När Jesus kom till jorden var det inte först och främst för att lära oss göra goda gärningar eller något sådant. Han kom för att bli ett offer och ta bort människans skuld till Gud! Korsfästelsen var planerad sedan världens skapelse, därför att Gud såg att det skulle bli nödvändigt. När de perfekta människor han skapat släppte in det onda, både i världen och i sig själva, visste han att det måste till ett alldeles speciellt offer för att ställa allt tillrätta igen. Det offret måste bli hans egen Son, för ingen annan skulle klara av det!
För människor som levde på den tiden då Bibeln skrevs var nog de här tankegångarna helt okej. Skuld - offer - förlåtelse... De visste att skuld var något verkligt och att det krävdes offer för att bli fri från den. För oss kan det vara svårt att förstå såna här idéer. Vi har närmare till känslor av vilsenhet än skuld, och det vi söker är kanske mer ett Hem än förlåtelse för våra felsteg.
Att känslorna finns där är tecken på att Gud själv söker kontakt. Det är så här det brukar börja! Och med denna vilsenhet och längtan efter Något får vi börja söka oss framåt till en första kontakt med Skaparen - han som längtar efter oss mycket mer än vi någonsin kan längta efter honom. Men för att sen komma vidare behöver vi få fatt på de nycklar som finns i Bibeln. Då räcker inte den moderna kyrkans allmänna prat om att Gud är kärlek. Visst är Gud kärlek, men för att förstå vad det innebär måste vi först hitta Bibelns sanning om Gud - och om oss själva - även om det betyder att vi får jobba med tankar som först kanske verkar konstiga och svåra att acceptera. Närmar vi oss Gud på hans villkor ska vi också finna honom, och i honom allt vi behöver och innerst inne längtar efter!
Tre steg till Gud... Så löd rubriken. Det var egentligen lite förenklat för det går nog inte att säga precis hur en människas väg till Gud ser ut. Vi är så olika. Men det finns några saker som vi inte kommer förbi, grundstenar när det gäller att bli kristen och lära känna Gud. Vi kan kalla det att ta tre steg på vägen till honom.
Viktigt här är att förstå att det är okej om vi inte kan ta till oss allt på en gång. Finns bara denna längtan som för oss framåt så ordnar det sig! Saker kan också komma i olika ordning. Guds famn är öppen för oss, och vi måste inte hitta ända fram på en eftermiddag. Vi får vara sökare på väg!
Bibelcitaten här nedan är bara korta utdrag. Leta gärna upp en Bibel och läs hela sammanhangen.
1.
Det första steget är kanske det enklaste och definitivt det mest självklara: att förstå att Gud finns och att det är han som har skapat allt. Fortsättningen är goda nyheter för den som känner sig förkastad: Gud är inte långt borta! Han bryr sig om sin skapelse och det går att få kontakt med honom. En kontakt som gör livet gott!
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord." (1 Mosebok 1:1)
"Den som vill komma till Gud måste tro att Gud finns och att han belönar dem som verkligen söker honom." (Hebreerbrevet 11:6)
"Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv." (Johannes 3:16)
"... Han (Gud) är nämligen inte långt borta från någon av oss. För det är i honom vi lever och rör oss och existerar..." (Apostlagärningarna 17:27-28)
2.
Det andra steget handlar om att förstå att vi behöver Gud. Vi är skapade för ett liv tillsammans med honom! Men vi har kommit bort från honom och kan inte ta oss tillbaka av egen kraft. Vi behöver hjälp! För den som är stark och duktig kan nog detta vara det allra svåraste. Många har inte förstått det förrän de legat svårt sjuka eller skadade efter en olycka.
Men det handlar inte så mycket om att vi behöver Gud för att våra kroppar är ömtåliga. Mest handlar det om vad Bibeln - kanske på ett lite svårbegripligt och främmande sätt - berättar om synd och skuld. Att detta är något verkligt, och att det skiljer oss från Gud. Det finns skuld som inte är verklig, som bottnar mer i dålig självkänsla än i något man gjort fel. Den kan vi komma åt med psykologiska metoder. Men inför den verkliga skulden är vi förlorade! Bara Gud själv kan hjälpa oss med den - vi behöver en frälsare! Och varenda en av oss gör det, för hur goda vi än försöker vara kan vi aldrig lyckas med att hålla alla Guds lagar. Vi når inte ända fram! Konsekvensen är inget vi gärna talar om idag, men förr eller senare brukar oron dyka upp hos de flesta. Oron för vilket slut livet ska få.
"Alla har vi syndat och saknar därför den likhet med Gud som vi är skapade att ha." (Romarbrevet 3:23)
"Syndens lön är döden..." (Romarbrevet 6:23)
Här kommer en viktig berättelse in, en som Jesus berättade för att vi skulle förstå hur viktig varje människa är för Gud. Den handlar om en man som hade hundra får. När han en dag upptäckte att ett får saknades, gav han sig ut för att leta efter det. Och han letade till dess han fann det! Då bar han det hem på axlarna, fylld av glädje. (Lukas 15:1-7)
Läget är allvarligt. Men Gud älskar varenda en av oss, och han ger sig inte!
3.
Det tredje steget är att ta emot den gåva som Gud ger. För fortsättningen av versen i Romarbrevet 6:23 lyder så här: "... men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre."
I oss själva är vi förlorade. Vilsna i livet och på väg mot en evighet utan allt vad värme och kärlek heter. Men som en fri gåva ger Gud oss rätten att bli hans barn, och därmed bli räddade!
"Bara några få välkomnade och tog emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli barn till Gud. Allt de behövde göra var att lita på att han kunde frälsa dem." (Johannes 1:12)
Det är korsfästelsen av Jesus, Guds Son, som är själva nyckeln till detta. Gud är alltid fullkomligt rättvis. Han kan inte se genom fingrarna med det onda. Alla skulder måste betalas. Men istället för att vi ska betala med våra liv, låter han allt drabba sin Son. Jesus valde själv att låta sig födas som människa och bli det offer som kunde göra oss fria. Han ville göra det därför att han älskade oss så mycket!
Svårsmält? Ja, men sant!
När Jesus spikas upp på ett kors för att dö är det inte för att han själv gjort något ont. Det sker (fast ingen förstår det just då) för att han ska betala priset för varenda människa som någonsin levat och någonsin kommer att leva. Alla fel vi begått, all vår olydnad, vår upproriskhet, vårt hån. Allt ligger på hans axlar och tynger, där han hänger med grova spikar genom händer och fötter och utkämpar en dödskamp långt bortom vår förmåga att fatta. I den stunden är han bara människa, utan några gudomliga krafter till hjälp. Han känner smärtan fullt ut.
"Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!" (Jesaja 53:6)
"Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus (Jesus) att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare." (Romarbrevet 5:8)
"Trots att han själv var fullständigt oskyldig och inte hade gjort någon som helst synd, fick han dö för oss och våra synders skull. Han gjorde det för att föra oss hem till Gud." (1 Petrus brev 3:18)
När Jesus dör händer märkliga saker i Jerusalem. En jordbävning spräcker klipporna, och i det judiska templet rivs "förlåten", det draperi som symboliserar skiljemuren mellan Gud och människor, itu uppifrån och ner. Vägen till Gud är öppen! Ett tjock streck har strykts över vår synd, den onda kraften i våra liv!
Men det är inte slut här. Två dagar senare blir Jesus levande igen. Han uppstår och går ut ur graven, och när han gör det blir det möjligt för oss att också leva tillsammans med honom. Redan här i världen och sedan i evighet. Han kallar oss bröder och systrar, vänner - och Guds barn. Om vi bara vill ta emot hans utsträckta hand.
Du som läser detta kanske känner hans beröring just nu. Gud själv är nära dig, fast du inte ser honom med dina ögon. Han viskar i ditt inre att detta är sant, det är mer än ord på en dataskärm eller ett papper. Det är liv! Du kan ta emot honom i detta ögonblick, om du bara bestämmer dig för att göra det. Och vad som än tynger dig blir du i samma ögonblick förlåten!
Det enda du behöver göra är att säga det till honom. Säg att du vill vända dig bort från det liv som ändå inte fungerar fullt ut och som du nu vet inte är tillräckligt gott. Säg att du vill ta emot hans liv istället, att du vill att han ska vara din Herre. Det betyder inte att din personlighet raderas ut och ersätts med något främmande. Nej, du får vara den du är, men med ett rent samvete och en helt ny inriktning i livet. Det är som att komma hem!
Vill du ha en bön att läsa, prova denna: Varning!!
Jesus, jag känner att detta är något för mig. Jag har misslyckats med att leva rätt. Jag ser att mitt liv aldrig kan bli riktigt bra, och att jag inte har någon plats hos dig i himlen.
Men nu har jag fått höra om dig, och jag vill tro på det. Jag vill tro att du verkligen har betalat priset för att jag ska kunna bli Guds barn.
Jag vill ta emot dig Jesus! Jag vill att du ska finnas i mitt liv! Jag vill att du ska vara min Gud och min Herre!
Tack att du hör mig, och att det du ger är en fri gåva. Jag kan inte förtjäna den, bara ta emot den. Och det gör jag nu.
Tack Jesus att jag är förlåten!
Om du bett, antingen med egna ord eller bönen här ovan, och verkligen menat det, då har Gud tagit emot dig! Dina felsteg är förlåtna, synden har förlorat sin makt, du har blivit helt ren. Om du känner något eller inte har ingen betydelse. Det är tron på detta som är det viktiga.
Det finns ingenting du kan lägga till. Ingenting du kan göra för att förtjäna gåvan Gud har gett dig. Men det finns en fortsättning...
Vad händer sedan? Ett par steg till
Att ta emot Jesus som Herre är inte slutet, det är början. Om du gjort detta är du som ett nyfött barn. Ett barn som behöver värme, rätt näring och beskydd. Utan det kommer upplevelsen snart att blekna och de gamla vanorna komma tillbaka. Det betyder inte att Gud lämnat dig, men det liv han gett dig kommer inte att fungera.
Det otäcka är att den onda kraft som finns i världen inte vill något hellre än att komma åt detta nyfödda barn. Men Gud har sagt att vi inte ska vara rädda. Han ska själv skydda oss.
"Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig." (Hebréerbrevet 13:5)
"Jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset..." (Romarbrevet 8:38-39)
I längden behövs en kristen gemenskap för att man ska kunna växa och utvecklas. Bli stabil, trygg och mogen. Och Gud vill också ge fler gåvor, tjänstegåvor, som vi får för att kunna hjälpa varandra att leva som kristna och att bli fler i Guds familj. För att bli lärjungar och efterföljare - till de äldre kristna, och i förlängningen till Jesus själv!
Att på olika sätt tjäna Gud genom att ta emot och använda de gåvorna är det som ger den största glädjen i våra liv så länge vi lever kvar på jorden. Det är en glädje som är helt omöjlig att förstå för den som inte blivit en kristen. En glädje som är så stor att den gör att allt annat känns trist och rent av ruttet i jämförelse. Den glädjen byter man inte bort mot världens största rikedomar, om man en gång fått smak på den!
"Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva..." (Efesierbrevet 5:1-2)
"Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel." (Första Korithierbrevet 11:1)
"... När vi ber till vår Gud och Far för er, kommer vi alltid ihåg er kärlek och hur den har visat sig i konkreta handlingar, och hur ivrigt ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska komma tillbaka ... När vi kom till er med de goda nyheterna, avfärdade ni dem inte som meningslöst prat. Nej, ni lyssnade med stort intresse. Det som vi berättade grep er verkligen, för den helige Ande övertygade er om att det vi sagt var sant. Och ni vet att våra liv ytterligare bevisade sanningen i vårt budskap. Därför kom ni att följa det exempel som vi och också Herren har visat er. Ni tog nämligen emot vårt budskap med glädje i den helige Ande, trots de förföljelser och bekymmer det vållade er. Sedan blev ni själva ett föredöme för alla de andra kristna i Makedonien och Achaia. Och nu har Herrens ord förts vidare av er till andra människor runtomkring..." (Första Tessalonikerbrevet 1:2-8)
Det viktigaste nu är att hitta en församling, eller en grupp mogna kristna, där du kan känna dig hemma. Detta är inte alltid så lätt, eftersom alla kyrkor och församlingar är blandningar av människor som - enkelt uttryckt - lever olika nära Gud. Och vår mänskliga svaghet lyser alltid igenom förr eller senare, även bland de mest mogna, så det går inte att helt komma ifrån risken att bli sårad på något sätt. Kristna är inte perfekta, men Gud är det, och med alla våra brister får vi tillsammans söka oss närmare honom.
Det kan också vara svårt att förstå gudstjänsterna i vissa kyrkor. Spännvidden är väldigt stor, såväl mellan olika samfund som mellan enskilda församlingar. Men ge inte upp! Be Gud leda dig så kommer han säkert att göra det!
Vill du ha lite hjälp kan du titta på www.crossnet.se. Klicka på "Portal" uppe till vänster, sen "Sök" och "Crossnet-katalogen". Där hittar du kyrkor ordnade länsvis.
Du kan också maila till oss om detta så ska vi försöka hjälpa dig tillrätta. Även andra frågor svarar vi på så gott vi kan.
Bor du i vårt närområde, Marks kommun eller Varberg, kan du kolla de här kyrkorna:
Vill du hellre söka dig till Svenska kyrkan kan du börja i deras portal:
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar