Fakta om Bibeln

Bibeln är inte en bok. Den är en samling av många olika skrifter, författade under ca 1500 år av människor med väldigt olika bakgrund. Allt från enkla herdar till präster och statstjänstemän. Därför är också stilarna väldigt olika. Ibland kan man tycka att berättarstilen och språket är riktigt dåligt. Andra avsnitt har inspirerat många av vår tids stora författare genom sina vackra och poetiska framställningar. Många ordspråk som vi använder kommer också från Bibeln.

Gamla testamentet, som handlar om tiden från världens skapelse till ungefär 400 år f.Kr, består av 39 delar. Lite grovt kan man säga att de första 17 delarna är historiska berättelser, sedan kommer några poetiska böcker, med psalmer, ordspråk och visdomsord. Sist kommer 16 profetiska böcker som innehåller Guds ord direkt till människorna. Både till dem som levde då och till oss idag. Det menar i alla fall de som tror att Bibeln är mer än bara en vanlig bok!

Texterna i gamla testamentet finns också i judarnas heliga skrift Tanakh, men där är uppdelningen lite annorlunda.

Nya testamentet börjar med fyra berättelser om Jesu liv, från tiden före hans födelse fram till hans död och uppståndelse. Dessa kallas de fyra evangelierna. Sedan följer de första kristna församlingarnas historia och ett antal brev skrivna av några olika ledare som uppmuntran och undervisning till dessa församlingar. Sist kommer en förutsägelse om tiden då Jesus ska komma tillbaka till jorden. Om vad som ska hända i världspolitiken och miljön innan och efter det. Denna skrevs omkring år 95 e.Kr. Totalt finns det 27 delar i nya testamentet.

Några av författarna

Mose (1527-1408 f.Kr.)

Har skrivit de första delarna i gamla testamentet. Troligtvis en av de mest kända personerna i Bibeln, även i vår tid. Han fick börja sitt liv som adoptivson i den egyptiske Faraos palats, efter en vådlig färd i en korg på floden Nilen. Men när han växt upp kunde han inte komma ifrån att han egentligen hörde till Israels folk, som vid den tiden var slavar i Egypten. När han var 40 år gammal rann vid ett tillfälle känslorna över, då han såg en egyptisk man misshandla en av hans egna. Han fick fly ut i öknen och tillbringa ytterligare 40 år som fåraherde bland öknens nomader. Sedan, när han egentligen borde vara pensionär, blev han ledare för hela Israels folk och fick föra det ut ur Egypten, till det land Gud lovat att ge dem.

David (1042-972 f.Kr.)

Den andra kungen i Israel, den som älskade Gud mer än de flesta andra. Han började sitt liv som herde och lärde sig, precis som Mose hade fått göra, först leda får innan han fick ta ansvar för folket i landet. David skrev de flesta av Bibelns psalmer. I dem uttrycker han mycket av den smärta och plåga som en människa får möta i livet, men samtidigt finns tron på Gud som en stark, kärleksfull far. David klagar och tackar ofta i samma psalm!

Salomo (?-932 f.Kr)

En av Davids söner. Han var den smartaste och rikaste man som någonsin levat. Skrev de flesta av de kloka ordspråk som samlats i Ordspråksboken. Troligen har han också skrivit Höga visan, en kärleksskildring som säkert fått många bibelläsare att rodna, samt Predikaren, som är något av en dagbok där han berättar om sitt sökande efter livets mening.

Jesaja (omkring 750 f.Kr.)

En av de "stora" profeterna i Bibeln, det vill säga en av dem som skrivit mest. Hans bok är 66 kapitel lång och sträcker sig över en period av ungefär 50 år. Jesaja var en högt uppsatt person, var lärd och umgicks i de fina kretsarna. Ändå var hans budskap ofta kärvt. Mot slutet av hans bok kommer dock de kanske allra största profetiorna om hur allting en gång ska bli bra igen, när Guds utvalde frälsare kommer.

Amos (omkring 750 f.Kr.)

Genom att använda den här mannen visar Gud åter igen att han kan ta vem som helst i sin tjänst. Amos är varken statstjänsteman, som Jesaja, eller präst, som flera av de andra profeterna. Han är liksom David en vanlig, enkel herde. Hans budskap är kort men kärnfullt. Framför allt pekar han på orättvisorna i samhället, korruptionen och girigheten. Men också här lyser hoppet igenom.

Paulus (?-67 e.Kr.)

Den som skrivit de flesta av breven i nya testamentet. Paulus var en lärd man i Israel, en skriftlärd som gått i de bästa skolorna. Han var till att börja med motståndare till de kristna eftersom han trodde att den Jesus de talade om var en falsk profet, en som lurade folket vilse. Det står om honom att han "andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar". När han sedan själv fick möta den uppståndne Jesus blev han kanske den mest hängivna av alla hans lärjungar.

Lukas

Lukas levde liksom Paulus under det första århundradet efter Kristus. Han var dessutom följeslagare till Paulus och ögonvittne till mycket av det som hände under den här tiden. Lukas var läkare, med en stor noggrannhet och sinne för det vetenskapligt exakta. När han berättar om Jesus gör han det egentligen för att visa en lärd grekisk vän hur trovärdigt det är som denne fått höra om Jesus. Hans berättelse är därför resultatet av noggrann efterforskning, ofta med exakta tidsangivelser och detaljer som ingen av de andra författarna tagit med. Utöver evangeliet, som handlar om Jesu liv, har Lukas också skrivit Apostlagärningarna, om lärjungarnas fortsatta verksamhet.

Johannes (ca 0-98 e.Kr.)

En av de första lärjungarna, de som Jesus själv valde ut. Johannes kom att bli en särskilt nära vän till Jesus, och hans evangelium och brev är fyllda av uttryck för den kärlek han fått se hos Jesus. Johannes har också skrivit Bibelns sista bok, där han - efter beskrivningen av alla hemska händelser innan världens undergång - berättar om det härliga som väntar dem som sagt ja till Jesus. Den nya jorden och himlen. Ljuset, värmen och kärleken hos en Gud som äntligen fått samla sina älskade barn omkring sig och för alltid torkat deras tårar.

---

Fotnot: Det finns en annan syn på Bibeln, där man menar att den är skriven långt senare och av helt andra personer. Detta bygger bl.a. på att mycket av det texterna berättar om inte har kunnat bekräftas av andra historiska källor, samt att man saknar riktigt gamla originaldokument. Det är mest nyare avskrifter som bevarats till vår tid. (Ett undantag är de s.k. "Döda havs-rullarna".) Många anser att den synen är mer vetenskaplig, men som vanligt när det gäller historisk forskning handlar mycket om vad man väljer att tro på.