många menar sig ha fått verklig kontakt med Gud genom den!

Mycket av det som står i Bibeln kan vara svårt att förstå, till och med för dem som redan är kristna och vana bibelläsare. Men allt är det inte. Den som börjar sitt läsande i Nya testamentets berättelser om Jesus, hittar snart in till själva kärnan. Det Jesus säger och gör är på många sätt helt revolutionerande!

Så, om du söker efter livets mening är det kanske dumt att rycka på axlarna åt Bibeln utan att ha tittat närmare på den och gett den en chans...

Fakta om Bibeln.

En samling sagor - eller ...?

Vad säger Bibeln om vår tid - och om framtiden?

Kristen tro - en kraft som gör skillnad!

Den här rubriken skiljer sig från de andra i en detalj, utropstecknet! Det betyder inte att det är slut på frågor, det finns fortfarande mycket som man kan fundera över, och en hel del som kan ifrågasättas. Men kraften finns, och den gör skillnad! Alldeles för många människor kan vittna om detta för att det ska gå att vifta bort det som nonsens. Människor som fått sina liv förvandlade...

Vad är det då som är så speciellt med den kristna tron? Kraft kan man väl få på många sätt, utan att gå till någon kyrka och be till en Gud som man inte ser? Javisst är det så. Det finns många kraftkällor, många tekniker som kan ge oss en hel del. Men hur långt räcker det? Hur djupt når det? Duger det att bygga ett liv på, kan det skingra mörkret och ta bort rädslan och ångesten när den drabbar oss?

Den som läser Bibeln med öppet sinne och vågar låta orden krypa innanför skinnet, möter i berättelserna om Jesus något helt unikt. Det finns många "heliga" böcker, men ingen annan har ett så omvälvande budskap! Här hittar vi inte bara en massa torra levnadsregler, här berättas istället om hur världens Skapare blir människa och kommer oss till mötes. Det är berättelsen om hur Gud i sin kärlek går in i vår brustenhet och delar våra villkor - ända in i döden. Men också om hur han sedan uppstår igen för att ge oss alla liv, även oss moderna människor. Vi som tror att vi kommit så långt i utvecklingen men som innerst inne är lika vilsna och trasiga som människor alltid varit, och som lever med samma svagheter och rädslor. Vi som längtar efter ett riktigt Hem men har så svårt att hitta dit.

Gud finns! Han är inte bara en teori, en tro, en livsåskådning - han är en levande verklighet, och han möter och upprättar alla som vill tro och ta emot. Detta är kraft! Detta är också förnuft, för ingenstans får livets stora frågor bättre svar. Visst är mycket i Bibeln svårt att förstå, och visst finns det många kristna som beter sig knepigt. Men den som stannar upp och lyssnar till Guds egen röst märker att det håller ihop. Situationen i världen blir mindre av en gåta. Frågorna får svar!

Men just detta budskap, som borde få vara det gladaste och mest självklara av alla, det möter det mest hårdnackade motståndet. Ingen kan väl undgå att märka det: Ateisternas hån i media, talet om att kristna är irrationella och har tomtar på loftet. Att de är intoleranta och rent av samhällsfarliga.

Samtidigt som intresset för den kristna tron växer, så växer också detta motstånd. Spänningarna ökar. Det blir allt tydligare att vi står mitt i en bitter kamp om våra tankar och känslor. Kanske är detta just vad Bibeln beskriver, en kamp mellan ljus och mörker, gott och ont...

Är du beredd att dyka lite djupare? Läs då vidare här!

Frågor och svar om kristen tro - mest raka puckar!

För dig som inte har en susning: Den kristna tron - The Basics

Vill du skippa rundsnacket? Då är det här din länk: Tre steg till Gud - och sedan ett par till

------- End of tour -------

Nedanför detta finns bara sånt som länkas inifrån de inlägg du (förmodligen) redan bläddrat igenom.