Vad är det som gör den kristna tron speciell?

Den funkar!! Det är det speciella! Om den får bli mer än bara en religion, vill säga...

Okej, nu undrar du kanske vad det här är för lek med ord. Hur kan kristendomen bli mer än en religion, den är väl en religion? Nej, vi vill påstå att religion och tron på Jesus, som är vad kristendomen handlar om, faktiskt inte är samma sak. Så här tänker vi då:

All religion handlar om att vi människor försöker sträcka oss upp till en högre nivå. Antingen vi nu kallar det Gud, Nirvana, ett högre medvetande eller något annat. Vi försöker följa en massa regler eller göra olika övningar - för att bli bättre människor, eller för att vi är rädda för hur det ska bli i ett kommande liv. En del av detta kan nog vara bra, men hur vi än anstränger oss når vi aldrig fram till målet! Vi kan mässa mantran tills vi blir grå, eller hasa runt på våra knän och be böner. Det hjälper inte, vi får ingen sinnesro som verkligen håller. Vi hittar inte hem.

Den äkta kristendomen är annorlunda. Den säger att Jesus, Guds Son, redan har gjort allt som måste göras. Det enda som återstår för oss är att i tro ta emot det han gjort för oss. Då kommer Gud själv in i våra liv och sätter igång en förändringsprocess som verkligen ger resultat. Just den förändring som vi längtat efter men inte kunnat åstadkomma själva. Och han lämnar oss inte, vi får leva våra liv så nära honom som luften vi andas...

Verklig gemenskap med Gud, det är vad det handlar om! Att få krypa in i hans famn och vara fullständigt trygga i det han redan gjort. Fattar vi aldrig detta utan bara försöker följa en massa regler och göra goda gärningar och så, och hoppas på att det ska räcka för att bli accepterade, då blir det aldrig verkligt. Då är det bara en religion bland alla andra!

Det här är inte att förakta människors tro och strävan. Muslimer, buddhister, hinduer och alla andra förtjänar att mötas av samma respekt. Även kristna som ännu inte hittat ända fram. De som är ärliga i sin tro, vill säga. Och den som är det, och får Jesus presenterad för sig sådan han verkligen är, tar inte sällan emot honom med glädje. Äntligen något som möter den innersta längtan man burit på. Äntligen hemma!