Om vi bara ska säga en sak om Jesus blir det detta: Han är den enda som verkligen älskar oss och som kan och vill ge oss ett bättre liv! Det var den kärleken som drev honom att en gång i historien offra sig själv för att rädda oss. Han såg vår vilsenhet och våra bekymmer, och för att öppna vägen hem till friheten hos Gud gjorde han det svåra som han visste var nödvändigt: Han tog själv på sig de yttersta konsekvenserna av våra misslyckanden och bar dem in i en ofattbart grym död - för att vi skulle kunna gå fria. Något sådant har ingen annan gjort!
Men nu finns det så mycket mer att säga om Jesus. Allt är speciellt med honom! Och allting kretsar kring honom, han är på något sätt hela universums centralgestalt. Han kallas i Bibeln för Guds Son, men han säger också själv att han är ett med Fadern, alltså att han själv är Gud. Och samtidigt är han en vanlig människa. Eller var. För han dog och blev levande igen, och nu är han mer än bara en människa. Han kommer alltid att leva, och en dag ska han komma tillbaka till oss så att alla kan se honom. Då kommer han som jordens rätta härskare, och alla ska böja sig under honom. En del med stormande glädje, andra - de som inte ville veta av honom - i skräck. Och kanske med sorg och ånger.
Men det bästa är kanske ändå att man som kristen får kalla Jesus sin egen, allra bästa vän. Alltid nära, alltid redo att hjälpa. Inte för att man gjort något särskilt, mer än att tacka ja till hans inbjudan. En inbjudan att lämna det gamla livet, som ändå inte funkade, och ta emot hans eget istället. Ett liv som aldrig kommer att ta slut.
Jesus är den som allt det goda i livet kommer från. Men han är ingen mes, hans kärlek går hand i hand med Sanningen. Därför kan vi aldrig försöka vara något vi inte är när vi kommer till honom. Det går inte att dölja något; han ser rakt igenom oss. Men det är bara skönt, för då vet vi att han aldrig kommer att överge oss - när han älskar oss så mycket trots att han vet vilka vi är innerst inne.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar