Varför undra över livets mening?

Egentligen är det konstigt att man tänker på det, livets mening. Varför ska livet ha en mening? Måste det ha det? Om vi blivit till utan någon tanke bakom, om vi bara är resultatet av miljoner års utveckling där slumpen och det naturliga urvalet gjort sitt - varför då tänka alls? Det naturliga vore väl att inte göra det?

Ändå kan vi inte låta bli att tänka. Och undra. Och ibland må riktigt dåligt. När så alla frågor dyker upp, vart ska vi vända oss med dem? Vem kan man lita på? Det är många som försöker ge svar, men hur ska vi hitta rätt i allt det vi ser och hör?

För inte så länge sedan var livet enklare. Då, när de flesta fortfarande trodde på den Gud som kyrkan presenterade, fanns sanningen i Bibeln. Det var bara att läsa. Människan var skapad till Guds avbild, hennes plats var bestämd, hon hade en speciell uppgift. Livet fick mening därför att Någon tänkt ut det.

Det fanns nog en trygghet i de här tankarna. Men kyrkan var också en myndighet i samhället, och kanske missbrukade prästerna den makt de hade. Kanske förvrängdes det kristna budskapet så att det band istället för befriade. Inte så konstigt då att många vänt sig bort från kyrkan och tron.

Med utvecklingsläran fick en helt ny världsbild fäste. Gud behövdes inte längre som förklaring, tyckte man. Tänkandet förändrades - det enda som finns är det som kan mätas och registreras. Människan är bara en maskin, tankar och känslor bara kemiska reaktioner och elektriska signaler. Samtidigt har teknikutvecklingen exploderat: Bilar, flygplan och rymdstationer. Datorer och Internet. Genmodifiering och abortpiller. Allt har blivit möjligt i vetenskapens namn!

Vi borde vara rätt nöjda, ändå blir det allt tydligare att något fattas. Att vi tappat bort något viktigt på vägen. Var finns tryggheten idag? Var finns den fasta, säkra grunden som man kan bygga sitt liv på? Och vad har egentligen livet för värde? Bara kemiska reaktioner...

Är det ett bakslag för vetenskapen när många nu på nytt söker sig till det mystiska, det okända - det som inte kan mätas och vägas? Magi, andeväsen, sagor och fantasy. Kristaller, seanser, healing... Varför är det så spännande? Dög inte den förnuftiga tillvaro som vetenskapen gav oss, det mekaniska universum där vi människor bara är små stoftkorn utan mening? Måste vi ha något annat?

Måste livet ha en mening?

Svaret på den frågan är nog ja, annars hade du knappast brytt dig om den här sajten. Precis som hos många andra av oss surrar frågorna runt där inne. Åtminstone ibland. Frågorna om varför du finns och vad allt ska tjäna till. Frågorna som egentligen inte borde dyka upp i en värld född enbart av slump och en massa tid...

Vissa människor påstår sig känna till en sanning som ligger utanför oss själva. En "absolut" sanning om livet. De kristna hänvisar till Bibeln och menar att Gud fortfarande talar till oss genom den. Andra grupper pekar på sina böcker och profeter. Vi kallar dem ibland fundamentalister och bakåtsträvare. En del går ännu längre och menar att de är fiender till samhället och demokratin.

Men är det ändå där sanningen finns, svaren på de stora frågorna? Eller ska vi söka någon annanstans, bland allt som väller över oss i den här tiden? Finns det över huvud taget någon "livets mening"?

Vi som står bakom den här bloggen tror det. I vårt sökande har vi hittat mycket skräp, och en hel del falskhet, men till slut också något som verkar hålla vad det lovar. Under de olika rubrikerna delar vi med oss av våra tankar. Läs, och tänk själv! Kanske ska du också få se att det finns ett liv som är värt att leva, hur jobbigt och meningslöst det än kan kännas ibland.

Utvecklad eller skapad?

En stor tomhet. Ingen tid ännu, inga världar. Så en gigantisk explosion, en "Big Bang", där de första atomerna bildas och med enorm kraft slungas ut åt alla håll. Så småningom moln av materia som dras ihop och blir till stjärnor, planeter och andra himlakroppar.

Någonstans i detta växande universum, åtminstone på en plats, kanske på flera, kopplas så vissa molekyler samman så att livets byggstenar - det liv vi känner till - kan börja utvecklas. De allra enklaste livsformerna dyker upp, sedan alltmer avancerade. Och så, efter miljoner år av utveckling, där den bäst anpassade överlevt på de andras bekostnad, människan. Människan som funderar över sin tillvaro, undrar varför hon finns och varifrån hon kommit.

Känner du igen historien? Javisst, det är ju detta vi får lära oss från det vi är små. Att världen och livet utvecklats ur ingenting, med det naturliga urvalet som enda drivkraft. Från bakterie till människa - vi vet inte i varje detalj hur det gått till, men att det är så här vår historia ser ut verkar alla vara överens om.

Ändå finns frågorna där, och de är inte obetydliga. Varifrån kommer sådana omateriella saker som vårt känsloliv, vårt förnuft och själva anledningen till att vi funderar över vårt ursprung? Och varför har människan ett så djupt liggande behov av någon slags tro? Det finns inga bra svar. Ingen av våra kända filosofer eller naturvetare kan på ett trovärdigt sätt förklara hur slump, naturligt urval och en massa tid kunnat producera allt detta av bara materia.

Ingen har heller kunnat visa hur de mekanismer egentligen fungerar som drivit evolutionen framåt. Problemen är enorma. Och inför den riktigt stora frågan, hur biologiskt liv från början kunnat uppstå i en icke biologisk omgivning, står forskarna i stort sett handfallna. De idéer som finns är fullt i klass med vilka religiösa skapelsemyter som helst! Till och med en ”militant” ateist som den engelske biologen Richard Dawkins medger att abiogenesis, som den här övergången från icke-liv till liv kallas, är så otrolig att det hade behövts närapå ett mirakel…

På Darwins tid var det enklare att driva idén om ett liv som uppstått av sig självt. Man visste t.ex. inte mycket om cellen, livets minsta beståndsdel. Ingen behövde göra våld på sitt förnuft för att tro att denna lilla ”geléklump” kunnat uppstå av en lycklig slump, genom att ett antal proteinmolekyler förenades på rätt sätt. Men med den kunskap vi har idag kan man faktiskt undra hur det är möjligt att fortsätta tro på slumpen. Cellen har visat sig vara enormt komplex och avancerad, även i sin enklaste form. Och inne i dess kärna har vi upptäckt det kanske djupaste mysteriet av alla, en informationsbank som överglänser det största megauppslagsverk vi kan tänka oss. En jättemolekyl där varje liten del har betydelse inte bara som i en löpande text utan snarare ett mångdimensionellt korsord. En molekyl som dessutom har förmåga att kopiera sig själv!

Det finns alltså idéer om hur detta vårt DNA uppstått och utvecklats enbart under påverkan av slump, tid och naturligt urval. Men ändå har vi aldrig sett minsta tecken någonstans på att information kan uppstå spontant. Tvärtom är det just den insikten som NASA utgår ifrån när man söker efter tecken på intelligent liv på andra planeter. Dag och natt tar radioteleskop runt om i världen emot brus från rymden, och kraftfulla datorer söker efter mönster i detta brus. Ett mönster, en signal av något slag, det skulle vara en sensation! För mönster är information, och information har alltid en intelligent avsändare. Det gäller på alla områden – men tydligen inte när det handlar om vårt ursprung och de mönster som naturen själv visar upp…

Strandfynd under en solig höstpromenad på västkusten. Är dessa stenrader ett resultat av vågornas skvalpande, eller har ett barn lekt här? För de allra flesta är svaret självklart...

Det märkliga är att frågan om evolutionen är så oerhört känslig. Det mesta går att diskutera, även om man har väldigt olika uppfattningar, men när det gäller vårt ursprung höjs tonläget direkt. Den som vågar ifrågasätta de etablerade sanningarna blir snabbt nergjord. Kända forskare rasar, och i böcker, bloggar och artiklar flödar hånet fritt. På EU-nivå vill man till och med förbjuda själva diskussionen - i oktober 2007 kom en resolution som uppmanar medlemsländerna att i sina skolor bara tillåta evolution som svar på ursprungsfrågan! Vad man än tycker om sakfrågan så är detta ett mycket märkligt drag i ett demokratiskt samhälle...

Fast egentligen är det nog inte så konstigt om ämnet är känsligt, för alternativet till en självgående evolution är ju att det måste finnas en Skapare. Att informationen även i det här fallet har en intelligent avsändare. En ödmjuk tänkare kan hålla med om att det är möjligt, och med lite kunskap om var gränserna går mellan naturvetenskap och filosofi inser man att det inte alls strider mot god vetenskap att dra en sån slutsats. Men den inbitne ateisten går i taket bara av själva tanken. Det får inte finnas någon gud! Allt annat, men bara inte det!

Vi har en tendens att se vetenskap som sanning. Det gäller inte minst oss svenskar, som gärna vill vara rationella och logiska. Vetenskap är något objektivt, den bygger på fakta och är därför sann. Punkt! Vad vi inte tänker på - förmodligen för att vi inte vet om det - är att de svar vetenskapen ger oss alltid beror på vilken tro som ligger till grund för den. Det finns alltid en filosofi i botten, även idag. Fakta är inte alltid fakta...

För ett par hundra år sen var det självklart att tro på en skapare, Gud. Det var den världsbild vetenskapen vilade på, och uppenbarligen fanns det inga större problem med det. Många av de riktigt stora naturvetarna var kristna: Kopernikus, Kepler, Newton, Boyle, Linné...

Idag lever vi med en helt annan världsbild, och skapelse har för många blivit helt otänkbart. Varför? Är det en naturlig utveckling som beror på att vi vet mer nu och inte längre har plats för en andlig verklighet? Eller är det snarare något vi valt eftersom vi i grunden inte vill att Gud ska finnas? Klart är i alla fall att det inte är mer vetenskapligt att vara ateist än att vara troende, för Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas med vetenskapens metoder! Om det är så, då är inte heller ateistisk vetenskap en bättre väg till sanningen än en som tillåter skapelse i sina teorier...

Så vad ska vi tro då? Vad blir slutsatsen av allt det här? Kanske bara detta att det trots allt verkar finnas en del frågetecken kvar. Att dagens naturvetenskap egentligen inte säger så mycket om varifrån vi kommer, och att det därför kan vara värt att tänka ett varv till. Om nu frågan är viktig. Och kanske bör vi då också våga lyssna till de forskare som går mot strömmen - om inte annat så för att så många vill att vi inte ska göra det...

För dig som är intresserad och tycker att frågan är viktig, kan det här vara ett bra ställe att börja: Intelligent Design Network

Här är en annan amerikansk sajt med mycket info om Intelligent Design: Access Research Network

Föreningen Genesis fokus på Bibeln kan säkert verka avskräckande för en del. Men här finns ett starkt vetenskapligt tänk och en hel del intressant läsning: Genesis

Har mitt liv något värde?

Frågan är viktig, ibland brännhet. Många ställer den. Kanske inte alltid, men i olika perioder i livet. Betyder jag något? Skulle det spela någon roll om jag försvann? En del kan inte se något annat svar än "nej" och tar konsekvensen av det. En överdos, ett rep, en vass kniv...

Vad är det då som ger en en människa värde? Så länge vi trodde att vi var skapade av Gud, till hans avbild, var det där värdet fanns. Det grundläggande människovärdet. Med Darwin och vår tids ateism har det blivit svårare. Vilket värde har den som blivit till bara genom en blind utveckling utan mål och mening? I ett universum styrt av obevekliga lagar, där ingen ser, ingen bryr sig. En varelse som föds, lever en kort tid och sedan försvinner ut i tomheten - vilket värde har den?

Ändå kan vi inte acceptera att det skulle vara så här. Tanken är fullkomligt förödande, vi måste ha ett värde! Hittar vi nu inget hos Gud längre så får vi söka det hos varandra. I den nära vänskapen och kärleksrelationen, i yrkeskarriären, på idrottsarenorna och estraderna. När andra människor verkligen ser oss, när vi får betyda något, då blir livet värt att leva. Men så skört det är att lita på människor! Vad händer om jag misslyckas? Om mitt utseende förändras? Eller om jag bara inte orkar anstränga mig längre?

Det mest grundläggande värdet, som efterlängtade och älskade barn till sina föräldrar, känner nog de flesta fortfarande att de har. Då dröjer det kanske längre innan frågan blir brännande. Om den alls blir det. Men fler och fler växer upp utan att uppleva sig vara älskade, eller ens önskade, i en tid där hjulen snurrar allt fortare och egoismen växer.

Mitt i allt detta talar de kristna om Gud både som skapare och Fader, eller helt enkelt Pappa. En del ryser när de hör detta, de har bara onda minnen av sin egen pappa. Kanske gjorde han sådant som en pappa aldrig skulle få göra. Eller kanske brydde han sig inte alls? Men Gud är den pappa som vi innerst inne alltid önskat oss. En som är fullkomligt pålitlig, alltid god och kärleksfull och alltid rättvis. Och när vi förstår att vi inte kommit till av en slump utan att det är han som skapat oss, då får plötsligt livet ett värde som är så grundmurat att ingenting kan rubba det. Ett värde helt oberoende av hur mina jordiska föräldrar varit, om jag har några vänner, hur jag lyckats med skolan, eller jobbet och familjen och allt sådant. Då kan jag vara världens mest misslyckade person och ändå känna mig älskad och värdefull!

Ja, så säger man. Och menar att det är just detta Bibeln handlar om - en kärleksfull Gud som skapat varje människa med en särskild tanke, och som ger sig själv till det yttersta för att försöka få fatt på alla som gått vilse i livet.

Men medan de kristna hävdar detta, ser vi hur världen alltmer faller samman genom krig, naturförstöring och katastrofer. Och vi hör andra röster tala om Bibelns Gud som en blodtörstig tyrann och de kristna som farliga, intoleranta bakåtsträvare.

Och åter igen kommer frågan: Vem kan man lita på?

Finns det verklig trygghet?

Det går knappast att undvika dem, nyheterna. De möter oss på löpsedlarna i stora, feta bokstäver. De ropas ut i radio, TV och på Internet. Varje dag nya katastrofer. Terrordåd, knivmord, våldtäkter. Giftskandaler och farliga läkemedel, miljöförstöring, klimathot och naturkatastrofer. Och till allt detta ekonomisk nedgång. Eller varningar för att det kommer, med börsras och uppsägningar.

Hur ska en människa kunna vara trygg?

Så länge det är möjligt försöker vi nog alla blunda och låtsas att det inte är så farligt. Vi intalar oss att det snart blir bättre, vi tänker: "Det händer inte mig!" Så måste vi ju göra för att orka existera, men hur länge fungerar det?

Det finns en trygghet i våra relationer som räcker långt. Barnet som föds och får vara nära sina föräldrar. Det tas om hand med kärlek och värme, och livet blir tryggt hur det än ser ut runtomkring. Sedan, när åren har gått, en ny kärleksrelation med samma självklara giltighet och fasthet. En samhörighet, ett "hemma hos". En känsla av att klara allt tillsammans.

Men hur ofta fungerar det så här? Hur många barn får i dagens Sverige växa upp i trygghet med sina båda föräldrar? Hur många relationer håller efter att den första förälskelsen lagt sig? Statistiken sedan början av 1900-talet är som en iskall hand i nacken. Det är tydligt att något gått sönder, gått förlorat...

Det finns en annan relation som för många människor utgör den ultimata tryggheten: Relationen till Gud. När Sverige ännu var ett kristet land - det var inte så många år sedan - var den relationen självklar, fast inte alla hittade riktigt fram till den. Egentligen var det nog så att de flesta inte gjorde det. För dem kom det mest att handla om förbud och regler som man inte fann någon mening i och som man ville bli fri ifrån.

Men uppenbarligen fanns, och finns, människor som funnit en relation med Gud. I alla fall är det vad de säger. Och tydligen håller det; många kan berätta om fullständig trygghet när tillvaron på något sätt rasat samman omkring dem.

I januari 1998 kidnappades två unga missionärer, Daniel och Paulina Brolin, i en orolig före detta Sovjetrepublik. Månad efter månad hölls de instängda i en smutsig cell och misshandlades både psykiskt och fysiskt. Två unga människor med hela livet framför sig, nu visste de inte om de skulle leva till nästa dag. Men mitt i detta helvete fann de ändå den tryggheten att Gud var med dem och skulle hjälpa dem. Läs mer på tidningen Dagens hemsida.

Frågan var om det finns en verklig trygghet. Tydligen gör det det, och några menar sig ha funnit den. Men måste vi blanda in Gud?

Kan någon religion ge svar?

Gud... Allah... Brahman... Den stora Anden... Livskraften... Världssjälen...

Det är svårt att skriva något om livets mening utan att nämna Gud. Men Gud har många namn, och många har också någon uppfattning om en andlig verklighet utan att behöva ett särskilt namn. På andra ställen har vi ibland nämnt de kristnas Gud, den som Bibeln berättar om. Det är inte bara för att vi som skriver har en kristen tro, det är också rätt naturligt eftersom vår kultur och vår uppfattning om vad som är rätt och fel fortfarande bygger på kristendomen - även om mycket har ändrats på senare tid.

Men är det bara där det kan finnas ett svar, i den kristna tron? Hur är det med alla andra religioner, finns där någonting att hämta för den som söker efter livets mening?

Häng med på en liten tur i vår religiösa värld, så ska vi se vad vi kan hitta:

Den lilla statyn har just blivit tvättad i mjölk och vatten och fått en ny blomstergirlang runt halsen. Framför de mörka, stirrande ögonen förs ghee-lampan i cirklar medan luften fylls av den söta doften av rökelse. Sången, som är en bön och sjungs av en kvinna och hennes dotter, hörs ut på gatan och blandar sig med andra sånger från husen runt omkring.

Det är en vanlig morgon någonstans i Indien, och framför det lilla husaltaret hålls den vanliga morgonandakten till en av hinduismens hundratusentals gudars ära. Just denna familj har valt Shiva som sin speciella gud, och när andakten är slut går alla till sina sysslor med en känsla av att vara välsignade av henne.

Någonstans i nordöstra Thailand har en ung man just vaknat på sin hårda sovplats. Klockan är tre och det är dags för morgonmeditation. Efter en stund i lotusställning, med ögonen halvslutna och bara ljudet av de lugna, regelbundna andetagen i öronen, känner buddhistmunken hur han blir alltmer befriad ifrån de känslor och den längtan han fortfarande har som människa.

Lite senare på morgonen är det dags för den dagliga tiggarrundan. Eftersom ingen munk får ha några pengar är de beroende av att människor i närheten ger dem mat. Och mat får de. Människorna i byn står redo med skålar och fat. Att dela med sig är viktigt, och så blir de ju välsignade på samma gång.

Från det höga, smala tornet hörs ett starkt, entonigt mässande över trafikens ständiga brus. Bönemattan är snart utrullad och huvudet i vördnad sänkt mot den heliga staden Mecka, där Profeten en gång föddes. Men det är inte profeten Muhammed som tillbes, utan den ende guden. Bara han, Allah, är värd tillbedjan.

Det här är dagens tredje bön. Det kommer att bli fem allt som allt, innan solen gått ner. Fem bönestunder, på de bestämda tiderna. För muslimen är detta mycket viktigt, liksom fastan under Ramadan och den ständiga trosbekännelsen: "Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är hans profet". Det ska vara en hjälp att hålla Allahs närvaro i minnet, i det dagliga arbetet i detta nordafrikanska myller av människor, bilar och djur. Liksom överallt i världen där medlemmarna i den stora islamiska församlingen, Umman, bor och verkar.

Tre religioner, tre ögonblicksbilder. Vad säger de oss? Finns det någonstans här en sanning som kan göra oss fria? Något, eller Någon, som kan lyfta av allt det tunga vi släpar omkring på och som ibland får oss att undra varför vi alls ska finnas till?

Den som ägnar lite tid åt att kolla runt bland lärorna hittar nog ett och annat som kan kännas rätt fint. Både för hindun, buddhisten och muslimen gäller t.ex. att man ska ha vördnad och respekt för livet. (Sen kan man förstås fundera över varför det inte alltid verkar vara så i praktiken...)

Kanske är det buddhismen som tilltalar oss mest av dessa tre. Den fridsamma meditationen, de vänliga leendena. Och talet om kärlek, tolerans och fred. Dalai Lama, tibetanbuddhismens andliga ledare, har besökt Sverige flera gånger. Varje gång tas han emot som en fredens budbärare, och hans böcker, fulla av vackra ord, finns i varje bokhandel.

Men räcker det med meditation och tal om kärlek och fred? Vad är kärnan i allt detta?

Både hindun och buddhisten tror att människan föds och dör gång på gång i ett plågsamt kretslopp. Livet är något som är fyllt av lidande, och på olika sätt försöker man bryta den onda cirkeln och slippa återfödelsen. Filosofierna är lite olika, teknikerna likaså. Men gemensamt är att allt det som vi här i väst får till oss som mysiga metoder att uppnå frid och avslappning, i originalutförandet är plågsamma kroppsliga och andliga övningar som går ut på att man ska bli helt tom på känslor och önskningar. Då kan man uppnå det totala utslocknandet, Nirvana. Som när ett ljus blåses ut...

Meditation kan vara rätt spännande. Många lockas av det. Men att blåsas ut som ett ljus - är det verkligen svaret på frågan om livets mening? Och när många av dem som går riktigt på djupet i meditation och yoga förlorar kontakten med sin personlighet, då blir det nästan lite otäckt. Kan det här verkligen vara rätt väg...?

För muslimen finns det i alla fall en personlig gud, inte bara någon slags "världsande" som genomsyrar allt och som man ska försöka bli ett med. Och islams Allah tycks vara god, i alla fall mot dem som lyder honom... Levnadsreglerna är också rätt sunda, när man tänker efter. Det gäller att ta väl vara både på sig själv, sina trosfränder och naturen. Inte utnyttja naturtillgångar på ett själviskt sätt. Dessutom uppmuntras vi att använda vårt förnuft.

Meningen med livet blir enligt muslimen att känna och erkänna Allah, skaparen. Att vara tacksam till Allah, att dyrka honom. Och att i allt man gör i livet fullständigt underkasta sig hans lag.

Räcker det som svar?

Ja, så kan vi gå vidare och gräva i den ena religionen efter den andra. Läsa om alla lagar, regler och ritualer. Se hur människor försöker leva upp till kraven och sträva efter att få ett bättre liv efter detta. Eller slockna ut som ett ljus.

Metoderna är många. Vägarna till själslig balans lockar som rätterna på ett julbord. Men får vi någonstans ett tillräckligt bra svar på den där viktiga frågan om livets mening?

Får vi ett svar, och en själsfrid, som verkligen håller?

Pengar & Prylar

Svenskarna köper lotter och spelar som aldrig förr. Storvinsten hägrar. Man följer aktiekurserna timma för timma. Köp! Sälj! Går det neråt i den ena branchen, satsa på nåt annat som är hett för dagen!

På lördagskvällen snurrar lyckohjulen, och hundratusentals par ögon letar ivrigt efter de rätta siffrorna på spelplanerna. Men varför vänta till lördag? På nätet är det öppet dygnet runt, allt fler hittar till spelsajterna och pengarna rullar. Storvinsten hägrar...

Tänk att få släppa loss från det vanliga kneget. Säga chefen vad man innerst inne tycker och bara dra! Resa jorden runt, bo på fina hotell, köpa allt man kan önska. Inte ett handtag mer till pensionen, vara fullständigt fri!

Det finns några som lyckas. Hundra miljoner på Lotto sitter inte fel. Inte några enstaka mille på lyckohjulet heller. Klackarna i taket, champagnen flödar!

Men vad händer sedan? De flesta storvinnare ändrar inte så mycket i sina liv som man skulle kunna tro. En del slutar jobba, men är tillbaka efter ett tag. Det blev för tråkigt att ha sovmorgon varje dag, och man tröttnade på resorna och de fina hotellen. En ny bil var förstås inte fel, och en hel del annat fick man också köpt. Men i längden var det kanske inte så kul som man tänkt sig.

"Den som har flest grejor när han dör vinner!"

Kanske har du sett det på någon anslagstavla. Ett skämt? Javisst, men nog biter det lite i skinnet om man stannar upp ett ögonblick och tänker efter. I vårt samhälle har prylar och shopping blivit en livsstil. Varuhusen annonserar som om lyckan handlar om att få göra fynd på årets största utförsäljning. Helgnöjet - en tur till Gallerian i innerstan? Kanske inte så konstigt då om man längtar efter storvinsten.

Men alla de där grejorna, allt det jag kunde köpa när jag äntligen blivit snuskigt rik, gjorde de egentligen livet så mycket bättre? Blev jag lyckligare på varuhusets rea? Eller var det egentligen så kul att lämna gänget på jobbet, även om jag inte längre var tvungen att vara där för att få pengar till mat och allt annat?

Blev vännerna fler - de riktiga vännerna, de som verkligen bryr sig?

Hittade jag livets mening...?

Kärlek & Sex

Två människor möter varandra, något händer. Den brännande blicken, pirret i magen, hjärtat som nästan hoppar ur bröstet. En längtan som väller fram, tung och varm...

Den som någon gång varit kär vet vad det handlar om. Och det är inget nytt, det går som en röd tråd genom hela historien. Ständigt samma pirrande möten mellan människor. Det är ju därför vi har en historia, för den där varma längtan som suger tag i magen handlar om något mer än att bara titta. Den vill komma nära, riktigt nära.

Kärlek och sex. Det har alltid hängt ihop, mer eller mindre. Ändå har mycket förändrats. Förr skulle man gifta sig först. Kom det ett barn lite "för tidigt" höjdes det på ögonbrynen runt omkring. Och ännu värre, om det inte alls hade varit någon tanke på giftermål... Ett "oäkta" barn, vem ville veta av det? Samhällets regler var stenhårda!

Det är inte många som håller fast vid de gamla reglerna nu. Varför gå till prästen när man lika gärna kan vara sambo? Fast många gifter sig ändå, kanske för att det känns fint, kanske bara för att det är tryggare ekonomiskt. Och sex har blivit en lek som inte alls behöver ha med några djupare känslor att göra. Lite förälskelse vill väl de flesta ha fortfarande, men i värsta fall går det bra utan också. En KK medan man väntar på den stora kärleken - So what?!

Det är inte lätt att stå utanför, även om man egentligen skulle vilja vänta lite. Pressen är hård. Vi möter den överallt. I veckotidningar och TV-program, i reklam och på Internet. Allt handlar om sex, som om det inte fanns något annat i livet! Förr var det självklart att vänta med debuten. Nu är det tvärt om, och för många är paniken nära om oskulden är kvar när det är dags att sluta gymnasiet!

Den sexuella frigörelsen... Kanske dags att fråga sig om den blev som vi hade tänkt. Känner man press är man väl inte fri? Och detta med kärlek, själva ordet, har det inte förlorat något av sin betydelse? Handlar det verkligen bara om himlastormande känslor och mysigt sex?

Förr gifte man sig ofta av praktiska skäl. Det skulle fungera att arbeta tillsammans, man behövde komplettera varandra för att livet skulle bli bra. På gårdarna i det gamla bondesamhället var familjen ett arbetslag. Vi fnyser och skakar på huvudet åt sånt! Men ofta växte det fram något med tiden. En känsla av samhörighet, av att trivas tillsammans. En varm gemenskap. Man delade allt, brydde sig om varandra. Gav på sätt och vis sitt liv för varandra. Kanske är det detta som är riktig kärlek? Den enda som faktiskt kan hålla livet ut och vara en trygghet både för barn att växa upp i och för föräldrar att åldras i?

Men nej, detta är ingenting för oss. Vi lämnar inte ifrån oss vår frihet för något gammalt och obegripligt. Något som behöver tid för att fungera. Vi har så lite tid idag, kan inte vänta. Vi vill njuta av vår sexualitet nu!

Men gör vi verkligen det - njuter? Ja, för stunden, naturligtvis. Men sen då? Varför mår fler och fler ungdomar dåligt? Varför har psykmottagningarna så mycket att göra att personalen "går på knäna" och skriker efter mer resurser?

Varför tar ungdomar livet av sig?

Något har blivit fel, väldigt fel! Inte många verkar fatta sambanden, men kanske är det så att vi innerst inne längtar efter något annat än det vi får. En kärlek som är verklig och som håller. En som inte kräver att vi ska vara tillräckligt snygga, sexiga och duktiga i sängen. En som accepterar oss som vi är och får oss att känna oss uppskattade och trygga. En kärlek som inte tränger sig på utan hellre väntar, för att det ska kunna bli riktigt bra. Kanske tappar vi automatiskt bort den när vi har för bråttom...?

Livets mening... Kan det vara att hitta den där verkliga kärleken?

I Bibeln står det att Gud är kärlek. Hur hänger det ihop?

Kärlek och sex - enligt Bibeln.

Vänta med sexdebuten?

Måste man göra abort?

Värt att vänta på.

New Age

Du har säkert hört begreppet, och kanske har det fått en betydelse - positiv eller negativ. En del tycker bara det är flummigt. För andra har detta nya, spännande öppnat sig som en väg till balans i livet och till högre nivåer av kunskap och energi.

New Age - Ny tidsålder. En ny, personligare andlighet. En motkraft både till materialismens känslokalla framfart och de olika kyrkornas organiserade religion. Något att fylla det inre tomrummet med på 2000-talet, kanske?

För många av oss moderna västerlänningar har det blivit just det, något som möter en inre längtan, ett grundläggande behov. En stor del av Sveriges befolkning deltar också i aktiviteter som på något sätt kan kopplas till New Age, även om de flesta nog är omedvetna om den kopplingen. Men vad är det då egentligen som ligger bakom?

För att komma i närheten av ett svar måste vi försöka hitta en grundtanke i den soppa av olika idéer och tekniker som är New Age. För en soppa är det! Det började redan på 1800-talet, och då var det just en reaktion på Upplysningens materialistiska tankar. Man ville inte acceptera den nya vetenskapens syn på världen som bara materia, utan någon ande. Den tidsepok det handlar om brukar vi kalla Romantiken.

Under romantiken hämtades idéer och inspiration från österländska religioner, framför allt hinduism och buddhism. Dessa blandades med olika filosofier, andetro och ockultism till något som kom att kallas Teosofi. Mycket av denna blandning återfinns nu i New Age, i de olika föreställningar man har. Men ingenting är speciellt tydligt. Det finns inga regler att följa, inga heliga skrifter som klart utpekar en väg att gå. Det är som ett smörgåsbord där du väljer de bitar du vill tro på, det du känner är något för dig. Vad sägs t.ex. om:

Alternativa terapier, Astrologi, Healing, Kristaller, Meditation, Schamanism, Tarot, Yoga, Magi...?

Mycket marknadsförs som rena tekniker för avslappning och ökat medvetande. Men egentligen är det religion det handlar om. Österländsk religion blandad och förpackad för att passa oss världsliga och egotrippade västerlänningar. Bland annat talas det mycket om kärlek och helande. En fin blandning, tycker många.

Men grundtanken då? Jo, trots att det spretar åt olika håll så finns det en sådan, och den ser ut ungefär så här:

Kosmos är en helhet, som en levande organism. Varje atom har i sig ett medvetande och är genom ständiga reinkarnationer på väg mot högre nivåer av existens i denna helhet. En människa är egentligen själv inget annat än en slags uratom, eller "monad", på väg genom liv efter liv av lärande och utveckling, mot de högre existenserna.

I detta kosmos finns inte någon gud som ett avskilt väsen, utan hela kosmos är gudomligt och binds samman av krafter och energier som ligger utanför det fysiskt mätbara. Genom att vi blir medvetna om vår samhörighet med varandra, med jorden och alla andra himlakroppar, uppnår vi helande och harmoni i våra liv. Vägen dit går genom olika tekniker och andliga övningar, och till vår hjälp finns de varelser, "avatarer", som före oss nått de högre stadierna.

Hmm... Det verkar inte vara helt enkelt att greppa kärnan i det som är New Age. Språket i alla de avhandlingar man kan gräva i är minst sagt av en annan värld! Men summan av alltihop tycks vara denna: Livets mening är att uppnå ett "högre medvetande", så att vi inser att vi är ett med kosmos!

Tramsigt flum, eller farligt sidospår? Eller är det faktiskt här sanningen finns, som till sist kan göra oss lyckliga och fria från allt som tynger?

Eller finns det ett bättre svar...?

Här kan du läsa mer om New Age i en bra, saklig fackuppsats. (Pdf-dokument)

Inom vissa delar av New Age talar man precis som i den kristna kyrkan om Kristus. Men är det samma Kristus? Knappast! Läs en jämförelse här.

Andliga upplevelser - ljus, änglar, utomkroppsliga resor m.m.

Är Bibeln speciell?

Bibeln...

Vad tänker du på när du hör det ordet? Ett moln av damm och något riktigt dötrist? Fanatiska kvinnoförtryckare och homofober? Kanske helt enkelt en massa sagor som ingen tror på längre...

Bibeln är i vilket fall världens mest spridda bok. Den finns översatt till de flesta språk och har i flera tusen år haft en avgörande betydelse för miljontals människor. Många menar sig ha fått verklig kontakt med Gud genom den!

Mycket av det som står i Bibeln kan vara svårt att förstå, till och med för dem som redan är kristna och vana bibelläsare. Men allt är det inte. Den som börjar sitt läsande i Nya testamentets berättelser om Jesus, hittar snart in till själva kärnan. Det Jesus säger och gör är på många sätt helt revolutionerande!

Så, om du söker efter livets mening är det kanske dumt att rycka på axlarna åt Bibeln utan att ha tittat närmare på den och gett den en chans...

Fakta om Bibeln.

En samling sagor - eller ...?

Vad säger Bibeln om vår tid - och om framtiden?

Kristen tro - en kraft som gör skillnad!

Den här rubriken skiljer sig från de andra i en detalj, utropstecknet! Det betyder inte att det är slut på frågor, det finns fortfarande mycket som man kan fundera över, och en hel del som kan ifrågasättas. Men kraften finns, och den gör skillnad! Alldeles för många människor kan vittna om detta för att det ska gå att vifta bort det som nonsens. Människor som fått sina liv förvandlade...

Vad är det då som är så speciellt med den kristna tron? Kraft kan man väl få på många sätt, utan att gå till någon kyrka och be till en Gud som man inte ser? Javisst är det så. Det finns många kraftkällor, många tekniker som kan ge oss en hel del. Men hur långt räcker det? Hur djupt når det? Duger det att bygga ett liv på, kan det skingra mörkret och ta bort rädslan och ångesten när den drabbar oss?

Den som läser Bibeln med öppet sinne och vågar låta orden krypa innanför skinnet, möter i berättelserna om Jesus något helt unikt. Det finns många "heliga" böcker, men ingen annan har ett så omvälvande budskap! Här hittar vi inte bara en massa torra levnadsregler, här berättas istället om hur världens Skapare blir människa och kommer oss till mötes. Det är berättelsen om hur Gud i sin kärlek går in i vår brustenhet och delar våra villkor - ända in i döden. Men också om hur han sedan uppstår igen för att ge oss alla liv, även oss moderna människor. Vi som tror att vi kommit så långt i utvecklingen men som innerst inne är lika vilsna och trasiga som människor alltid varit, och som lever med samma svagheter och rädslor. Vi som längtar efter ett riktigt Hem men har så svårt att hitta dit.

Gud finns! Han är inte bara en teori, en tro, en livsåskådning - han är en levande verklighet, och han möter och upprättar alla som vill tro och ta emot. Detta är kraft! Detta är också förnuft, för ingenstans får livets stora frågor bättre svar. Visst är mycket i Bibeln svårt att förstå, och visst finns det många kristna som beter sig knepigt. Men den som stannar upp och lyssnar till Guds egen röst märker att det håller ihop. Situationen i världen blir mindre av en gåta. Frågorna får svar!

Men just detta budskap, som borde få vara det gladaste och mest självklara av alla, det möter det mest hårdnackade motståndet. Ingen kan väl undgå att märka det: Ateisternas hån i media, talet om att kristna är irrationella och har tomtar på loftet. Att de är intoleranta och rent av samhällsfarliga.

Samtidigt som intresset för den kristna tron växer, så växer också detta motstånd. Spänningarna ökar. Det blir allt tydligare att vi står mitt i en bitter kamp om våra tankar och känslor. Kanske är detta just vad Bibeln beskriver, en kamp mellan ljus och mörker, gott och ont...

Är du beredd att dyka lite djupare? Läs då vidare här!

Frågor och svar om kristen tro - mest raka puckar!

För dig som inte har en susning: Den kristna tron - The Basics

Vill du skippa rundsnacket? Då är det här din länk: Tre steg till Gud - och sedan ett par till

------- End of tour -------

Nedanför detta finns bara sånt som länkas inifrån de inlägg du (förmodligen) redan bläddrat igenom.

Om Gud och kärleken

Att man kan älska, det vet vi, även om vi ganska ofta misslyckas med det. Men att någon skulle kunna vara kärlek, det låter ju helskumt!

Ändå är det just så det står om Gud i Bibeln. Så här berättar Johannes, en av de första som följde Jesus Kristus, Guds son, om den kärlek han fick möta hos honom:

"Vi vet hur mycket Gud älskar oss, för vi har lärt känna hans kärlek och vet att det är sant när han talar om för oss att han älskar oss. Gud är kärlek, och den som lever i kärleken lever med Gud, och Gud lever i honom." (1 Johannes brev 4:16)

Mysko - men spännande! Kan det betyda att vi hittar den verkliga kärleken, den som vi ibland längtar så mycket efter att det gör ont, om vi söker efter... Gud?

Men vad är det för kärlek? Är det något konkret, som kan förändra livet, eller är det bara flum? Och gäller den alla, eller måste man göra något för att förtjäna den? Paulus, en annan av de mer kända personerna i Bibeln, beskriver Guds kärlek så här:

"När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud. Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss ... Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare." (Romarbrevet 5:6-8)

"Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt, och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel. Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt." (1 Korinthierbrevet 13:4-7)

Så kristendomens Gud ska vara själva källan till verklig kärlek? Den som älskar oss även när vi gått vilse i livet och misslyckats med allt? Det låter nästan otroligt, men tänk om det är sant...!

Men de andra religionerna då, hittar vi kärleken där också?

Ja, ordet används i alla fall både i hinduism, buddhism och islam:

I buddhismen är det lite luddigt. "Gud" är bara någon slags formlös livskraft som genomströmmar allt och alla. Eftersom vi genom denna kraft hör ihop, ska vi lära oss älska och respektera varandra. Men var denna kärlek kommer ifrån är svårare att få grepp om.

Hinduismen är inte så annorlunda. Här finns också den formlösa anden överallt. Men den blir lite mer personlig genom de hundratusentals olika gudagestalter som den visar sig i, och det finns en idé om att t.ex. guden Krishna återgäldar den kärlek som människorna visar honom.

För muslimen är det helt klart att Allah är en gud som älskar. Men han älskar bara den som lyder hans bud. Enligt Koranen gäller detta t.ex. de generösa, de rättfärdiga, de ihärdiga, de som gör gott, de som renar sig själva och de som kämpar för hans sak.

De som inte följer hans lagar hatar han. Enkel logik, lätt att fatta. Vi älskar ju också den som förtjänar att bli älskad, och vissa av de andra skulle vi gärna hänga i närmaste lyktstolpe!

Frågan är väl om det var den sortens kärlek vi letade efter, den som bara ger efter förtjänst...

Kärlek och sex - enligt Bibeln

I Bibeln finns en hel del att läsa om kärlek och sex, hur det är tänkt att fungera mellan människorna som Gud skapat. Och hur det är med saker som otrohet, incest, sex med djur och så vidare. Massor av regler. Och förbud, förbud, förbud. Till förbannelse, kan man tycka! För inte så många år sedan var man mer eller mindre tvingad att leva efter alla dessa regler. Kontrollen var stenhård, och den som avvek blev straffad både socialt, genom uteslutning ur samhällets gemenskap, och ibland även efter lagen. Det var inte så länge sedan homosexuella sattes i fängelse...

Kanske är det inte så konstigt att det har blivit en reaktion på allt detta. Vi vill inte ha alla dessa förbud idag. Vi vill leva! Vara fria att älska och njuta utan att någon pekar finger!

Men hur ska man egentligen förstå det som står i Bibeln om kärlekslivet? Finns det något bakom alltihop som vi missar om vi bara ser till alla regler - eller om vi inte bryr oss om dem alls?

Om Guds kärleksplan

I början av Bibeln berättas om hur Gud skapade människan till man och kvinna. Exakt hur det gick till är svårt att utläsa ur bibeltexterna, men en sak är helt klar: de två - mannen och kvinnan - skulle höra ihop på ett alldeles särskilt sätt. Deras gemenskap skulle handla om mycket mer än bara att hjälpa varandra med vardagens bestyr, eller att hålla varandra sällskap under kulna höstkvällar. Det var till och med någonting större än detta att ha sex och därmed säkra släktets fortbestånd. Det skulle vara The Ultimate Fellowship - den ultimata gemenskapen! Total förtrolighet, öppenhet, förståelse, trygghet. En visshet om att allt är väl vad som än händer. En visshet om att vara älskad vem jag än blir. Allt det andra skulle också finnas där, inte minst den sexuella njutningen, men det skulle vara inneslutet i någonting större och vackrare. Ett hemmahörande - för livet.

Att det var just en man och en kvinna har också en poäng, utöver det självklara att det bara är då fortplantningen fungerar. Vi skapades inte riktigt lika, och meningen var att vi med våra olikheter skulle komplettera varandra och bli till en fungerande helhet.

Berättelsen i början av Bibeln, om hur Gud tar ett revben från Adam och skapar Eva utifrån det, kanske inte ska tolkas bokstavligt. Det kan vara en poetisk beskrivning. Det finns en annan översättning av den hebreiska grundtexten, som säger att Gud helt enkelt delade den ursprungliga människan på mitten och skapade mannen och kvinnan av dessa halvor. Även om inte heller den berättar precis hur det gick till, så säger den i alla fall något viktigt om Guds tanke med mannens och kvinnans förhållande till varandra. De behöver varandra för att bli hela människor!

"Sedan sa Herren Gud: 'Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska skapa en kamrat åt honom' ... Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn, tog ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det. Sedan gjorde han en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen. 'Wow!' utropade Adam (fritt översatt) 'Hon är en del av mitt eget kött och blod! Hon är tagen ur en man, och hon ska kallas kvinna.' Det är därför som en man lämnar sin far och mor och förenar sig med sin hustru på ett sådant sätt att de blir en person." (1 Mosebok 2:18-24)

Detta var Guds tanke från första början. Det var aldrig meningen att det skulle bli några uppslitande separationer. Aldrig några svartsjukegräl, eller rent av mord. Aldrig några barn som måste packa väskorna var och varannan helg för att bo hos den andre föräldern. Aldrig några semesterplaneringar där alla föredettingar ska ha sin del av de gemensamma barnen.

En man, en kvinna - hela livet. I perfekt enhet och total trygghet.

Den här kärleksgemenskapen var det absolut finaste Gud kunde ge oss, utöver närheten till honom själv. Och att det verkligen var meningen att den sexuella lusten skulle få finnas med i den gemenskapen - mellan en man och en kvinna som valt att gå in i en livslång relation - det framgår också tydligt i Bibelns kanske mest poetiska bok, Höga visan, där två älskande uttrycker sin kärlek:

"Min älskling och brud är som en avskild trädgård, en källa som ingen annan kan äga, en brunn som bara är min. Du är som en underbar trädgård med de finaste fruktträd ..." (Höga visan 4:12- 13)

"Vad ljuvlig du är, vad underbar du är, min älskling. Du är så fylld av lust! Du är lång och slank som ett palmträd, och dina bröst är som dadelklasar ... Dina kyssar är lika eggande som det ädlaste vin, sött och lent ... "

"Jag tillhör min älskling och jag är den han har begär till. Kom, min älskling, så går vi ut på fälten och stannar i byarna över natten. Låt oss stiga upp tidigt och gå ut till vingårdarna för att se om vinträden har knoppats ... Där ska jag ge dig min kärlek." (Höga visan 7:6-12)

Så den kristna synen på kärlek och sex är i grunden positiv. Gud skapade från början mannen och kvinnan till att vara tillsammans och njuta av varandras närhet. Och sex är i allra högsta grad något gott!

Hur det blev sen

Egentligen borde det räcka med det som skrivits så här långt. Men nu är världen inte längre sådan som den var en gång. Tyvärr. Bibeln beskriver en händelse där de första människorna började fundera över om de verkligen skulle tro på allt det Gud hade sagt. Kanske försökte han undanhålla dem någon glädje? Och så bröt de mot det enda lilla bud som fanns:

"Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta ..." (1 Mosebok 2:16-17)

Efter detta blev allting fel. Det var som att öppna dörren till allt det onda som bara hade väntat där i mörkret. Och i och med detta förvrängdes det som Gud hade skapat så perfekt. Det gällde inte minst det finaste och dyrbaraste han gett oss - och det känsligaste - kärleksgemenskapen mellan man och kvinna. Förmodligen var det redan då, i tidernas morgon, som vi förlorade själva förmågan att vara nöjda och lyckliga några längre stunder.

Men Gud älskade fortfarande de människor han hade skapat. Och det var för att skydda oss från de värsta följderna av katastrofen som han sedan gav alla de regler och förbud vi hittar längre fram i Bibeln, regler som inte hade behövts tidigare.

En slutsats

Kärlek och sex är Guds påhitt! Detta är den enda slutsats man kan komma fram till om man studerar Bibeln. Både själva "apparaterna" och lusten som driver på att använda dem är något som han funderat ut.

Men tanken var aldrig att sex skulle vara en lek utanför äktenskapet. När vi älskar med varandra händer något mer än det som syns, känns och hörs. Vi blir vad Bibeln kallar "ett kött", eller "en person". Det knyts ett band mellan våra själar som aldrig går att lösa upp eller klippa av! Därför mår vi bäst av att vänta med sex tills vi hittat någon vi vill leva med resten av livet. Då har vi en rimlig chans att uppleva något av den glädje och verkliga njutning som Gud har tänkt. För när två människor som älskar varandra börjar rätt och sedan lever tillsammans i trohet, då blir det bara bättre och bättre med åren.

Men varför bry sig om det som står i Bibeln? Läs här: Är Bibeln speciell?

---

Fotnot: De allra flesta människor känner igen sig i detta med manligt och kvinnligt. Men alla gör det inte; några procent av befolkningen upplever att de inte passar in i den förväntade könsidentiteten. Detta är inte en enkel fråga, och det går inte att använda Bibeln hur som helst för att bevisa den ena eller den andra ståndpunkten. Texten på den här sidan uttrycker, utifrån Bibelns ord, vad som bör ha varit Guds ursprungliga tanke för mänskligheten. Den säger ingenting om hur han förhåller sig till varje enskild HBT-person idag!

Vänta med sexdebuten?

Nova, det norska institutet för forskning om uppväxt, välfärd och åldrande, har gjort en undersökning bland drygt 1250 ungdomar i åldern 14-18 år. Undersökningen visar att de som har störst sexuell erfarenhet har det jobbigast med sig själva. Det gäller framför allt tjejer.

Sociologen Tormod Øia pekar på flera möjliga förklaringar: Det kan vara själva den sexuella aktiviteten som ger dålig psykisk hälsa. Flickor utvecklas tidigare, börjar tidigare med sex och far därför mer illa. En annan förklaring kan vara att den sexuella aktiviteten är en del av något större, nämligen svängningar i känslolivet på grund av olycklig kärlek och svartsjuka.

- Vilken förklaring man än tror på så ger undersökningen inga bra argument för en tidig sexdebut, avslutar Tormod Øia.

Mer information från Nova hittar du här.

Intervjun med Tormod Øia refereras i en artikel i tidningen Trons Värld (okänt nummer). Återgiven med tillstånd.

Måste man göra abort?

Fri sex får ibland konsekvenser. Ganska smärtsamma sådana. För hur vi än vrider och vänder på det så handlar sex om fortplantning, och när man är ung är det inte svårt att bli med barn.

På sextio- och sjuttiotalet använde man ord som "cellklump", "slempropp" och i bästa fall "graviditet" i debatten. Det var när den nuvarande lagen om fri abort arbetades fram. Nu talar både unga tjejer och äldre kvinnor allt oftare klarspråk: "Jag dödade mitt barn!"

Många mår dåligt efter en abort. För en del går det aldrig över. Några orkar inte leva med skulden och ångesten utan tar sitt liv. Det verkar som om sanningen har hunnit ikapp oss till slut. Cellklumpen i magen visade sig vara ett barn!

Är du en av dem som mår dåligt efter att ha gjort abort? Eller funderar du på att göra det, men vill egentligen inte? Det är en svår situation, men den är inte hopplös. Det finns hjälp att få. Föreningen Ja till Livet arbetar inte bara för att vi ska få en ny, mer människovärdig syn på abort. Man vill också hjälpa tjejer i din situation, därför har man startat Livlinan. Dit kan du ringa och prata om dina problem med en medmänniska. Den du pratar med har tystnadsplikt, och du kan vara anonym om du vill. Många gånger kan Livlinan också hjälpa praktiskt, om det är det som behövs.

Här är Livlinans hemsida.

Mer information från Ja till Livet.

Värt att vänta på

Sedan sextiotalet har vi haft en utveckling mot allt mer frihet i våra relationer. Idag är fri sex en självklarhet för de flesta ungdomar. Men det är en livsstil som för med sig många problem, och när samhället får ta hand om följderna då fritt sex går fel kan man undra om vårt sexliv verkligen är varje människas ensak.

I USA beräknas tonårsgraviditeterna kosta samhället motsv. 80 miljarder kronor om året. Många av dem som väljer att föda sina barn får sociala problem. De avslutar inte sina utbildningar och så många som fyra av fem blir beroende av socialhjälp. Lika många säger efteråt att de önskar att de hade väntat med sex - vare sig de fått barn eller inte. Även aborter kostar, inte minst eftersom många tjejer får psykiska problem efteråt.

Men vänta med sex - är det möjligt?

Ja, tydligen är det det! I USA finns det sedan ett antal år en organisation med namnet "True Love Waits" - äkta kärlek väntar. Mest känd är nog organisationen för sina "löfteskort". Mer än en miljon ungdomar har fyllt i sådana kort, där de lovar att vänta med sex tills de gift sig. Ingen kollar, men löftet, och gemenskapen med likasinnade, blir en styrka för ungdomarna själva. Bakom arbetet ligger kristna värderingar, men det handlar inte om att moralisera utan om att rädda ungdomar från de negativa följderna av en alltför tidig sexdebut.

För dig som egentligen inte vill än, men som känner dig pressad, kan det vara bra att veta att du inte är ensam. En annan amerikansk organisation, The National Campaign to Prevent Teen Pregnancy, har undersökt om tonåringar verkligen är så angelägna om att ha sex. De allra flesta - en överväldigande majoritet - sa sig faktiskt vilja höra att de ska vänta med sex tills de tagit studenten. Men ingen säger det till dem...

Uppgifterna är hämtade ur en artikel av Elisabeth Braw, införd i Borås Tidning år 2002.

New Age och Kristus

Detta inlägg är inte färdigt...

Andliga upplevelser - vad ligger bakom?

Detta inlägg är inte färdigt...

Fakta om Bibeln

Bibeln är inte en bok. Den är en samling av många olika skrifter, författade under ca 1500 år av människor med väldigt olika bakgrund. Allt från enkla herdar till präster och statstjänstemän. Därför är också stilarna väldigt olika. Ibland kan man tycka att berättarstilen och språket är riktigt dåligt. Andra avsnitt har inspirerat många av vår tids stora författare genom sina vackra och poetiska framställningar. Många ordspråk som vi använder kommer också från Bibeln.

Gamla testamentet, som handlar om tiden från världens skapelse till ungefär 400 år f.Kr, består av 39 delar. Lite grovt kan man säga att de första 17 delarna är historiska berättelser, sedan kommer några poetiska böcker, med psalmer, ordspråk och visdomsord. Sist kommer 16 profetiska böcker som innehåller Guds ord direkt till människorna. Både till dem som levde då och till oss idag. Det menar i alla fall de som tror att Bibeln är mer än bara en vanlig bok!

Texterna i gamla testamentet finns också i judarnas heliga skrift Tanakh, men där är uppdelningen lite annorlunda.

Nya testamentet börjar med fyra berättelser om Jesu liv, från tiden före hans födelse fram till hans död och uppståndelse. Dessa kallas de fyra evangelierna. Sedan följer de första kristna församlingarnas historia och ett antal brev skrivna av några olika ledare som uppmuntran och undervisning till dessa församlingar. Sist kommer en förutsägelse om tiden då Jesus ska komma tillbaka till jorden. Om vad som ska hända i världspolitiken och miljön innan och efter det. Denna skrevs omkring år 95 e.Kr. Totalt finns det 27 delar i nya testamentet.

Några av författarna

Mose (1527-1408 f.Kr.)

Har skrivit de första delarna i gamla testamentet. Troligtvis en av de mest kända personerna i Bibeln, även i vår tid. Han fick börja sitt liv som adoptivson i den egyptiske Faraos palats, efter en vådlig färd i en korg på floden Nilen. Men när han växt upp kunde han inte komma ifrån att han egentligen hörde till Israels folk, som vid den tiden var slavar i Egypten. När han var 40 år gammal rann vid ett tillfälle känslorna över, då han såg en egyptisk man misshandla en av hans egna. Han fick fly ut i öknen och tillbringa ytterligare 40 år som fåraherde bland öknens nomader. Sedan, när han egentligen borde vara pensionär, blev han ledare för hela Israels folk och fick föra det ut ur Egypten, till det land Gud lovat att ge dem.

David (1042-972 f.Kr.)

Den andra kungen i Israel, den som älskade Gud mer än de flesta andra. Han började sitt liv som herde och lärde sig, precis som Mose hade fått göra, först leda får innan han fick ta ansvar för folket i landet. David skrev de flesta av Bibelns psalmer. I dem uttrycker han mycket av den smärta och plåga som en människa får möta i livet, men samtidigt finns tron på Gud som en stark, kärleksfull far. David klagar och tackar ofta i samma psalm!

Salomo (?-932 f.Kr)

En av Davids söner. Han var den smartaste och rikaste man som någonsin levat. Skrev de flesta av de kloka ordspråk som samlats i Ordspråksboken. Troligen har han också skrivit Höga visan, en kärleksskildring som säkert fått många bibelläsare att rodna, samt Predikaren, som är något av en dagbok där han berättar om sitt sökande efter livets mening.

Jesaja (omkring 750 f.Kr.)

En av de "stora" profeterna i Bibeln, det vill säga en av dem som skrivit mest. Hans bok är 66 kapitel lång och sträcker sig över en period av ungefär 50 år. Jesaja var en högt uppsatt person, var lärd och umgicks i de fina kretsarna. Ändå var hans budskap ofta kärvt. Mot slutet av hans bok kommer dock de kanske allra största profetiorna om hur allting en gång ska bli bra igen, när Guds utvalde frälsare kommer.

Amos (omkring 750 f.Kr.)

Genom att använda den här mannen visar Gud åter igen att han kan ta vem som helst i sin tjänst. Amos är varken statstjänsteman, som Jesaja, eller präst, som flera av de andra profeterna. Han är liksom David en vanlig, enkel herde. Hans budskap är kort men kärnfullt. Framför allt pekar han på orättvisorna i samhället, korruptionen och girigheten. Men också här lyser hoppet igenom.

Paulus (?-67 e.Kr.)

Den som skrivit de flesta av breven i nya testamentet. Paulus var en lärd man i Israel, en skriftlärd som gått i de bästa skolorna. Han var till att börja med motståndare till de kristna eftersom han trodde att den Jesus de talade om var en falsk profet, en som lurade folket vilse. Det står om honom att han "andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar". När han sedan själv fick möta den uppståndne Jesus blev han kanske den mest hängivna av alla hans lärjungar.

Lukas

Lukas levde liksom Paulus under det första århundradet efter Kristus. Han var dessutom följeslagare till Paulus och ögonvittne till mycket av det som hände under den här tiden. Lukas var läkare, med en stor noggrannhet och sinne för det vetenskapligt exakta. När han berättar om Jesus gör han det egentligen för att visa en lärd grekisk vän hur trovärdigt det är som denne fått höra om Jesus. Hans berättelse är därför resultatet av noggrann efterforskning, ofta med exakta tidsangivelser och detaljer som ingen av de andra författarna tagit med. Utöver evangeliet, som handlar om Jesu liv, har Lukas också skrivit Apostlagärningarna, om lärjungarnas fortsatta verksamhet.

Johannes (ca 0-98 e.Kr.)

En av de första lärjungarna, de som Jesus själv valde ut. Johannes kom att bli en särskilt nära vän till Jesus, och hans evangelium och brev är fyllda av uttryck för den kärlek han fått se hos Jesus. Johannes har också skrivit Bibelns sista bok, där han - efter beskrivningen av alla hemska händelser innan världens undergång - berättar om det härliga som väntar dem som sagt ja till Jesus. Den nya jorden och himlen. Ljuset, värmen och kärleken hos en Gud som äntligen fått samla sina älskade barn omkring sig och för alltid torkat deras tårar.

---

Fotnot: Det finns en annan syn på Bibeln, där man menar att den är skriven långt senare och av helt andra personer. Detta bygger bl.a. på att mycket av det texterna berättar om inte har kunnat bekräftas av andra historiska källor, samt att man saknar riktigt gamla originaldokument. Det är mest nyare avskrifter som bevarats till vår tid. (Ett undantag är de s.k. "Döda havs-rullarna".) Många anser att den synen är mer vetenskaplig, men som vanligt när det gäller historisk forskning handlar mycket om vad man väljer att tro på.

En samling sagor - eller...?

Kan Bibeln vara något annat än en samling sagor? Tja, om vi ska ha någon slags moral kanske det finns ett och annat som är bra i den. Det står till exempel om att älska sina medmänniskor som sig själv, och om att vi inte ska banka in skallen på varandra hur som helst. Det verkar ju vara rätt justa levnadsregler.

Men allt det andra, det som handlar om Gud - vem han är och vad han gjort - det kan väl inte vara så mycket att tro på i vår tid, eller?

I början av Bibeln står det om hur Gud skapade världen. "Varde ljus", och så vidare. Ja, att det där är sagor kan väl ingen tveka om. Vi vet ju hur det egentligen gick till. Först "Big Bang", och så hela evolutionen...

Sen står det en hel del om landet Israels historia, och där kan det kanske finnas några korn av sanning. Det finns andra historiska skrifter som berättar ungefär samma saker. Fast att det var Gud som gav Israeliterna landet, inklusive Västbanken och Gazaremsan, de där områdena som det länge varit sånt ståhej om, det är väl ändå lite magstarkt!

Och så är det ju allt det här om Jesus. Att han var en verklig person är det knappast något tvivel om. Det finns visserligen bara några korta noteringar om honom i andra historiska källor än själva Bibeln, men det är tillräckligt för att vi ska veta att han funnits och att han blev korsfäst så som det står i Bibeln. Men att han skulle vara Guds Son, som gjorde en massa under och sen till och med uppstod från de döda... Sagor, förstås!

Fast ett sånt påstående är visst ingenting nytt, det fick till och med de första kristna höra, för nära tvåtusen år sedan. Och i Bibeln kan man läsa hur aposteln Petrus bemötte det snacket:

"Det var verkligen inga sagor vi berättade för er om Herrens, Jesu Kristi, kraft och att han ska komma tillbaka. Jag har med egna ögon sett hans glans och härlighet." (2 Petrus brev 1:16)

Det finns också en del konstiga saker med Bibeln, som gör att man inte kan skippa den rakt av. Den är inte skriven riktigt så som en sagobok borde vara skriven. Eller som något en lurig sektledare skulle ha kokat ihop. Låt oss ta en titt:

Det hänger ihop

I faktaavsnittet såg vi att de böcker, eller delar, Bibeln består av är skrivna under en mycket lång tid, av olika människor. Man har använt två helt olika språk, hebreiska och grekiska, och man har levt under väldigt olika förhållanden. Ändå hänger allt ihop. Det finns en röd tråd som går att följa ända ifrån den första sidan till den sista.

Trovärdiga ögonvittnen skriver

I evangelierna, Nya testamentets biografier om Jesus, finns det saker som inte borde vara med om någon suttit och hittat på alltihop. Den som gör det vill förstås att det ska verka så sanningsenligt som möjligt. Istället berättas det i många avsnitt om detaljer som verkar helt korkade. Ett exempel: I Johannes evangelium kapitel 8 kommer några människor till Jesus släpande på en kvinna som varit otrogen i sitt äktenskap. Enligt den gamla lagen ska en sådan stenas till döds, och de frågar Jesus vad han anser om saken. Då beskriver författaren hur Jesus sätter sig ner och börjar rita i sanden, utan att säga ett ord. Han håller på med det tills frågan upprepats, då reser han sig och ger svaret. Ett svar som ingen väntat sig.

Det finns alltså ett antal ställen där berättelsen på liknande sätt avbryts av någon till synes helt oviktig detalj. Det kan naturligtvis bortförklaras, men det rimliga är ändå att det är ett ögonvittne som berättar precis vad han sett. Den som hittar på har ingen anledning att ta med sådana saker!

Förutsägelser som slagit in

Bibeln innehåller många profetior, förutsägelser om framtiden. Många av dem kan man klart se har slagit in. Det kan t.ex. handla om hur makten växlat mellan olika imperier eller hur det kommit hungersnöd över ett land. Saker som går att bevisa genom andra historiska skrifter. Vissa saker kan vi till och med se har slagit in i vår tid!

Skapelseberättelsen

Det största skälet att inte tro på Bibeln är kanske den beskrivning av hur världen skapades som finns i de första kapitlen. Varje religion har ju sin egen skapelsemyt, den ena mer fantasieggande än den andra. Bibeln verkar inte precis vara något undantag, och den forskning vi hör mest talas om har inte mycket till övers för det som beskrivs här. Tänk bara på vad vi tror oss veta om hur evolutionen under lång tid förändrat de första organismerna till alla de djur och växter som finns idag. Jämför sen med Bibelns "Gud sa, och det blev så" - på sex dagar!

Men skapelseberättelsen är inte skriven som en vetenskaplig rapport. Det går inte att jämföra den rakt av med modern vetenskap. Innan man börja snacka om sagor måste man lära sig kodspråket, den speciella litterära stilen. Plus en del annat som har att göra med den tiden och kulturen. Dessutom, om du läst inlägget Utvecklad eller skapad? vet du redan att det finns ganska stora och svåra frågor som utvecklingsläran inte kunnat ge svar på. En växande grupp forskare menar till och med att bristen på bevis sedan Darwin för 150 år sen satte stenen i rullning kan bero på att hela teorin är fel! Detta är förstås väldigt kontroversiellt i ett samhälle där allt som andas religion automatiskt blir klassat som "icke-vetenskap". Men om man börjar titta på hur dessa människor resonerar, och vad de plockar fram för fakta, kan det ändå verka rätt vettigt. Dessutom är det just detta som sann vetenskap alltid har handlat om - att våga ifrågasätta etablerade teorier...

Här gör vi ett försök att tolka hur man bland "skapelsetroende" forskare kan se på berättelserna i första mosebok: Skapelseberättelsen och vetenskapen.

Skapelseberättelsen och vetenskapen

Det är lätt att se Bibelns skapelseberättelse som en saga från början till slut, eller åtminstone en poetisk beskrivning av något som gick till på ett helt annat sätt. Men tittar man närmare går mycket att förklara utan att behöva blunda för vetenskapliga fakta. Här kommer några exempel:

I 1 Mosebok 1:1-3 står det om hur Gud skapade ljuset flera dagar innan solen och månen blev till. Varifrån kom detta ljus? Förklaringen kan finnas i det som astronomerna kallar population-2-stjärnor. Dessa blossade upp som novor och supernovor i galaxens centrala delar och kan ha lyst på jorden lika starkt som vår sol gör nu. Population-1-stjärnor är de vi känner som stjärnor idag. De anses vara yngre, vilket stämmer väl med att Gud skapade solen först på den fjärde dagen (1 Mosebok 1:14-18).

I 1 Mosebok 1:6-8 delas vattnet upp så att en del blir hav och den andra delen hamnar ovanför ett "fäste" som kallas himmel. Detta vatten ovanför himlen har förbryllat många. Förklaringen kan vara att jorden i början hade ett ånghölje, ovanför eller högt uppe i atmosfären. Under ånghöljet var förhållandena perfekta för det liv Gud skapade sen. Hela jorden var som ett växthus! Temperaturen bör ha legat mellan +5°C till +20°C vid polerna och +35°C vid ekvatorn, och den farliga kosmiska strålningen kunde aldrig nå marken. På grund av ånghöljets tyngd var också lufttrycket, och därmed syrgastrycket, högre än idag, något som vi vet är mycket hälsosamt. Resultatet kan vi se i fossil form, t.ex. räkor som är betydligt större än samma art från senare tid. Det högre trycket förklarar också varför jätteflygödlorna, med en vingbredd på kanske upp till 16 meter, kunde flyga. I vårt nuvarande lufttryck skulle de inte få tillräcklig lyftkraft.

Det är inte omöjligt att människor under dessa förhållanden kunde leva mycket länge. Det fanns troligtvis inga bakterier som orsakade sjukdomar (att bakterier blir farliga beror bl.a. på att deras gener förändras av den kosmiska strålningen), och både temperatur och lufttryck var perfekta. Bibeln anger åldrar på upp till 900 år (1 Mosebok 5:3-31). Detta kan vara helt riktigt även med vårt sätt att ange tid.

När det gäller livet på jorden berättar Bibeln om hur Gud på två dagar skapade alla djur "efter deras särskilda slag" (1 Mosebok 1:20-21, 24-25). Kristna som försöker förena utvecklingsläran med sin tro på Gud brukar förklara det med att Gud ser på tid på ett annat sätt än vi. Det står nämligen på ett annat ställe i Bibeln att: "... en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag". Men kanske behövs inte den förklaringen. Vår kunskap om arternas utveckling är trots allt ganska begränsad. Det vi ser i naturen är en genetisk variation, så kallad "mikroevolution", och det har vi tagit som bevis för att allt liv har ett gemensamt ursprung. Detta kan vara ett misstag, byggt på idén att det inte finns någon Gud. Vågar man öppna för tanken att det ändå gör det, är det snarare så att fossilen vi hittar - hur de ser ut och var vi finner dem - talar för en snabb skapelse, där alla stora huvudgrupper av djur fanns med från början. (Se fotnot om begreppen "slag" och "huvudgrupper".)

Läs mer om fossil

I 1 Mosebok 6:11-22 hittar vi den klassiska berättelsen om hur Noa fick i uppdrag att bygga en stor båt, en "ark", för att i den rädda sig själv, sin familj och jordens djurarter undan den översvämning som Gud skulle låta komma.

Man kan undra om det var möjligt att i denna ark samla så många djur på det sätt som beskrivs. Skulle den inte gå under? Nej, ingenjörer som räknat på hur båten var konstruerad - med de mått och proportioner som anges i Bibeln - har kommit fram till att den var helt perfekt! Förhållandet mellan höjd, bredd och djup var sådant att den var mycket stabil redan utan last och stabilare ju mer den lastades. Med några fullt rimliga antaganden om antalet arter på jorden vid den här tiden, kan man också räkna ut att den var mer än tillräckligt stor för att rymma representanter från alla de huvudgrupper av djur som fanns, även dinosaurier (de behövde ju inte vara fullvuxna). Ett grovt överslag visar att alla djuren tillsammans inte kan ha tagit upp mer än ungefär en tredjedel av arkens totala volym. Det blev mycket plats kvar för den mat som behövdes under det dryga år djur och människor var instängda i arken (1 Mosebok 8).

När arken var färdig och alla gått ombord kom så vattnet (1 Mosebok 7:11-20). Det stora djupets källor och himlens fönster öppnades, det regnade i 40 dygn och vattnet täckte till slut hela jorden. Kan detta ha varit möjligt?

Den enda rimliga förklaringen till ett 40 dagar långt skyfall är ett ånghölje som kollapsat och börjat kondenseras. Detta kan ha orsakats t.ex. av ett meteoritnedslag. Men vattnet från ånghöljet kan inte ha räckt till, utan underjordiska källor, "det stora djupets källor" (1 Mosebok 7:11), måste ha stått för det mesta av vattnet.

När ånghöljet kollapsade blev det stora störningar i atmosfären och till följd av det fruktansvärda oväder. Enorma vågor sköljde över hela jorden, förde med sig sand och sten och begravde snabbt växter och djur. Dessa packades samman i det som kom att bli de sedimentära bergarterna. Detta är den modell som bäst förklarar varför fossil ser ut som de gör och förekommer i den ordning och på de ställen som de gör.

I samband med att vatten försvann ur de underjordiska hålrummen, kom också jordskorpan i obalans. Tryckförändringarna orsakade jordbävningar, vulkanutbrott och kontinentaldrift. Någon gång under tiden efter översvämningen skedde så de stora bergskedjeveckningarna, då de fossilrika lagren pressades upp till höga höjder.

Efter allt detta var förhållandena på jorden dramatiskt förändrade. Lufttrycket var lägre, temperaturen varierade mer och en del kosmisk strålning kunde nu nå jordytan. Till detta kom, under den första tiden efter översvämningen, effekten av den stora mängd aska som skickats upp i atmosfären av alla vulkaner. Askan dämpade solstrålningen och gjorde att den mycket fuktiga atmosfären kyldes ner, vilket på relativt kort tid byggde upp inlandsisen - den enda istid som det finns verkliga bevis för.

En annan trolig effekt av den minskade solstrålningen var att människorna, de få som överlevt och de närmaste generationerna efter dem, drabbades av en kollektiv sjukdom. För lite solljus ger nämligen upphov till d-vitaminbrist. Denna brist orsakar i förlängningen engelska sjukan, som bland annat visar sig i ett försvagat skelett och krum rygg. Neandertalmänniskan, vilken tidigare påståtts vara en av våra aplika föregångare, kan i själva verket vara en lämning efter denna sjuka men annars fullt normala människa.

Uppgifterna är hämtade från geovetaren Mats Moléns bok Vårt ursprung? utgiven av XP Media år 2000, samt från den tidning som ges ut av föreningen Genesis: www.genesis.nu/tidningen

---

Fotnot: Vi vet att djur och växter i viss mån kan anpassa sig till omgivningen. Det finns t.ex. många olika hundraser och även andra arter som tillhör hunddjuren, och det är inte osannolikt att deras ursprung går tillbaka till en gemensam "urhund". Det finns däremot inget som tyder på att urhunden i sig utvecklats från något annat slag av djur. Inte heller finns något exempel på att en hundras utvecklats vidare till något som inte längre skulle räknas som en hund. Hunddjuren kan därmed sägas utgöra ett slag, eller en huvudgrupp bland djuren. (Vissa bibelöversättningar använder ordet "art" istället för slag, men med den definition av begreppet art som vi har idag är detta missvisande.)

Mer om fossil

Enligt utvecklingsläran har de sedimentära bergarterna bildats genom avlagringar under miljontals år. De fossil man finner långt ner i dessa bergarter ska då vara mycket gamla och inte så utvecklade. Ju högre upp man sedan tittar i avlagringarna, desto närmare vår egen tid kommer man och desto mer utvecklade varelser finner man.

Så låter teorin, men i verkligheten är fossilen inte riktigt så fint ordnade. Visserligen hittar man mycket riktigt mest av t.ex. groddjur långt ner och primater (apor och andra däggdjur) längst upp, men blandningen är så tydlig att den är besvärande. Man kan mycket väl finna lämningar av däggdjur, även nu levande, på lägre nivåer än vad teorin säger, t.ex. spår av hästhovar där det bara borde ha funnits groddjur. Detta är mycket svårt att förklara.

Ett annat besvärande faktum är att fossilen inte ser ut så som man kunde förvänta sig. Om vi tar havslevande djur som exempel så är tanken att de dött, sjunkit till botten och så småningom begravts i bottensedimenten. Där har de under årtusendena förstenats och så följt med upp över ytan vid landhöjning och veckning till bergskedjor.

Men är det verkligen möjligt för ett dött djur att bevaras på det här sättet? Vi vet att både hav och land är fulla av organismer som lever på att "städa", alltså helt enkelt äta upp döda djur och växter. Dessutom har själva havsvattnet en upplösande effekt på ben. En död fisk borde mycket snabbt ha blivit uppäten och upplöst, långt innan den fått en chans att förvandlas till fossil. Likadant med vilket djur som helst som lagt sig att dö på marken. Det skulle snart vara förvandlat till mull, utom i vissa mycket speciella miljöer.

Man finner också en del fossil av djur som tycks ha blivit "tagna på sängen", mitt i något de höll på med. Som t.ex. en rovfisk på väg att svälja sitt nyfångade byte, eller ett djur som håller på att föda! Och går man till växter så hittar man på många håll träd som förvandlats till fossil i upprätt ställning, ibland så att de sträcker sig genom flera sedimentlager men ändå är lika väl bevarade i båda ändar. Hur skulle detta vara möjligt om sedimenten avlagrats under miljoner år? Dessutom finner man ibland träd stående upp och ner.

De här frågorna ställer verkligen till det. Naturligtvis gör man försök att komma med förklaringar, men det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att ge bra svar enbart med hjälp av utvecklingsläran. Många väljer därför att blunda för de svåra frågorna.

Men om man vågar tänka tanken att det någon gång för länge sedan skett en världsvid översvämningskatastrof - en "syndaflod" där hela jordens yta under ett våldsamt förlopp täckts av vatten - kan man komma närmare en bra förklaring då? Svaret verkar faktiskt kunna vara ja! Om väldiga massor av sediment spolats fram och tillbaka över jorden och snabbt täckt över och dödat djur och växter, bör man få just sådana fossil som vi hittar i stora mängder: Fiskar i full färd med att äta, träd som knäckts och vänts upp och ner, stora fiskstim som står vända med huvudet åt samma håll (som fiskar gör i strömmande vatten). Sådana fiskstim har man funnit på många platser runt om i världen, och det tyder på att det verkligen svept enorma flodvågor över jordens yta.

En katastrof av det här slaget skulle också kunna förklara varför det finns flest enkla organismer längst ner i lagren, medan de mer "utvecklade" hamnat längre upp. Det räcker med att fundera över vilka som har lättast för att fly undan till högre terräng - daggmasken eller dinosaurien! Man har t.o.m. hittat spår av dinosaurier som kan tyda på att dessa verkligen flytt undan en flodvåg. Spåren går i sidled, som om djuren pressats åt sidan av en väldig kraft, och de blir grundare och grundare för att slutligen försvinna.

Det är inte helt främmande för forskare som tror på utvecklingsläran att tänka i de här banorna, även om få är beredda att gå så långt som till att det varit en världsvid översvämning. I delstaten Washington i USA finns klyftor liknande dem i Grand Canyon, upp till 300 meter djupa. Det anses bevisat att dessa uppkommit genom en lokal översvämning i samband med att en sjö bröt igenom sina fördämningar. Klyftorna gröptes då ur på bara några veckor, ur hård vulkanisk bergart.

Vissa forskare tänker sig att även själva Grand Canyon kan ha bildats genom väldiga översvämningar, men då flera stycken med många tusen års mellanrum. Men eftersom det inte finns något jordlager utom längst ner och längst upp verkar det troligare att det bara var en enda gigantisk översvämning. (Om det gått flera tusen år mellan två översvämningar borde det ha hunnit bildas ett jordlager som nästa översvämning täckt över med sediment. Då skulle det nu finnas en mängd jordlager, inte bara två.)

När man finner ett helt skelett är det förstås en stor händelse. Det gör att man inte behöver hamna helt fel när man försöken återskapa hur djuret såg ut då det levde. Men frågan är ändå om man kan lita helt på de bilder som dyker upp t.ex. av olika dinosaurier. Inte ens ett komplett, välbehållet skelett avslöjar egentligen så mycket när det gäller arter vi inte redan känner till. Är det bara en liten skärva av ett ben man hittat blir svårigheterna ännu större, och trots allt vetenskapligt tal handlar det i slutändan mycket om rena gissningar.

Det händer dessutom att man helt enkelt hittar på detaljer som ska bevisa evolutionen. Ett exempel är "det tillbakabildade höftbenet" på ett havslevande däggdjur, som påstås bevisa att djuret en gång haft ben och levt på land (se bild). Problemet är bara att något sådant ben aldrig har hittats - men det hindrade inte forskaren från att rita dit det! Ofta är det på samma sätt "fynd" av mellanformer mellan apa och människa görs. Och är det inte fråga om rent fantiserande så kan det vara så att det blir fel t.ex. när man mäter en liten bit av ett skallben och utifrån det försöker beräkna hur stor skallen var. Utvecklingsläran skriker efter bevis på mellanformer, då är det lätt att bli överentusiastisk när man får en lovande benbit i sina händer...

Det tillbakabildade höftben som "bevisar" att valen härstammar från landlevande djur. Ett ben som man aldrig hittat! (Ill. ur Mats Moléns bok "Vårt ursprung?)

Den vänstra bilden är en officiell skiss från ett museum i Tyskland, där motsvarande skalle visas. Skallen sägs komma från ett Neandertalbarn. Noggranna röntgenundersökningar har dock visat att käken förskjutits 30 mm framåt (pilen visar käkleden). Den högra bilden visar en riktigare rekonstruktion av samma skalle (Cuozzo, 2000).

Uppgifterna är hämtade från geovetaren Mats Moléns bok Vårt ursprung? utgiven av XP Media år 2000, samt från den tidning som ges ut av föreningen Genesis: www.genesis.nu/tidningen

Vad säger Bibeln om vår tid?

En stor del av Bibeln består av profetior, förutsägelser om vad som ska komma. Mest hittar man i gamla testamentets profetböcker, skrivna av profeter som Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel m.fl. Ofta handlar deras skrifter om vad Gud sagt skulle hända med de länder som var Israels fiender, eller vad som skulle hända själva Israel om människorna där fortsatte att strunta i sin Gud - för det gjorde de oftast, mer eller mindre. Men många profetior handlar också om en tid mycket längre bort, den tid vi lever i nu och ännu längre in i framtiden.

Att börja gräva i de här profetiorna och se vad som kan ha varit sant - som verkligen hänt eller är på väg att hända - är som att sticka in huvudet i ett getingbo! Söker man på nätet hittar man massor av sajter som tar upp frågan. En del påstår att i stort sett alla profetior gått i uppfyllelse och att det bevisar att Bibeln är sann. Andra visar upp sådant som man menar inte alls har stämt och ägnar hela sajten åt att håna och förlöjliga både Bibeln och dem som tror på den.

Ett exempel är Hesekiels förutsägelse att kung Nebukadnessar i Babel skulle belägra och inta staden Tyrus, något som hände drygt 500 år före Kristus. Detta kan man läsa om i Hesekiels bok kapitel 26. En bibelkritisk sajt menar att Nebukadnessar fick ge upp efter tretton års belägring, medan en annan kan berätta att han mycket riktigt intog Tyrus, och att Alexander den store 250 år senare fullbordade jobbet precis så som Hesekiel hade sagt att det skulle ske.

Vem ska man tro på?

Det är tydligt att det inte räcker med att läsa själva Bibeln och de kommentarer till den som finns. Man behöver också gräva ner sig i andra, rena historieböcker om man ska få lite mer klarhet.

Men det finns saker som är lättare att kolla, profetior som ser ut att slå in i vår egen tid. Fast det kan kännas lite främmande att t.ex. läsa om vad som egentligen orsakar den fiskdöd vi ser i många vatten:

"...Herren går till rätta med dem som bor i landet, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet. Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd följer på blodsdåd. Därför sörjer landet, och allt som lever där tynar bort, både djuren på marken och fåglarna under himlen, till och med fiskarna i havet förgås." (Hosea 4:1-3)

Naturligtvis är det här bara en tolkning. Orden skrevs för ca 2700 år sen, och alla är säkert inte överens om vad de betyder. Men om vi tänker att vår misshushållning med jorden, allt som resulterar i att djur försvinner och haven dör, i grunden beror på att vi inte längre lyssnar till jordens skapare, då blir det rätt logiskt...

En annan profetia som kan ha slagit in, åtminstone delvis, är kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Det krävs lite tolkning av det poetiska "kodspråket" i texten, men vet man bara att det ryska ordet Tjernobyl betyder malört, blir det rätt intressant att läsa följande i Bibeln:

"Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade." (Uppenbarelseboken 8:10-11)

Även här finns delade meningar, men att likna en exploderande kärnreaktor vid en fallande stjärna är knappast särskilt långsökt!

I Uppenbarelseboken finns den längsta och mest utförliga beskrivningen av vad som kommer att hända vid "tidens slut", alltså precis innan Gud gör slut på jorden och hela universum, som då har tjänat ut. Eftersom texten är skriven på ett ganska svårbegripligt sätt, med ett yvigt bildspråk och många symboler som inte är bekanta för oss idag, är det inte lätt att läsa ut något direkt. Men allteftersom saker händer blir kopplingarna tydliga. Så står det t.ex. om ett märkningssystem, där varje människa får ett märke i pannan eller på handleden:

"Och det ('vilddjuret') tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex." (Uppenbarelseboken 13:16-18)

Tekniken att operera in små datachips under huden för identifikation finns sedan flera år. Den används redan på hundar, och i USA lanseras den - med koppling till satellitnavigeringssystemet GPS - som en hjälp för föräldrar att hålla reda på sina barn. (!) Steget till att helt slopa kontanter och kreditkort, för att enbart koppla betalningar till denna teknik, är inte särskilt stort...

Men det rakaste och mest lättolkade beskedet om framtiden är nog det som Jesus själv ger oss:

"Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen. Men innan allt detta händer skall man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. Detta ger er tillfälle att vittna ...

... Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen (Jesus) komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." (Lukas 21:10-13, 25-28)

Krig, jordbävningar, svält och pest (sjukdomsepidemier). Aldrig tidigare i historien har vi haft så mycket av detta som nu i modern tid!

Förföljelse av kristna ser vi också. Mest i andra länder, men det börjar hända saker i Sverige också. Och skräck och ångest breder ut sig i samhället - och en uppgivenhet som får människor att ta sitt eget liv.

Vi ger inga rekommendationer på länkar här. Du som vill rota mer kan söka på Bibeln och Profetior, och du kommer att hitta massor av sajter. Men kom ihåg att vara kritisk till det du läser, både det positiva och det negativa. Det finns helt klart mycket som är sant, men somliga tänjer på sanningen - eller ljuger oss rakt upp i ansiktet. Många hatar både Gud och Bibeln och vill på allt sätt förlöjliga den. Fast tonen kan vara väldigt saklig, och det kan se både proffsigt och vetenskapligt ut.