livetsmening - the blog

Vi backar om förändringarna

2011-03-01T23:13:00.002+01:00

I somras utlovades en rejäl förändring av bloggen och tillhörande hemsida. Inga löften om tidpunkt gavs, men det har märkts en viss otålighet i kommentarer och mejl. Tyvärr gick det inte att komma igång med jobbet som det var tänkt, och det går inte heller nu att säga när de nya tankarna kan börja märkas här. Men det kommer, så ha tålamod ett tag till!

Välkommen till livetsmening - the blog!

2010-02-20T17:52:00.000+01:00

Detta är bloggversionen av www.livetsmening.nu

Det finns mängder med sajter och bloggar där man vrider och vänder på frågan om livets mening. Många av dem är religiösa eller andliga, en del är uttalat kristna. Andra försöker hitta en mening utan att blanda in vare sig Skapare eller andlig verklighet. En tuff uppgift, visar det sig ofta! Som besökare – och sökare - är det lätt att bli förvirrad, förtvivlad eller rent av förbannad…

Den här bloggen vill vara annorlunda! En kristen blogg bland många andra, ja kanske, men en som sticker ut lite. Vi serverar inte färdiga svar på alla frågor (men tillräckligt bra ändå, för dig som vill ha det), vi slår inte Bibeln i huvudet på dig, (men slår gärna ett slag för Världens Mest Lästa Bok), och vi blundar inte för problem som kan finnas. Vad vi däremot gärna gör är att ge nytt hopp till dig som kanske har förlorat det!

Inläggen ligger i den ordning de är tänkta att läsas. Enklast är att bara rulla neråt. Använd webläsarens bakåtknapp när du följt någon länk. (Gäller inte externa länkar, de öppnas i separata fönster eller flikar.)

Varför undra över livets mening?

2009-11-22T19:44:00.004+01:00

Egentligen är det konstigt att man tänker på det, livets mening. Varför ska livet ha en mening? Måste det ha det? Om vi blivit till utan någon tanke bakom, om vi bara är resultatet av miljoner års utveckling där slumpen och det naturliga urvalet gjort sitt - varför då tänka alls? Det naturliga vore väl att inte göra det?

Ändå kan vi inte låta bli att tänka. Och undra. Och ibland må riktigt dåligt. När så alla frågor dyker upp, vart ska vi vända oss med dem? Vem kan man lita på? Det är många som försöker ge svar, men hur ska vi hitta rätt i allt det vi ser och hör?

För inte så länge sedan var livet enklare. Då, när de flesta fortfarande trodde på den Gud som kyrkan presenterade, fanns sanningen i Bibeln. Det var bara att läsa. Människan var skapad till Guds avbild, hennes plats var bestämd, hon hade en speciell uppgift. Livet fick mening därför att Någon tänkt ut det.

Det fanns nog en trygghet i de här tankarna. Men kyrkan var också en myndighet i samhället, och kanske missbrukade prästerna den makt de hade. Kanske förvrängdes det kristna budskapet så att det band istället för befriade. Inte så konstigt då att många vänt sig bort från kyrkan och tron.

Med utvecklingsläran fick en helt ny världsbild fäste. Gud behövdes inte längre som förklaring, tyckte man. Tänkandet förändrades - det enda som finns är det som kan mätas och registreras. Människan är bara en maskin, tankar och känslor bara kemiska reaktioner och elektriska signaler. Samtidigt har teknikutvecklingen exploderat: Bilar, flygplan och rymdstationer. Datorer och Internet. Genmodifiering och abortpiller. Allt har blivit möjligt i vetenskapens namn!

Vi borde vara rätt nöjda, ändå blir det allt tydligare att något fattas. Att vi tappat bort något viktigt på vägen. Var finns tryggheten idag? Var finns den fasta, säkra grunden som man kan bygga sitt liv på? Och vad har egentligen livet för värde? Bara kemiska reaktioner...

Är det ett bakslag för vetenskapen när många nu på nytt söker sig till det mystiska, det okända - det som inte kan mätas och vägas? Magi, andeväsen, sagor och fantasy. Kristaller, seanser, healing... Varför är det så spännande? Dög inte den förnuftiga tillvaro som vetenskapen gav oss, det mekaniska universum där vi människor bara är små stoftkorn utan mening? Måste vi ha något annat?

Måste livet ha en mening?

Svaret på den frågan är nog ja, annars hade du knappast brytt dig om den här sajten. Precis som hos många andra av oss surrar frågorna runt där inne. Åtminstone ibland. Frågorna om varför du finns och vad allt ska tjäna till. Frågorna som egentligen inte borde dyka upp i en värld född enbart av slump och en massa tid...

Vissa människor påstår sig känna till en sanning som ligger utanför oss själva. En "absolut" sanning om livet. De kristna hänvisar till Bibeln och menar att Gud fortfarande talar till oss genom den. Andra grupper pekar på sina böcker och profeter. Vi kallar dem ibland fundamentalister och bakåtsträvare. En del går ännu längre och menar att de är fiender till samhället och demokratin.

Men är det ändå där sanningen finns, svaren på de stora frågorna? Eller ska vi söka någon annanstans, bland allt som väller över oss i den här tiden? Finns det över huvud taget någon "livets mening"?

Vi som står bakom den här bloggen tror det. I vårt sökande har vi hittat mycket skräp, och en hel del falskhet, men till slut också något som verkar hålla vad det lovar. Under de olika rubrikerna delar vi med oss av våra tankar. Läs, och tänk själv! Kanske ska du också få se att det finns ett liv som är värt att leva, hur jobbigt och meningslöst det än kan kännas ibland.

Utvecklad eller skapad?

2009-11-22T19:43:00.005+01:00

En stor tomhet. Ingen tid ännu, inga världar. Så en gigantisk explosion, en "Big Bang", där de första atomerna bildas och med enorm kraft slungas ut åt alla håll. Så småningom moln av materia som dras ihop och blir till stjärnor, planeter och andra himlakroppar.

Någonstans i detta växande universum, åtminstone på en plats, kanske på flera, kopplas så vissa molekyler samman så att livets byggstenar - det liv vi känner till - kan börja utvecklas. De allra enklaste livsformerna dyker upp, sedan alltmer avancerade. Och så, efter miljoner år av utveckling, där den bäst anpassade överlevt på de andras bekostnad, människan. Människan som funderar över sin tillvaro, undrar varför hon finns och varifrån hon kommit.

Känner du igen historien? Javisst, det är ju detta vi får lära oss från det vi är små. Att världen och livet utvecklats ur ingenting, med det naturliga urvalet som enda drivkraft. Från bakterie till människa - vi vet inte i varje detalj hur det gått till, men att det är så här vår historia ser ut verkar alla vara överens om.

Ändå finns frågorna där, och de är inte obetydliga. Varifrån kommer sådana omateriella saker som vårt känsloliv, vårt förnuft och själva anledningen till att vi funderar över vårt ursprung? Och varför har människan ett så djupt liggande behov av någon slags tro? Det finns inga bra svar. Ingen av våra kända filosofer eller naturvetare kan på ett trovärdigt sätt förklara hur slump, naturligt urval och en massa tid kunnat producera allt detta av bara materia.

Ingen har heller kunnat visa hur de mekanismer egentligen fungerar som drivit evolutionen framåt. Problemen är enorma. Och inför den riktigt stora frågan, hur biologiskt liv från början kunnat uppstå i en icke biologisk omgivning, står forskarna i stort sett handfallna. De idéer som finns är fullt i klass med vilka religiösa skapelsemyter som helst! Till och med en ”militant” ateist som den engelske biologen Richard Dawkins medger att abiogenesis, som den här övergången från icke-liv till liv kallas, är så otrolig att det hade behövts närapå ett mirakel…

På Darwins tid var det enklare att driva idén om ett liv som uppstått av sig självt. Man visste t.ex. inte mycket om cellen, livets minsta beståndsdel. Ingen behövde göra våld på sitt förnuft för att tro att denna lilla ”geléklump” kunnat uppstå av en lycklig slump, genom att ett antal proteinmolekyler förenades på rätt sätt. Men med den kunskap vi har idag kan man faktiskt undra hur det är möjligt att fortsätta tro på slumpen. Cellen har visat sig vara enormt komplex och avancerad, även i sin enklaste form. Och inne i dess kärna har vi upptäckt det kanske djupaste mysteriet av alla, en informationsbank som överglänser det största megauppslagsverk vi kan tänka oss. En jättemolekyl där varje liten del har betydelse inte bara som i en löpande text utan snarare ett mångdimensionellt korsord. En molekyl som dessutom har förmåga att kopiera sig själv!

Det finns alltså idéer om hur detta vårt DNA uppstått och utvecklats enbart under påverkan av slump, tid och naturligt urval. Men ändå har vi aldrig sett minsta tecken någonstans på att information kan uppstå spontant. Tvärtom är det just den insikten som NASA utgår ifrån när man söker efter tecken på intelligent liv på andra planeter. Dag och natt tar radioteleskop runt om i världen emot brus från rymden, och kraftfulla datorer söker efter mönster i detta brus. Ett mönster, en signal av något slag, det skulle vara en sensation! För mönster är information, och information har alltid en intelligent avsändare. Det gäller på alla områden – men tydligen inte när det handlar om vårt ursprung och de mönster som naturen själv visar upp…

Strandfynd under en solig höstpromenad på västkusten. Är dessa stenrader ett resultat av vågornas skvalpande, eller har ett barn lekt här? För de allra flesta är svaret självklart...

Det märkliga är att frågan om evolutionen är så oerhört känslig. Det mesta går att diskutera, även om man har väldigt olika uppfattningar, men när det gäller vårt ursprung höjs tonläget direkt. Den som vågar ifrågasätta de etablerade sanningarna blir snabbt nergjord. Kända forskare rasar, och i böcker, bloggar och artiklar flödar hånet fritt. På EU-nivå vill man till och med förbjuda själva diskussionen - i oktober 2007 kom en resolution som uppmanar medlemsländerna att i sina skolor bara tillåta evolution som svar på ursprungsfrågan! Vad man än tycker om sakfrågan så är detta ett mycket märkligt drag i ett demokratiskt samhälle...

Fast egentligen är det nog inte så konstigt om ämnet är känsligt, för alternativet till en självgående evolution är ju att det måste finnas en Skapare. Att informationen även i det här fallet har en intelligent avsändare. En ödmjuk tänkare kan hålla med om att det är möjligt, och med lite kunskap om var gränserna går mellan naturvetenskap och filosofi inser man att det inte alls strider mot god vetenskap att dra en sån slutsats. Men den inbitne ateisten går i taket bara av själva tanken. Det får inte finnas någon gud! Allt annat, men bara inte det!

Vi har en tendens att se vetenskap som sanning. Det gäller inte minst oss svenskar, som gärna vill vara rationella och logiska. Vetenskap är något objektivt, den bygger på fakta och är därför sann. Punkt! Vad vi inte tänker på - förmodligen för att vi inte vet om det - är att de svar vetenskapen ger oss alltid beror på vilken tro som ligger till grund för den. Det finns alltid en filosofi i botten, även idag. Fakta är inte alltid fakta...

För ett par hundra år sen var det självklart att tro på en skapare, Gud. Det var den världsbild vetenskapen vilade på, och uppenbarligen fanns det inga större problem med det. Många av de riktigt stora naturvetarna var kristna: Kopernikus, Kepler, Newton, Boyle, Linné...

Idag lever vi med en helt annan världsbild, och skapelse har för många blivit helt otänkbart. Varför? Är det en naturlig utveckling som beror på att vi vet mer nu och inte längre har plats för en andlig verklighet? Eller är det snarare något vi valt eftersom vi i grunden inte vill att Gud ska finnas? Klart är i alla fall att det inte är mer vetenskapligt att vara ateist än att vara troende, för Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas med vetenskapens metoder! Om det är så, då är inte heller ateistisk vetenskap en bättre väg till sanningen än en som tillåter skapelse i sina teorier...

Så vad ska vi tro då? Vad blir slutsatsen av allt det här? Kanske bara detta att det trots allt verkar finnas en del frågetecken kvar. Att dagens naturvetenskap egentligen inte säger så mycket om varifrån vi kommer, och att det därför kan vara värt att tänka ett varv till. Om nu frågan är viktig. Och kanske bör vi då också våga lyssna till de forskare som går mot strömmen - om inte annat så för att så många vill att vi inte ska göra det...

För dig som är intresserad och tycker att frågan är viktig, kan det här vara ett bra ställe att börja: Intelligent Design Network

Här är en annan amerikansk sajt med mycket info om Intelligent Design: Access Research Network

Föreningen Genesis fokus på Bibeln kan säkert verka avskräckande för en del. Men här finns ett starkt vetenskapligt tänk och en hel del intressant läsning: Genesis

Har mitt liv något värde?

2009-11-22T19:42:00.002+01:00

Frågan är viktig, ibland brännhet. Många ställer den. Kanske inte alltid, men i olika perioder i livet. Betyder jag något? Skulle det spela någon roll om jag försvann? En del kan inte se något annat svar än "nej" och tar konsekvensen av det. En överdos, ett rep, en vass kniv...

Vad är det då som ger en en människa värde? Så länge vi trodde att vi var skapade av Gud, till hans avbild, var det där värdet fanns. Det grundläggande människovärdet. Med Darwin och vår tids ateism har det blivit svårare. Vilket värde har den som blivit till bara genom en blind utveckling utan mål och mening? I ett universum styrt av obevekliga lagar, där ingen ser, ingen bryr sig. En varelse som föds, lever en kort tid och sedan försvinner ut i tomheten - vilket värde har den?

Ändå kan vi inte acceptera att det skulle vara så här. Tanken är fullkomligt förödande, vi måste ha ett värde! Hittar vi nu inget hos Gud längre så får vi söka det hos varandra. I den nära vänskapen och kärleksrelationen, i yrkeskarriären, på idrottsarenorna och estraderna. När andra människor verkligen ser oss, när vi får betyda något, då blir livet värt att leva. Men så skört det är att lita på människor! Vad händer om jag misslyckas? Om mitt utseende förändras? Eller om jag bara inte orkar anstränga mig längre?

Det mest grundläggande värdet, som efterlängtade och älskade barn till sina föräldrar, känner nog de flesta fortfarande att de har. Då dröjer det kanske längre innan frågan blir brännande. Om den alls blir det. Men fler och fler växer upp utan att uppleva sig vara älskade, eller ens önskade, i en tid där hjulen snurrar allt fortare och egoismen växer.

Mitt i allt detta talar de kristna om Gud både som skapare och Fader, eller helt enkelt Pappa. En del ryser när de hör detta, de har bara onda minnen av sin egen pappa. Kanske gjorde han sådant som en pappa aldrig skulle få göra. Eller kanske brydde han sig inte alls? Men Gud är den pappa som vi innerst inne alltid önskat oss. En som är fullkomligt pålitlig, alltid god och kärleksfull och alltid rättvis. Och när vi förstår att vi inte kommit till av en slump utan att det är han som skapat oss, då får plötsligt livet ett värde som är så grundmurat att ingenting kan rubba det. Ett värde helt oberoende av hur mina jordiska föräldrar varit, om jag har några vänner, hur jag lyckats med skolan, eller jobbet och familjen och allt sådant. Då kan jag vara världens mest misslyckade person och ändå känna mig älskad och värdefull!

Ja, så säger man. Och menar att det är just detta Bibeln handlar om - en kärleksfull Gud som skapat varje människa med en särskild tanke, och som ger sig själv till det yttersta för att försöka få fatt på alla som gått vilse i livet.

Men medan de kristna hävdar detta, ser vi hur världen alltmer faller samman genom krig, naturförstöring och katastrofer. Och vi hör andra röster tala om Bibelns Gud som en blodtörstig tyrann och de kristna som farliga, intoleranta bakåtsträvare.

Och åter igen kommer frågan: Vem kan man lita på?

Finns det verklig trygghet?

2009-11-22T19:41:00.003+01:00

Det går knappast att undvika dem, nyheterna. De möter oss på löpsedlarna i stora, feta bokstäver. De ropas ut i radio, TV och på Internet. Varje dag nya katastrofer. Terrordåd, knivmord, våldtäkter. Giftskandaler och farliga läkemedel, miljöförstöring, klimathot och naturkatastrofer. Och till allt detta ekonomisk nedgång. Eller varningar för att det kommer, med börsras och uppsägningar.

Hur ska en människa kunna vara trygg?

Så länge det är möjligt försöker vi nog alla blunda och låtsas att det inte är så farligt. Vi intalar oss att det snart blir bättre, vi tänker: "Det händer inte mig!" Så måste vi ju göra för att orka existera, men hur länge fungerar det?

Det finns en trygghet i våra relationer som räcker långt. Barnet som föds och får vara nära sina föräldrar. Det tas om hand med kärlek och värme, och livet blir tryggt hur det än ser ut runtomkring. Sedan, när åren har gått, en ny kärleksrelation med samma självklara giltighet och fasthet. En samhörighet, ett "hemma hos". En känsla av att klara allt tillsammans.

Men hur ofta fungerar det så här? Hur många barn får i dagens Sverige växa upp i trygghet med sina båda föräldrar? Hur många relationer håller efter att den första förälskelsen lagt sig? Statistiken sedan början av 1900-talet är som en iskall hand i nacken. Det är tydligt att något gått sönder, gått förlorat...

Det finns en annan relation som för många människor utgör den ultimata tryggheten: Relationen till Gud. När Sverige ännu var ett kristet land - det var inte så många år sedan - var den relationen självklar, fast inte alla hittade riktigt fram till den. Egentligen var det nog så att de flesta inte gjorde det. För dem kom det mest att handla om förbud och regler som man inte fann någon mening i och som man ville bli fri ifrån.

Men uppenbarligen fanns, och finns, människor som funnit en relation med Gud. I alla fall är det vad de säger. Och tydligen håller det; många kan berätta om fullständig trygghet när tillvaron på något sätt rasat samman omkring dem.

I januari 1998 kidnappades två unga missionärer, Daniel och Paulina Brolin, i en orolig före detta Sovjetrepublik. Månad efter månad hölls de instängda i en smutsig cell och misshandlades både psykiskt och fysiskt. Två unga människor med hela livet framför sig, nu visste de inte om de skulle leva till nästa dag. Men mitt i detta helvete fann de ändå den tryggheten att Gud var med dem och skulle hjälpa dem. Läs mer på tidningen Dagens hemsida.

Frågan var om det finns en verklig trygghet. Tydligen gör det det, och några menar sig ha funnit den. Men måste vi blanda in Gud?

Kan någon religion ge svar?

2009-11-22T19:40:00.002+01:00

Gud... Allah... Brahman... Den stora Anden... Livskraften... Världssjälen...

Det är svårt att skriva något om livets mening utan att nämna Gud. Men Gud har många namn, och många har också någon uppfattning om en andlig verklighet utan att behöva ett särskilt namn. På andra ställen har vi ibland nämnt de kristnas Gud, den som Bibeln berättar om. Det är inte bara för att vi som skriver har en kristen tro, det är också rätt naturligt eftersom vår kultur och vår uppfattning om vad som är rätt och fel fortfarande bygger på kristendomen - även om mycket har ändrats på senare tid.

Men är det bara där det kan finnas ett svar, i den kristna tron? Hur är det med alla andra religioner, finns där någonting att hämta för den som söker efter livets mening?

Häng med på en liten tur i vår religiösa värld, så ska vi se vad vi kan hitta:

Den lilla statyn har just blivit tvättad i mjölk och vatten och fått en ny blomstergirlang runt halsen. Framför de mörka, stirrande ögonen förs ghee-lampan i cirklar medan luften fylls av den söta doften av rökelse. Sången, som är en bön och sjungs av en kvinna och hennes dotter, hörs ut på gatan och blandar sig med andra sånger från husen runt omkring.

Det är en vanlig morgon någonstans i Indien, och framför det lilla husaltaret hålls den vanliga morgonandakten till en av hinduismens hundratusentals gudars ära. Just denna familj har valt Shiva som sin speciella gud, och när andakten är slut går alla till sina sysslor med en känsla av att vara välsignade av henne.

Någonstans i nordöstra Thailand har en ung man just vaknat på sin hårda sovplats. Klockan är tre och det är dags för morgonmeditation. Efter en stund i lotusställning, med ögonen halvslutna och bara ljudet av de lugna, regelbundna andetagen i öronen, känner buddhistmunken hur han blir alltmer befriad ifrån de känslor och den längtan han fortfarande har som människa.

Lite senare på morgonen är det dags för den dagliga tiggarrundan. Eftersom ingen munk får ha några pengar är de beroende av att människor i närheten ger dem mat. Och mat får de. Människorna i byn står redo med skålar och fat. Att dela med sig är viktigt, och så blir de ju välsignade på samma gång.

Från det höga, smala tornet hörs ett starkt, entonigt mässande över trafikens ständiga brus. Bönemattan är snart utrullad och huvudet i vördnad sänkt mot den heliga staden Mecka, där Profeten en gång föddes. Men det är inte profeten Muhammed som tillbes, utan den ende guden. Bara han, Allah, är värd tillbedjan.

Det här är dagens tredje bön. Det kommer att bli fem allt som allt, innan solen gått ner. Fem bönestunder, på de bestämda tiderna. För muslimen är detta mycket viktigt, liksom fastan under Ramadan och den ständiga trosbekännelsen: "Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är hans profet". Det ska vara en hjälp att hålla Allahs närvaro i minnet, i det dagliga arbetet i detta nordafrikanska myller av människor, bilar och djur. Liksom överallt i världen där medlemmarna i den stora islamiska församlingen, Umman, bor och verkar.

Tre religioner, tre ögonblicksbilder. Vad säger de oss? Finns det någonstans här en sanning som kan göra oss fria? Något, eller Någon, som kan lyfta av allt det tunga vi släpar omkring på och som ibland får oss att undra varför vi alls ska finnas till?

Den som ägnar lite tid åt att kolla runt bland lärorna hittar nog ett och annat som kan kännas rätt fint. Både för hindun, buddhisten och muslimen gäller t.ex. att man ska ha vördnad och respekt för livet. (Sen kan man förstås fundera över varför det inte alltid verkar vara så i praktiken...)

Kanske är det buddhismen som tilltalar oss mest av dessa tre. Den fridsamma meditationen, de vänliga leendena. Och talet om kärlek, tolerans och fred. Dalai Lama, tibetanbuddhismens andliga ledare, har besökt Sverige flera gånger. Varje gång tas han emot som en fredens budbärare, och hans böcker, fulla av vackra ord, finns i varje bokhandel.

Men räcker det med meditation och tal om kärlek och fred? Vad är kärnan i allt detta?

Både hindun och buddhisten tror att människan föds och dör gång på gång i ett plågsamt kretslopp. Livet är något som är fyllt av lidande, och på olika sätt försöker man bryta den onda cirkeln och slippa återfödelsen. Filosofierna är lite olika, teknikerna likaså. Men gemensamt är att allt det som vi här i väst får till oss som mysiga metoder att uppnå frid och avslappning, i originalutförandet är plågsamma kroppsliga och andliga övningar som går ut på att man ska bli helt tom på känslor och önskningar. Då kan man uppnå det totala utslocknandet, Nirvana. Som när ett ljus blåses ut...

Meditation kan vara rätt spännande. Många lockas av det. Men att blåsas ut som ett ljus - är det verkligen svaret på frågan om livets mening? Och när många av dem som går riktigt på djupet i meditation och yoga förlorar kontakten med sin personlighet, då blir det nästan lite otäckt. Kan det här verkligen vara rätt väg...?

För muslimen finns det i alla fall en personlig gud, inte bara någon slags "världsande" som genomsyrar allt och som man ska försöka bli ett med. Och islams Allah tycks vara god, i alla fall mot dem som lyder honom... Levnadsreglerna är också rätt sunda, när man tänker efter. Det gäller att ta väl vara både på sig själv, sina trosfränder och naturen. Inte utnyttja naturtillgångar på ett själviskt sätt. Dessutom uppmuntras vi att använda vårt förnuft.

Meningen med livet blir enligt muslimen att känna och erkänna Allah, skaparen. Att vara tacksam till Allah, att dyrka honom. Och att i allt man gör i livet fullständigt underkasta sig hans lag.

Räcker det som svar?

Ja, så kan vi gå vidare och gräva i den ena religionen efter den andra. Läsa om alla lagar, regler och ritualer. Se hur människor försöker leva upp till kraven och sträva efter att få ett bättre liv efter detta. Eller slockna ut som ett ljus.

Metoderna är många. Vägarna till själslig balans lockar som rätterna på ett julbord. Men får vi någonstans ett tillräckligt bra svar på den där viktiga frågan om livets mening?

Får vi ett svar, och en själsfrid, som verkligen håller?

Pengar & Prylar

2009-11-22T19:39:00.002+01:00

Svenskarna köper lotter och spelar som aldrig förr. Storvinsten hägrar. Man följer aktiekurserna timma för timma. Köp! Sälj! Går det neråt i den ena branchen, satsa på nåt annat som är hett för dagen!

På lördagskvällen snurrar lyckohjulen, och hundratusentals par ögon letar ivrigt efter de rätta siffrorna på spelplanerna. Men varför vänta till lördag? På nätet är det öppet dygnet runt, allt fler hittar till spelsajterna och pengarna rullar. Storvinsten hägrar...

Tänk att få släppa loss från det vanliga kneget. Säga chefen vad man innerst inne tycker och bara dra! Resa jorden runt, bo på fina hotell, köpa allt man kan önska. Inte ett handtag mer till pensionen, vara fullständigt fri!

Det finns några som lyckas. Hundra miljoner på Lotto sitter inte fel. Inte några enstaka mille på lyckohjulet heller. Klackarna i taket, champagnen flödar!

Men vad händer sedan? De flesta storvinnare ändrar inte så mycket i sina liv som man skulle kunna tro. En del slutar jobba, men är tillbaka efter ett tag. Det blev för tråkigt att ha sovmorgon varje dag, och man tröttnade på resorna och de fina hotellen. En ny bil var förstås inte fel, och en hel del annat fick man också köpt. Men i längden var det kanske inte så kul som man tänkt sig.

"Den som har flest grejor när han dör vinner!"

Kanske har du sett det på någon anslagstavla. Ett skämt? Javisst, men nog biter det lite i skinnet om man stannar upp ett ögonblick och tänker efter. I vårt samhälle har prylar och shopping blivit en livsstil. Varuhusen annonserar som om lyckan handlar om att få göra fynd på årets största utförsäljning. Helgnöjet - en tur till Gallerian i innerstan? Kanske inte så konstigt då om man längtar efter storvinsten.

Men alla de där grejorna, allt det jag kunde köpa när jag äntligen blivit snuskigt rik, gjorde de egentligen livet så mycket bättre? Blev jag lyckligare på varuhusets rea? Eller var det egentligen så kul att lämna gänget på jobbet, även om jag inte längre var tvungen att vara där för att få pengar till mat och allt annat?

Blev vännerna fler - de riktiga vännerna, de som verkligen bryr sig?

Hittade jag livets mening...?

Kärlek & Sex

2009-11-22T19:38:00.011+01:00

Två människor möter varandra, något händer. Den brännande blicken, pirret i magen, hjärtat som nästan hoppar ur bröstet. En längtan som väller fram, tung och varm...

Den som någon gång varit kär vet vad det handlar om. Och det är inget nytt, det går som en röd tråd genom hela historien. Ständigt samma pirrande möten mellan människor. Det är ju därför vi har en historia, för den där varma längtan som suger tag i magen handlar om något mer än att bara titta. Den vill komma nära, riktigt nära.

Kärlek och sex. Det har alltid hängt ihop, mer eller mindre. Ändå har mycket förändrats. Förr skulle man gifta sig först. Kom det ett barn lite "för tidigt" höjdes det på ögonbrynen runt omkring. Och ännu värre, om det inte alls hade varit någon tanke på giftermål... Ett "oäkta" barn, vem ville veta av det? Samhällets regler var stenhårda!

Det är inte många som håller fast vid de gamla reglerna nu. Varför gå till prästen när man lika gärna kan vara sambo? Fast många gifter sig ändå, kanske för att det känns fint, kanske bara för att det är tryggare ekonomiskt. Och sex har blivit en lek som inte alls behöver ha med några djupare känslor att göra. Lite förälskelse vill väl de flesta ha fortfarande, men i värsta fall går det bra utan också. En KK medan man väntar på den stora kärleken - So what?!

Det är inte lätt att stå utanför, även om man egentligen skulle vilja vänta lite. Pressen är hård. Vi möter den överallt. I veckotidningar och TV-program, i reklam och på Internet. Allt handlar om sex, som om det inte fanns något annat i livet! Förr var det självklart att vänta med debuten. Nu är det tvärt om, och för många är paniken nära om oskulden är kvar när det är dags att sluta gymnasiet!

Den sexuella frigörelsen... Kanske dags att fråga sig om den blev som vi hade tänkt. Känner man press är man väl inte fri? Och detta med kärlek, själva ordet, har det inte förlorat något av sin betydelse? Handlar det verkligen bara om himlastormande känslor och mysigt sex?

Förr gifte man sig ofta av praktiska skäl. Det skulle fungera att arbeta tillsammans, man behövde komplettera varandra för att livet skulle bli bra. På gårdarna i det gamla bondesamhället var familjen ett arbetslag. Vi fnyser och skakar på huvudet åt sånt! Men ofta växte det fram något med tiden. En känsla av samhörighet, av att trivas tillsammans. En varm gemenskap. Man delade allt, brydde sig om varandra. Gav på sätt och vis sitt liv för varandra. Kanske är det detta som är riktig kärlek? Den enda som faktiskt kan hålla livet ut och vara en trygghet både för barn att växa upp i och för föräldrar att åldras i?

Men nej, detta är ingenting för oss. Vi lämnar inte ifrån oss vår frihet för något gammalt och obegripligt. Något som behöver tid för att fungera. Vi har så lite tid idag, kan inte vänta. Vi vill njuta av vår sexualitet nu!

Men gör vi verkligen det - njuter? Ja, för stunden, naturligtvis. Men sen då? Varför mår fler och fler ungdomar dåligt? Varför har psykmottagningarna så mycket att göra att personalen "går på knäna" och skriker efter mer resurser?

Varför tar ungdomar livet av sig?

Något har blivit fel, väldigt fel! Inte många verkar fatta sambanden, men kanske är det så att vi innerst inne längtar efter något annat än det vi får. En kärlek som är verklig och som håller. En som inte kräver att vi ska vara tillräckligt snygga, sexiga och duktiga i sängen. En som accepterar oss som vi är och får oss att känna oss uppskattade och trygga. En kärlek som inte tränger sig på utan hellre väntar, för att det ska kunna bli riktigt bra. Kanske tappar vi automatiskt bort den när vi har för bråttom...?

Livets mening... Kan det vara att hitta den där verkliga kärleken?

I Bibeln står det att Gud är kärlek. Hur hänger det ihop?

Kärlek och sex - enligt Bibeln.

Vänta med sexdebuten?

Måste man göra abort?

Värt att vänta på.

New Age

2009-11-22T19:37:00.004+01:00

Du har säkert hört begreppet, och kanske har det fått en betydelse - positiv eller negativ. En del tycker bara det är flummigt. För andra har detta nya, spännande öppnat sig som en väg till balans i livet och till högre nivåer av kunskap och energi.

New Age - Ny tidsålder. En ny, personligare andlighet. En motkraft både till materialismens känslokalla framfart och de olika kyrkornas organiserade religion. Något att fylla det inre tomrummet med på 2000-talet, kanske?

För många av oss moderna västerlänningar har det blivit just det, något som möter en inre längtan, ett grundläggande behov. En stor del av Sveriges befolkning deltar också i aktiviteter som på något sätt kan kopplas till New Age, även om de flesta nog är omedvetna om den kopplingen. Men vad är det då egentligen som ligger bakom?

För att komma i närheten av ett svar måste vi försöka hitta en grundtanke i den soppa av olika idéer och tekniker som är New Age. För en soppa är det! Det började redan på 1800-talet, och då var det just en reaktion på Upplysningens materialistiska tankar. Man ville inte acceptera den nya vetenskapens syn på världen som bara materia, utan någon ande. Den tidsepok det handlar om brukar vi kalla Romantiken.

Under romantiken hämtades idéer och inspiration från österländska religioner, framför allt hinduism och buddhism. Dessa blandades med olika filosofier, andetro och ockultism till något som kom att kallas Teosofi. Mycket av denna blandning återfinns nu i New Age, i de olika föreställningar man har. Men ingenting är speciellt tydligt. Det finns inga regler att följa, inga heliga skrifter som klart utpekar en väg att gå. Det är som ett smörgåsbord där du väljer de bitar du vill tro på, det du känner är något för dig. Vad sägs t.ex. om:

Alternativa terapier, Astrologi, Healing, Kristaller, Meditation, Schamanism, Tarot, Yoga, Magi...?

Mycket marknadsförs som rena tekniker för avslappning och ökat medvetande. Men egentligen är det religion det handlar om. Österländsk religion blandad och förpackad för att passa oss världsliga och egotrippade västerlänningar. Bland annat talas det mycket om kärlek och helande. En fin blandning, tycker många.

Men grundtanken då? Jo, trots att det spretar åt olika håll så finns det en sådan, och den ser ut ungefär så här:

Kosmos är en helhet, som en levande organism. Varje atom har i sig ett medvetande och är genom ständiga reinkarnationer på väg mot högre nivåer av existens i denna helhet. En människa är egentligen själv inget annat än en slags uratom, eller "monad", på väg genom liv efter liv av lärande och utveckling, mot de högre existenserna.

I detta kosmos finns inte någon gud som ett avskilt väsen, utan hela kosmos är gudomligt och binds samman av krafter och energier som ligger utanför det fysiskt mätbara. Genom att vi blir medvetna om vår samhörighet med varandra, med jorden och alla andra himlakroppar, uppnår vi helande och harmoni i våra liv. Vägen dit går genom olika tekniker och andliga övningar, och till vår hjälp finns de varelser, "avatarer", som före oss nått de högre stadierna.

Hmm... Det verkar inte vara helt enkelt att greppa kärnan i det som är New Age. Språket i alla de avhandlingar man kan gräva i är minst sagt av en annan värld! Men summan av alltihop tycks vara denna: Livets mening är att uppnå ett "högre medvetande", så att vi inser att vi är ett med kosmos!

Tramsigt flum, eller farligt sidospår? Eller är det faktiskt här sanningen finns, som till sist kan göra oss lyckliga och fria från allt som tynger?

Eller finns det ett bättre svar...?

Här kan du läsa mer om New Age i en bra, saklig fackuppsats. (Pdf-dokument)

Inom vissa delar av New Age talar man precis som i den kristna kyrkan om Kristus. Men är det samma Kristus? Knappast! Läs en jämförelse här.

Andliga upplevelser - ljus, änglar, utomkroppsliga resor m.m.

Är Bibeln speciell?

2009-11-22T19:36:00.006+01:00

Bibeln...

Vad tänker du på när du hör det ordet? Ett moln av damm och något riktigt dötrist? Fanatiska kvinnoförtryckare och homofober? Kanske helt enkelt en massa sagor som ingen tror på längre...

Bibeln är i vilket fall världens mest spridda bok. Den finns översatt till de flesta språk och har i flera tusen år haft en avgörande betydelse för miljontals människor. Många menar sig ha fått verklig kontakt med Gud genom den!

Mycket av det som står i Bibeln kan vara svårt att förstå, till och med för dem som redan är kristna och vana bibelläsare. Men allt är det inte. Den som börjar sitt läsande i Nya testamentets berättelser om Jesus, hittar snart in till själva kärnan. Det Jesus säger och gör är på många sätt helt revolutionerande!

Så, om du söker efter livets mening är det kanske dumt att rycka på axlarna åt Bibeln utan att ha tittat närmare på den och gett den en chans...

Fakta om Bibeln.

En samling sagor - eller ...?

Vad säger Bibeln om vår tid - och om framtiden?

Kristen tro - en kraft som gör skillnad!

2009-11-22T19:35:00.006+01:00

Den här rubriken skiljer sig från de andra i en detalj, utropstecknet! Det betyder inte att det är slut på frågor, det finns fortfarande mycket som man kan fundera över, och en hel del som kan ifrågasättas. Men kraften finns, och den gör skillnad! Alldeles för många människor kan vittna om detta för att det ska gå att vifta bort det som nonsens. Människor som fått sina liv förvandlade...

Vad är det då som är så speciellt med den kristna tron? Kraft kan man väl få på många sätt, utan att gå till någon kyrka och be till en Gud som man inte ser? Javisst är det så. Det finns många kraftkällor, många tekniker som kan ge oss en hel del. Men hur långt räcker det? Hur djupt når det? Duger det att bygga ett liv på, kan det skingra mörkret och ta bort rädslan och ångesten när den drabbar oss?

Den som läser Bibeln med öppet sinne och vågar låta orden krypa innanför skinnet, möter i berättelserna om Jesus något helt unikt. Det finns många "heliga" böcker, men ingen annan har ett så omvälvande budskap! Här hittar vi inte bara en massa torra levnadsregler, här berättas istället om hur världens Skapare blir människa och kommer oss till mötes. Det är berättelsen om hur Gud i sin kärlek går in i vår brustenhet och delar våra villkor - ända in i döden. Men också om hur han sedan uppstår igen för att ge oss alla liv, även oss moderna människor. Vi som tror att vi kommit så långt i utvecklingen men som innerst inne är lika vilsna och trasiga som människor alltid varit, och som lever med samma svagheter och rädslor. Vi som längtar efter ett riktigt Hem men har så svårt att hitta dit.

Gud finns! Han är inte bara en teori, en tro, en livsåskådning - han är en levande verklighet, och han möter och upprättar alla som vill tro och ta emot. Detta är kraft! Detta är också förnuft, för ingenstans får livets stora frågor bättre svar. Visst är mycket i Bibeln svårt att förstå, och visst finns det många kristna som beter sig knepigt. Men den som stannar upp och lyssnar till Guds egen röst märker att det håller ihop. Situationen i världen blir mindre av en gåta. Frågorna får svar!

Men just detta budskap, som borde få vara det gladaste och mest självklara av alla, det möter det mest hårdnackade motståndet. Ingen kan väl undgå att märka det: Ateisternas hån i media, talet om att kristna är irrationella och har tomtar på loftet. Att de är intoleranta och rent av samhällsfarliga.

Samtidigt som intresset för den kristna tron växer, så växer också detta motstånd. Spänningarna ökar. Det blir allt tydligare att vi står mitt i en bitter kamp om våra tankar och känslor. Kanske är detta just vad Bibeln beskriver, en kamp mellan ljus och mörker, gott och ont...

Är du beredd att dyka lite djupare? Läs då vidare här!

Frågor och svar om kristen tro - mest raka puckar!

För dig som inte har en susning: Den kristna tron - The Basics

Vill du skippa rundsnacket? Då är det här din länk: Tre steg till Gud - och sedan ett par till

------- End of tour -------

2009-11-22T19:33:00.005+01:00

Nedanför detta finns bara sånt som länkas inifrån de inlägg du (förmodligen) redan bläddrat igenom.

Om Gud och kärleken

2009-11-22T19:31:00.004+01:00

Att man kan älska, det vet vi, även om vi ganska ofta misslyckas med det. Men att någon skulle kunna vara kärlek, det låter ju helskumt!

Ändå är det just så det står om Gud i Bibeln. Så här berättar Johannes, en av de första som följde Jesus Kristus, Guds son, om den kärlek han fick möta hos honom:

"Vi vet hur mycket Gud älskar oss, för vi har lärt känna hans kärlek och vet att det är sant när han talar om för oss att han älskar oss. Gud är kärlek, och den som lever i kärleken lever med Gud, och Gud lever i honom." (1 Johannes brev 4:16)

Mysko - men spännande! Kan det betyda att vi hittar den verkliga kärleken, den som vi ibland längtar så mycket efter att det gör ont, om vi söker efter... Gud?

Men vad är det för kärlek? Är det något konkret, som kan förändra livet, eller är det bara flum? Och gäller den alla, eller måste man göra något för att förtjäna den? Paulus, en annan av de mer kända personerna i Bibeln, beskriver Guds kärlek så här:

"När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud. Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss ... Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare." (Romarbrevet 5:6-8)

"Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt, och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel. Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt." (1 Korinthierbrevet 13:4-7)

Så kristendomens Gud ska vara själva källan till verklig kärlek? Den som älskar oss även när vi gått vilse i livet och misslyckats med allt? Det låter nästan otroligt, men tänk om det är sant...!

Men de andra religionerna då, hittar vi kärleken där också?

Ja, ordet används i alla fall både i hinduism, buddhism och islam:

I buddhismen är det lite luddigt. "Gud" är bara någon slags formlös livskraft som genomströmmar allt och alla. Eftersom vi genom denna kraft hör ihop, ska vi lära oss älska och respektera varandra. Men var denna kärlek kommer ifrån är svårare att få grepp om.

Hinduismen är inte så annorlunda. Här finns också den formlösa anden överallt. Men den blir lite mer personlig genom de hundratusentals olika gudagestalter som den visar sig i, och det finns en idé om att t.ex. guden Krishna återgäldar den kärlek som människorna visar honom.

För muslimen är det helt klart att Allah är en gud som älskar. Men han älskar bara den som lyder hans bud. Enligt Koranen gäller detta t.ex. de generösa, de rättfärdiga, de ihärdiga, de som gör gott, de som renar sig själva och de som kämpar för hans sak.

De som inte följer hans lagar hatar han. Enkel logik, lätt att fatta. Vi älskar ju också den som förtjänar att bli älskad, och vissa av de andra skulle vi gärna hänga i närmaste lyktstolpe!

Frågan är väl om det var den sortens kärlek vi letade efter, den som bara ger efter förtjänst...

Kärlek och sex - enligt Bibeln

2009-11-22T19:30:00.003+01:00

I Bibeln finns en hel del att läsa om kärlek och sex, hur det är tänkt att fungera mellan människorna som Gud skapat. Och hur det är med saker som otrohet, incest, sex med djur och så vidare. Massor av regler. Och förbud, förbud, förbud. Till förbannelse, kan man tycka! För inte så många år sedan var man mer eller mindre tvingad att leva efter alla dessa regler. Kontrollen var stenhård, och den som avvek blev straffad både socialt, genom uteslutning ur samhällets gemenskap, och ibland även efter lagen. Det var inte så länge sedan homosexuella sattes i fängelse...

Kanske är det inte så konstigt att det har blivit en reaktion på allt detta. Vi vill inte ha alla dessa förbud idag. Vi vill leva! Vara fria att älska och njuta utan att någon pekar finger!

Men hur ska man egentligen förstå det som står i Bibeln om kärlekslivet? Finns det något bakom alltihop som vi missar om vi bara ser till alla regler - eller om vi inte bryr oss om dem alls?

Om Guds kärleksplan

I början av Bibeln berättas om hur Gud skapade människan till man och kvinna. Exakt hur det gick till är svårt att utläsa ur bibeltexterna, men en sak är helt klar: de två - mannen och kvinnan - skulle höra ihop på ett alldeles särskilt sätt. Deras gemenskap skulle handla om mycket mer än bara att hjälpa varandra med vardagens bestyr, eller att hålla varandra sällskap under kulna höstkvällar. Det var till och med någonting större än detta att ha sex och därmed säkra släktets fortbestånd. Det skulle vara The Ultimate Fellowship - den ultimata gemenskapen! Total förtrolighet, öppenhet, förståelse, trygghet. En visshet om att allt är väl vad som än händer. En visshet om att vara älskad vem jag än blir. Allt det andra skulle också finnas där, inte minst den sexuella njutningen, men det skulle vara inneslutet i någonting större och vackrare. Ett hemmahörande - för livet.

Att det var just en man och en kvinna har också en poäng, utöver det självklara att det bara är då fortplantningen fungerar. Vi skapades inte riktigt lika, och meningen var att vi med våra olikheter skulle komplettera varandra och bli till en fungerande helhet.

Berättelsen i början av Bibeln, om hur Gud tar ett revben från Adam och skapar Eva utifrån det, kanske inte ska tolkas bokstavligt. Det kan vara en poetisk beskrivning. Det finns en annan översättning av den hebreiska grundtexten, som säger att Gud helt enkelt delade den ursprungliga människan på mitten och skapade mannen och kvinnan av dessa halvor. Även om inte heller den berättar precis hur det gick till, så säger den i alla fall något viktigt om Guds tanke med mannens och kvinnans förhållande till varandra. De behöver varandra för att bli hela människor!

"Sedan sa Herren Gud: 'Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska skapa en kamrat åt honom' ... Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn, tog ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det. Sedan gjorde han en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen. 'Wow!' utropade Adam (fritt översatt) 'Hon är en del av mitt eget kött och blod! Hon är tagen ur en man, och hon ska kallas kvinna.' Det är därför som en man lämnar sin far och mor och förenar sig med sin hustru på ett sådant sätt att de blir en person." (1 Mosebok 2:18-24)

Detta var Guds tanke från första början. Det var aldrig meningen att det skulle bli några uppslitande separationer. Aldrig några svartsjukegräl, eller rent av mord. Aldrig några barn som måste packa väskorna var och varannan helg för att bo hos den andre föräldern. Aldrig några semesterplaneringar där alla föredettingar ska ha sin del av de gemensamma barnen.

En man, en kvinna - hela livet. I perfekt enhet och total trygghet.

Den här kärleksgemenskapen var det absolut finaste Gud kunde ge oss, utöver närheten till honom själv. Och att det verkligen var meningen att den sexuella lusten skulle få finnas med i den gemenskapen - mellan en man och en kvinna som valt att gå in i en livslång relation - det framgår också tydligt i Bibelns kanske mest poetiska bok, Höga visan, där två älskande uttrycker sin kärlek:

"Min älskling och brud är som en avskild trädgård, en källa som ingen annan kan äga, en brunn som bara är min. Du är som en underbar trädgård med de finaste fruktträd ..." (Höga visan 4:12- 13)

"Vad ljuvlig du är, vad underbar du är, min älskling. Du är så fylld av lust! Du är lång och slank som ett palmträd, och dina bröst är som dadelklasar ... Dina kyssar är lika eggande som det ädlaste vin, sött och lent ... "

"Jag tillhör min älskling och jag är den han har begär till. Kom, min älskling, så går vi ut på fälten och stannar i byarna över natten. Låt oss stiga upp tidigt och gå ut till vingårdarna för att se om vinträden har knoppats ... Där ska jag ge dig min kärlek." (Höga visan 7:6-12)

Så den kristna synen på kärlek och sex är i grunden positiv. Gud skapade från början mannen och kvinnan till att vara tillsammans och njuta av varandras närhet. Och sex är i allra högsta grad något gott!

Hur det blev sen

Egentligen borde det räcka med det som skrivits så här långt. Men nu är världen inte längre sådan som den var en gång. Tyvärr. Bibeln beskriver en händelse där de första människorna började fundera över om de verkligen skulle tro på allt det Gud hade sagt. Kanske försökte han undanhålla dem någon glädje? Och så bröt de mot det enda lilla bud som fanns:

"Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta ..." (1 Mosebok 2:16-17)

Efter detta blev allting fel. Det var som att öppna dörren till allt det onda som bara hade väntat där i mörkret. Och i och med detta förvrängdes det som Gud hade skapat så perfekt. Det gällde inte minst det finaste och dyrbaraste han gett oss - och det känsligaste - kärleksgemenskapen mellan man och kvinna. Förmodligen var det redan då, i tidernas morgon, som vi förlorade själva förmågan att vara nöjda och lyckliga några längre stunder.

Men Gud älskade fortfarande de människor han hade skapat. Och det var för att skydda oss från de värsta följderna av katastrofen som han sedan gav alla de regler och förbud vi hittar längre fram i Bibeln, regler som inte hade behövts tidigare.

En slutsats

Kärlek och sex är Guds påhitt! Detta är den enda slutsats man kan komma fram till om man studerar Bibeln. Både själva "apparaterna" och lusten som driver på att använda dem är något som han funderat ut.

Men tanken var aldrig att sex skulle vara en lek utanför äktenskapet. När vi älskar med varandra händer något mer än det som syns, känns och hörs. Vi blir vad Bibeln kallar "ett kött", eller "en person". Det knyts ett band mellan våra själar som aldrig går att lösa upp eller klippa av! Därför mår vi bäst av att vänta med sex tills vi hittat någon vi vill leva med resten av livet. Då har vi en rimlig chans att uppleva något av den glädje och verkliga njutning som Gud har tänkt. För när två människor som älskar varandra börjar rätt och sedan lever tillsammans i trohet, då blir det bara bättre och bättre med åren.

Men varför bry sig om det som står i Bibeln? Läs här: Är Bibeln speciell?

Fotnot: De allra flesta människor känner igen sig i detta med manligt och kvinnligt. Men alla gör det inte; några procent av befolkningen upplever att de inte passar in i den förväntade könsidentiteten. Detta är inte en enkel fråga, och det går inte att använda Bibeln hur som helst för att bevisa den ena eller den andra ståndpunkten. Texten på den här sidan uttrycker, utifrån Bibelns ord, vad som bör ha varit Guds ursprungliga tanke för mänskligheten. Den säger ingenting om hur han förhåller sig till varje enskild HBT-person idag!

Vänta med sexdebuten?

2009-11-22T19:28:00.004+01:00

Nova, det norska institutet för forskning om uppväxt, välfärd och åldrande, har gjort en undersökning bland drygt 1250 ungdomar i åldern 14-18 år. Undersökningen visar att de som har störst sexuell erfarenhet har det jobbigast med sig själva. Det gäller framför allt tjejer.

Sociologen Tormod Øia pekar på flera möjliga förklaringar: Det kan vara själva den sexuella aktiviteten som ger dålig psykisk hälsa. Flickor utvecklas tidigare, börjar tidigare med sex och far därför mer illa. En annan förklaring kan vara att den sexuella aktiviteten är en del av något större, nämligen svängningar i känslolivet på grund av olycklig kärlek och svartsjuka.

- Vilken förklaring man än tror på så ger undersökningen inga bra argument för en tidig sexdebut, avslutar Tormod Øia.

Mer information från Nova hittar du här.

Intervjun med Tormod Øia refereras i en artikel i tidningen Trons Värld (okänt nummer). Återgiven med tillstånd.

Måste man göra abort?

2009-11-22T19:27:00.001+01:00

Fri sex får ibland konsekvenser. Ganska smärtsamma sådana. För hur vi än vrider och vänder på det så handlar sex om fortplantning, och när man är ung är det inte svårt att bli med barn.

På sextio- och sjuttiotalet använde man ord som "cellklump", "slempropp" och i bästa fall "graviditet" i debatten. Det var när den nuvarande lagen om fri abort arbetades fram. Nu talar både unga tjejer och äldre kvinnor allt oftare klarspråk: "Jag dödade mitt barn!"

Många mår dåligt efter en abort. För en del går det aldrig över. Några orkar inte leva med skulden och ångesten utan tar sitt liv. Det verkar som om sanningen har hunnit ikapp oss till slut. Cellklumpen i magen visade sig vara ett barn!

Är du en av dem som mår dåligt efter att ha gjort abort? Eller funderar du på att göra det, men vill egentligen inte? Det är en svår situation, men den är inte hopplös. Det finns hjälp att få. Föreningen Ja till Livet arbetar inte bara för att vi ska få en ny, mer människovärdig syn på abort. Man vill också hjälpa tjejer i din situation, därför har man startat Livlinan. Dit kan du ringa och prata om dina problem med en medmänniska. Den du pratar med har tystnadsplikt, och du kan vara anonym om du vill. Många gånger kan Livlinan också hjälpa praktiskt, om det är det som behövs.

Här är Livlinans hemsida.

Mer information från Ja till Livet.

Värt att vänta på

2009-11-22T19:26:00.006+01:00

Sedan sextiotalet har vi haft en utveckling mot allt mer frihet i våra relationer. Idag är fri sex en självklarhet för de flesta ungdomar. Men det är en livsstil som för med sig många problem, och när samhället får ta hand om följderna då fritt sex går fel kan man undra om vårt sexliv verkligen är varje människas ensak.

I USA beräknas tonårsgraviditeterna kosta samhället motsv. 80 miljarder kronor om året. Många av dem som väljer att föda sina barn får sociala problem. De avslutar inte sina utbildningar och så många som fyra av fem blir beroende av socialhjälp. Lika många säger efteråt att de önskar att de hade väntat med sex - vare sig de fått barn eller inte. Även aborter kostar, inte minst eftersom många tjejer får psykiska problem efteråt.

Men vänta med sex - är det möjligt?

Ja, tydligen är det det! I USA finns det sedan ett antal år en organisation med namnet "True Love Waits" - äkta kärlek väntar. Mest känd är nog organisationen för sina "löfteskort". Mer än en miljon ungdomar har fyllt i sådana kort, där de lovar att vänta med sex tills de gift sig. Ingen kollar, men löftet, och gemenskapen med likasinnade, blir en styrka för ungdomarna själva. Bakom arbetet ligger kristna värderingar, men det handlar inte om att moralisera utan om att rädda ungdomar från de negativa följderna av en alltför tidig sexdebut.

För dig som egentligen inte vill än, men som känner dig pressad, kan det vara bra att veta att du inte är ensam. En annan amerikansk organisation, The National Campaign to Prevent Teen Pregnancy, har undersökt om tonåringar verkligen är så angelägna om att ha sex. De allra flesta - en överväldigande majoritet - sa sig faktiskt vilja höra att de ska vänta med sex tills de tagit studenten. Men ingen säger det till dem...

Uppgifterna är hämtade ur en artikel av Elisabeth Braw, införd i Borås Tidning år 2002.

New Age och Kristus

2009-11-22T19:24:00.003+01:00

Detta inlägg är inte färdigt...

Andliga upplevelser - vad ligger bakom?

2009-11-22T19:23:00.002+01:00

Detta inlägg är inte färdigt...

Fakta om Bibeln

2009-11-22T19:22:00.005+01:00

Bibeln är inte en bok. Den är en samling av många olika skrifter, författade under ca 1500 år av människor med väldigt olika bakgrund. Allt från enkla herdar till präster och statstjänstemän. Därför är också stilarna väldigt olika. Ibland kan man tycka att berättarstilen och språket är riktigt dåligt. Andra avsnitt har inspirerat många av vår tids stora författare genom sina vackra och poetiska framställningar. Många ordspråk som vi använder kommer också från Bibeln.

Gamla testamentet, som handlar om tiden från världens skapelse till ungefär 400 år f.Kr, består av 39 delar. Lite grovt kan man säga att de första 17 delarna är historiska berättelser, sedan kommer några poetiska böcker, med psalmer, ordspråk och visdomsord. Sist kommer 16 profetiska böcker som innehåller Guds ord direkt till människorna. Både till dem som levde då och till oss idag. Det menar i alla fall de som tror att Bibeln är mer än bara en vanlig bok!

Texterna i gamla testamentet finns också i judarnas heliga skrift Tanakh, men där är uppdelningen lite annorlunda.

Nya testamentet börjar med fyra berättelser om Jesu liv, från tiden före hans födelse fram till hans död och uppståndelse. Dessa kallas de fyra evangelierna. Sedan följer de första kristna församlingarnas historia och ett antal brev skrivna av några olika ledare som uppmuntran och undervisning till dessa församlingar. Sist kommer en förutsägelse om tiden då Jesus ska komma tillbaka till jorden. Om vad som ska hända i världspolitiken och miljön innan och efter det. Denna skrevs omkring år 95 e.Kr. Totalt finns det 27 delar i nya testamentet.

Några av författarna

Mose (1527-1408 f.Kr.)

Har skrivit de första delarna i gamla testamentet. Troligtvis en av de mest kända personerna i Bibeln, även i vår tid. Han fick börja sitt liv som adoptivson i den egyptiske Faraos palats, efter en vådlig färd i en korg på floden Nilen. Men när han växt upp kunde han inte komma ifrån att han egentligen hörde till Israels folk, som vid den tiden var slavar i Egypten. När han var 40 år gammal rann vid ett tillfälle känslorna över, då han såg en egyptisk man misshandla en av hans egna. Han fick fly ut i öknen och tillbringa ytterligare 40 år som fåraherde bland öknens nomader. Sedan, när han egentligen borde vara pensionär, blev han ledare för hela Israels folk och fick föra det ut ur Egypten, till det land Gud lovat att ge dem.

David (1042-972 f.Kr.)

Den andra kungen i Israel, den som älskade Gud mer än de flesta andra. Han började sitt liv som herde och lärde sig, precis som Mose hade fått göra, först leda får innan han fick ta ansvar för folket i landet. David skrev de flesta av Bibelns psalmer. I dem uttrycker han mycket av den smärta och plåga som en människa får möta i livet, men samtidigt finns tron på Gud som en stark, kärleksfull far. David klagar och tackar ofta i samma psalm!

Salomo (?-932 f.Kr)

En av Davids söner. Han var den smartaste och rikaste man som någonsin levat. Skrev de flesta av de kloka ordspråk som samlats i Ordspråksboken. Troligen har han också skrivit Höga visan, en kärleksskildring som säkert fått många bibelläsare att rodna, samt Predikaren, som är något av en dagbok där han berättar om sitt sökande efter livets mening.

Jesaja (omkring 750 f.Kr.)

En av de "stora" profeterna i Bibeln, det vill säga en av dem som skrivit mest. Hans bok är 66 kapitel lång och sträcker sig över en period av ungefär 50 år. Jesaja var en högt uppsatt person, var lärd och umgicks i de fina kretsarna. Ändå var hans budskap ofta kärvt. Mot slutet av hans bok kommer dock de kanske allra största profetiorna om hur allting en gång ska bli bra igen, när Guds utvalde frälsare kommer.

Amos (omkring 750 f.Kr.)

Genom att använda den här mannen visar Gud åter igen att han kan ta vem som helst i sin tjänst. Amos är varken statstjänsteman, som Jesaja, eller präst, som flera av de andra profeterna. Han är liksom David en vanlig, enkel herde. Hans budskap är kort men kärnfullt. Framför allt pekar han på orättvisorna i samhället, korruptionen och girigheten. Men också här lyser hoppet igenom.

Paulus (?-67 e.Kr.)

Den som skrivit de flesta av breven i nya testamentet. Paulus var en lärd man i Israel, en skriftlärd som gått i de bästa skolorna. Han var till att börja med motståndare till de kristna eftersom han trodde att den Jesus de talade om var en falsk profet, en som lurade folket vilse. Det står om honom att han "andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar". När han sedan själv fick möta den uppståndne Jesus blev han kanske den mest hängivna av alla hans lärjungar.

Lukas

Lukas levde liksom Paulus under det första århundradet efter Kristus. Han var dessutom följeslagare till Paulus och ögonvittne till mycket av det som hände under den här tiden. Lukas var läkare, med en stor noggrannhet och sinne för det vetenskapligt exakta. När han berättar om Jesus gör han det egentligen för att visa en lärd grekisk vän hur trovärdigt det är som denne fått höra om Jesus. Hans berättelse är därför resultatet av noggrann efterforskning, ofta med exakta tidsangivelser och detaljer som ingen av de andra författarna tagit med. Utöver evangeliet, som handlar om Jesu liv, har Lukas också skrivit Apostlagärningarna, om lärjungarnas fortsatta verksamhet.

Johannes (ca 0-98 e.Kr.)

En av de första lärjungarna, de som Jesus själv valde ut. Johannes kom att bli en särskilt nära vän till Jesus, och hans evangelium och brev är fyllda av uttryck för den kärlek han fått se hos Jesus. Johannes har också skrivit Bibelns sista bok, där han - efter beskrivningen av alla hemska händelser innan världens undergång - berättar om det härliga som väntar dem som sagt ja till Jesus. Den nya jorden och himlen. Ljuset, värmen och kärleken hos en Gud som äntligen fått samla sina älskade barn omkring sig och för alltid torkat deras tårar.

Fotnot: Det finns en annan syn på Bibeln, där man menar att den är skriven långt senare och av helt andra personer. Detta bygger bl.a. på att mycket av det texterna berättar om inte har kunnat bekräftas av andra historiska källor, samt att man saknar riktigt gamla originaldokument. Det är mest nyare avskrifter som bevarats till vår tid. (Ett undantag är de s.k. "Döda havs-rullarna".) Många anser att den synen är mer vetenskaplig, men som vanligt när det gäller historisk forskning handlar mycket om vad man väljer att tro på.

En samling sagor - eller...?

2009-11-22T19:21:00.003+01:00

Kan Bibeln vara något annat än en samling sagor? Tja, om vi ska ha någon slags moral kanske det finns ett och annat som är bra i den. Det står till exempel om att älska sina medmänniskor som sig själv, och om att vi inte ska banka in skallen på varandra hur som helst. Det verkar ju vara rätt justa levnadsregler.

Men allt det andra, det som handlar om Gud - vem han är och vad han gjort - det kan väl inte vara så mycket att tro på i vår tid, eller?

I början av Bibeln står det om hur Gud skapade världen. "Varde ljus", och så vidare. Ja, att det där är sagor kan väl ingen tveka om. Vi vet ju hur det egentligen gick till. Först "Big Bang", och så hela evolutionen...

Sen står det en hel del om landet Israels historia, och där kan det kanske finnas några korn av sanning. Det finns andra historiska skrifter som berättar ungefär samma saker. Fast att det var Gud som gav Israeliterna landet, inklusive Västbanken och Gazaremsan, de där områdena som det länge varit sånt ståhej om, det är väl ändå lite magstarkt!

Och så är det ju allt det här om Jesus. Att han var en verklig person är det knappast något tvivel om. Det finns visserligen bara några korta noteringar om honom i andra historiska källor än själva Bibeln, men det är tillräckligt för att vi ska veta att han funnits och att han blev korsfäst så som det står i Bibeln. Men att han skulle vara Guds Son, som gjorde en massa under och sen till och med uppstod från de döda... Sagor, förstås!

Fast ett sånt påstående är visst ingenting nytt, det fick till och med de första kristna höra, för nära tvåtusen år sedan. Och i Bibeln kan man läsa hur aposteln Petrus bemötte det snacket:

"Det var verkligen inga sagor vi berättade för er om Herrens, Jesu Kristi, kraft och att han ska komma tillbaka. Jag har med egna ögon sett hans glans och härlighet." (2 Petrus brev 1:16)

Det finns också en del konstiga saker med Bibeln, som gör att man inte kan skippa den rakt av. Den är inte skriven riktigt så som en sagobok borde vara skriven. Eller som något en lurig sektledare skulle ha kokat ihop. Låt oss ta en titt:

Det hänger ihop

I faktaavsnittet såg vi att de böcker, eller delar, Bibeln består av är skrivna under en mycket lång tid, av olika människor. Man har använt två helt olika språk, hebreiska och grekiska, och man har levt under väldigt olika förhållanden. Ändå hänger allt ihop. Det finns en röd tråd som går att följa ända ifrån den första sidan till den sista.

Trovärdiga ögonvittnen skriver

I evangelierna, Nya testamentets biografier om Jesus, finns det saker som inte borde vara med om någon suttit och hittat på alltihop. Den som gör det vill förstås att det ska verka så sanningsenligt som möjligt. Istället berättas det i många avsnitt om detaljer som verkar helt korkade. Ett exempel: I Johannes evangelium kapitel 8 kommer några människor till Jesus släpande på en kvinna som varit otrogen i sitt äktenskap. Enligt den gamla lagen ska en sådan stenas till döds, och de frågar Jesus vad han anser om saken. Då beskriver författaren hur Jesus sätter sig ner och börjar rita i sanden, utan att säga ett ord. Han håller på med det tills frågan upprepats, då reser han sig och ger svaret. Ett svar som ingen väntat sig.

Det finns alltså ett antal ställen där berättelsen på liknande sätt avbryts av någon till synes helt oviktig detalj. Det kan naturligtvis bortförklaras, men det rimliga är ändå att det är ett ögonvittne som berättar precis vad han sett. Den som hittar på har ingen anledning att ta med sådana saker!

Förutsägelser som slagit in

Bibeln innehåller många profetior, förutsägelser om framtiden. Många av dem kan man klart se har slagit in. Det kan t.ex. handla om hur makten växlat mellan olika imperier eller hur det kommit hungersnöd över ett land. Saker som går att bevisa genom andra historiska skrifter. Vissa saker kan vi till och med se har slagit in i vår tid!

Skapelseberättelsen

Det största skälet att inte tro på Bibeln är kanske den beskrivning av hur världen skapades som finns i de första kapitlen. Varje religion har ju sin egen skapelsemyt, den ena mer fantasieggande än den andra. Bibeln verkar inte precis vara något undantag, och den forskning vi hör mest talas om har inte mycket till övers för det som beskrivs här. Tänk bara på vad vi tror oss veta om hur evolutionen under lång tid förändrat de första organismerna till alla de djur och växter som finns idag. Jämför sen med Bibelns "Gud sa, och det blev så" - på sex dagar!

Men skapelseberättelsen är inte skriven som en vetenskaplig rapport. Det går inte att jämföra den rakt av med modern vetenskap. Innan man börja snacka om sagor måste man lära sig kodspråket, den speciella litterära stilen. Plus en del annat som har att göra med den tiden och kulturen. Dessutom, om du läst inlägget Utvecklad eller skapad? vet du redan att det finns ganska stora och svåra frågor som utvecklingsläran inte kunnat ge svar på. En växande grupp forskare menar till och med att bristen på bevis sedan Darwin för 150 år sen satte stenen i rullning kan bero på att hela teorin är fel! Detta är förstås väldigt kontroversiellt i ett samhälle där allt som andas religion automatiskt blir klassat som "icke-vetenskap". Men om man börjar titta på hur dessa människor resonerar, och vad de plockar fram för fakta, kan det ändå verka rätt vettigt. Dessutom är det just detta som sann vetenskap alltid har handlat om - att våga ifrågasätta etablerade teorier...

Här gör vi ett försök att tolka hur man bland "skapelsetroende" forskare kan se på berättelserna i första mosebok: Skapelseberättelsen och vetenskapen.

Skapelseberättelsen och vetenskapen

2009-11-22T19:19:00.003+01:00

Det är lätt att se Bibelns skapelseberättelse som en saga från början till slut, eller åtminstone en poetisk beskrivning av något som gick till på ett helt annat sätt. Men tittar man närmare går mycket att förklara utan att behöva blunda för vetenskapliga fakta. Här kommer några exempel:

I 1 Mosebok 1:1-3 står det om hur Gud skapade ljuset flera dagar innan solen och månen blev till. Varifrån kom detta ljus? Förklaringen kan finnas i det som astronomerna kallar population-2-stjärnor. Dessa blossade upp som novor och supernovor i galaxens centrala delar och kan ha lyst på jorden lika starkt som vår sol gör nu. Population-1-stjärnor är de vi känner som stjärnor idag. De anses vara yngre, vilket stämmer väl med att Gud skapade solen först på den fjärde dagen (1 Mosebok 1:14-18).

I 1 Mosebok 1:6-8 delas vattnet upp så att en del blir hav och den andra delen hamnar ovanför ett "fäste" som kallas himmel. Detta vatten ovanför himlen har förbryllat många. Förklaringen kan vara att jorden i början hade ett ånghölje, ovanför eller högt uppe i atmosfären. Under ånghöljet var förhållandena perfekta för det liv Gud skapade sen. Hela jorden var som ett växthus! Temperaturen bör ha legat mellan +5°C till +20°C vid polerna och +35°C vid ekvatorn, och den farliga kosmiska strålningen kunde aldrig nå marken. På grund av ånghöljets tyngd var också lufttrycket, och därmed syrgastrycket, högre än idag, något som vi vet är mycket hälsosamt. Resultatet kan vi se i fossil form, t.ex. räkor som är betydligt större än samma art från senare tid. Det högre trycket förklarar också varför jätteflygödlorna, med en vingbredd på kanske upp till 16 meter, kunde flyga. I vårt nuvarande lufttryck skulle de inte få tillräcklig lyftkraft.

Det är inte omöjligt att människor under dessa förhållanden kunde leva mycket länge. Det fanns troligtvis inga bakterier som orsakade sjukdomar (att bakterier blir farliga beror bl.a. på att deras gener förändras av den kosmiska strålningen), och både temperatur och lufttryck var perfekta. Bibeln anger åldrar på upp till 900 år (1 Mosebok 5:3-31). Detta kan vara helt riktigt även med vårt sätt att ange tid.

När det gäller livet på jorden berättar Bibeln om hur Gud på två dagar skapade alla djur "efter deras särskilda slag" (1 Mosebok 1:20-21, 24-25). Kristna som försöker förena utvecklingsläran med sin tro på Gud brukar förklara det med att Gud ser på tid på ett annat sätt än vi. Det står nämligen på ett annat ställe i Bibeln att: "... en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag". Men kanske behövs inte den förklaringen. Vår kunskap om arternas utveckling är trots allt ganska begränsad. Det vi ser i naturen är en genetisk variation, så kallad "mikroevolution", och det har vi tagit som bevis för att allt liv har ett gemensamt ursprung. Detta kan vara ett misstag, byggt på idén att det inte finns någon Gud. Vågar man öppna för tanken att det ändå gör det, är det snarare så att fossilen vi hittar - hur de ser ut och var vi finner dem - talar för en snabb skapelse, där alla stora huvudgrupper av djur fanns med från början. (Se fotnot om begreppen "slag" och "huvudgrupper".)

Läs mer om fossil

I 1 Mosebok 6:11-22 hittar vi den klassiska berättelsen om hur Noa fick i uppdrag att bygga en stor båt, en "ark", för att i den rädda sig själv, sin familj och jordens djurarter undan den översvämning som Gud skulle låta komma.

Man kan undra om det var möjligt att i denna ark samla så många djur på det sätt som beskrivs. Skulle den inte gå under? Nej, ingenjörer som räknat på hur båten var konstruerad - med de mått och proportioner som anges i Bibeln - har kommit fram till att den var helt perfekt! Förhållandet mellan höjd, bredd och djup var sådant att den var mycket stabil redan utan last och stabilare ju mer den lastades. Med några fullt rimliga antaganden om antalet arter på jorden vid den här tiden, kan man också räkna ut att den var mer än tillräckligt stor för att rymma representanter från alla de huvudgrupper av djur som fanns, även dinosaurier (de behövde ju inte vara fullvuxna). Ett grovt överslag visar att alla djuren tillsammans inte kan ha tagit upp mer än ungefär en tredjedel av arkens totala volym. Det blev mycket plats kvar för den mat som behövdes under det dryga år djur och människor var instängda i arken (1 Mosebok 8).

När arken var färdig och alla gått ombord kom så vattnet (1 Mosebok 7:11-20). Det stora djupets källor och himlens fönster öppnades, det regnade i 40 dygn och vattnet täckte till slut hela jorden. Kan detta ha varit möjligt?

Den enda rimliga förklaringen till ett 40 dagar långt skyfall är ett ånghölje som kollapsat och börjat kondenseras. Detta kan ha orsakats t.ex. av ett meteoritnedslag. Men vattnet från ånghöljet kan inte ha räckt till, utan underjordiska källor, "det stora djupets källor" (1 Mosebok 7:11), måste ha stått för det mesta av vattnet.

När ånghöljet kollapsade blev det stora störningar i atmosfären och till följd av det fruktansvärda oväder. Enorma vågor sköljde över hela jorden, förde med sig sand och sten och begravde snabbt växter och djur. Dessa packades samman i det som kom att bli de sedimentära bergarterna. Detta är den modell som bäst förklarar varför fossil ser ut som de gör och förekommer i den ordning och på de ställen som de gör.

I samband med att vatten försvann ur de underjordiska hålrummen, kom också jordskorpan i obalans. Tryckförändringarna orsakade jordbävningar, vulkanutbrott och kontinentaldrift. Någon gång under tiden efter översvämningen skedde så de stora bergskedjeveckningarna, då de fossilrika lagren pressades upp till höga höjder.

Efter allt detta var förhållandena på jorden dramatiskt förändrade. Lufttrycket var lägre, temperaturen varierade mer och en del kosmisk strålning kunde nu nå jordytan. Till detta kom, under den första tiden efter översvämningen, effekten av den stora mängd aska som skickats upp i atmosfären av alla vulkaner. Askan dämpade solstrålningen och gjorde att den mycket fuktiga atmosfären kyldes ner, vilket på relativt kort tid byggde upp inlandsisen - den enda istid som det finns verkliga bevis för.

En annan trolig effekt av den minskade solstrålningen var att människorna, de få som överlevt och de närmaste generationerna efter dem, drabbades av en kollektiv sjukdom. För lite solljus ger nämligen upphov till d-vitaminbrist. Denna brist orsakar i förlängningen engelska sjukan, som bland annat visar sig i ett försvagat skelett och krum rygg. Neandertalmänniskan, vilken tidigare påståtts vara en av våra aplika föregångare, kan i själva verket vara en lämning efter denna sjuka men annars fullt normala människa.

Uppgifterna är hämtade från geovetaren Mats Moléns bok Vårt ursprung? utgiven av XP Media år 2000, samt från den tidning som ges ut av föreningen Genesis: www.genesis.nu/tidningen

Fotnot: Vi vet att djur och växter i viss mån kan anpassa sig till omgivningen. Det finns t.ex. många olika hundraser och även andra arter som tillhör hunddjuren, och det är inte osannolikt att deras ursprung går tillbaka till en gemensam "urhund". Det finns däremot inget som tyder på att urhunden i sig utvecklats från något annat slag av djur. Inte heller finns något exempel på att en hundras utvecklats vidare till något som inte längre skulle räknas som en hund. Hunddjuren kan därmed sägas utgöra ett slag, eller en huvudgrupp bland djuren. (Vissa bibelöversättningar använder ordet "art" istället för slag, men med den definition av begreppet art som vi har idag är detta missvisande.)

Mer om fossil

2009-11-22T19:18:00.006+01:00

Enligt utvecklingsläran har de sedimentära bergarterna bildats genom avlagringar under miljontals år. De fossil man finner långt ner i dessa bergarter ska då vara mycket gamla och inte så utvecklade. Ju högre upp man sedan tittar i avlagringarna, desto närmare vår egen tid kommer man och desto mer utvecklade varelser finner man.

Så låter teorin, men i verkligheten är fossilen inte riktigt så fint ordnade. Visserligen hittar man mycket riktigt mest av t.ex. groddjur långt ner och primater (apor och andra däggdjur) längst upp, men blandningen är så tydlig att den är besvärande. Man kan mycket väl finna lämningar av däggdjur, även nu levande, på lägre nivåer än vad teorin säger, t.ex. spår av hästhovar där det bara borde ha funnits groddjur. Detta är mycket svårt att förklara.

Ett annat besvärande faktum är att fossilen inte ser ut så som man kunde förvänta sig. Om vi tar havslevande djur som exempel så är tanken att de dött, sjunkit till botten och så småningom begravts i bottensedimenten. Där har de under årtusendena förstenats och så följt med upp över ytan vid landhöjning och veckning till bergskedjor.

Men är det verkligen möjligt för ett dött djur att bevaras på det här sättet? Vi vet att både hav och land är fulla av organismer som lever på att "städa", alltså helt enkelt äta upp döda djur och växter. Dessutom har själva havsvattnet en upplösande effekt på ben. En död fisk borde mycket snabbt ha blivit uppäten och upplöst, långt innan den fått en chans att förvandlas till fossil. Likadant med vilket djur som helst som lagt sig att dö på marken. Det skulle snart vara förvandlat till mull, utom i vissa mycket speciella miljöer.

Man finner också en del fossil av djur som tycks ha blivit "tagna på sängen", mitt i något de höll på med. Som t.ex. en rovfisk på väg att svälja sitt nyfångade byte, eller ett djur som håller på att föda! Och går man till växter så hittar man på många håll träd som förvandlats till fossil i upprätt ställning, ibland så att de sträcker sig genom flera sedimentlager men ändå är lika väl bevarade i båda ändar. Hur skulle detta vara möjligt om sedimenten avlagrats under miljoner år? Dessutom finner man ibland träd stående upp och ner.

De här frågorna ställer verkligen till det. Naturligtvis gör man försök att komma med förklaringar, men det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att ge bra svar enbart med hjälp av utvecklingsläran. Många väljer därför att blunda för de svåra frågorna.

Men om man vågar tänka tanken att det någon gång för länge sedan skett en världsvid översvämningskatastrof - en "syndaflod" där hela jordens yta under ett våldsamt förlopp täckts av vatten - kan man komma närmare en bra förklaring då? Svaret verkar faktiskt kunna vara ja! Om väldiga massor av sediment spolats fram och tillbaka över jorden och snabbt täckt över och dödat djur och växter, bör man få just sådana fossil som vi hittar i stora mängder: Fiskar i full färd med att äta, träd som knäckts och vänts upp och ner, stora fiskstim som står vända med huvudet åt samma håll (som fiskar gör i strömmande vatten). Sådana fiskstim har man funnit på många platser runt om i världen, och det tyder på att det verkligen svept enorma flodvågor över jordens yta.

En katastrof av det här slaget skulle också kunna förklara varför det finns flest enkla organismer längst ner i lagren, medan de mer "utvecklade" hamnat längre upp. Det räcker med att fundera över vilka som har lättast för att fly undan till högre terräng - daggmasken eller dinosaurien! Man har t.o.m. hittat spår av dinosaurier som kan tyda på att dessa verkligen flytt undan en flodvåg. Spåren går i sidled, som om djuren pressats åt sidan av en väldig kraft, och de blir grundare och grundare för att slutligen försvinna.

Det är inte helt främmande för forskare som tror på utvecklingsläran att tänka i de här banorna, även om få är beredda att gå så långt som till att det varit en världsvid översvämning. I delstaten Washington i USA finns klyftor liknande dem i Grand Canyon, upp till 300 meter djupa. Det anses bevisat att dessa uppkommit genom en lokal översvämning i samband med att en sjö bröt igenom sina fördämningar. Klyftorna gröptes då ur på bara några veckor, ur hård vulkanisk bergart.

Vissa forskare tänker sig att även själva Grand Canyon kan ha bildats genom väldiga översvämningar, men då flera stycken med många tusen års mellanrum. Men eftersom det inte finns något jordlager utom längst ner och längst upp verkar det troligare att det bara var en enda gigantisk översvämning. (Om det gått flera tusen år mellan två översvämningar borde det ha hunnit bildas ett jordlager som nästa översvämning täckt över med sediment. Då skulle det nu finnas en mängd jordlager, inte bara två.)

När man finner ett helt skelett är det förstås en stor händelse. Det gör att man inte behöver hamna helt fel när man försöken återskapa hur djuret såg ut då det levde. Men frågan är ändå om man kan lita helt på de bilder som dyker upp t.ex. av olika dinosaurier. Inte ens ett komplett, välbehållet skelett avslöjar egentligen så mycket när det gäller arter vi inte redan känner till. Är det bara en liten skärva av ett ben man hittat blir svårigheterna ännu större, och trots allt vetenskapligt tal handlar det i slutändan mycket om rena gissningar.

Det händer dessutom att man helt enkelt hittar på detaljer som ska bevisa evolutionen. Ett exempel är "det tillbakabildade höftbenet" på ett havslevande däggdjur, som påstås bevisa att djuret en gång haft ben och levt på land (se bild). Problemet är bara att något sådant ben aldrig har hittats - men det hindrade inte forskaren från att rita dit det! Ofta är det på samma sätt "fynd" av mellanformer mellan apa och människa görs. Och är det inte fråga om rent fantiserande så kan det vara så att det blir fel t.ex. när man mäter en liten bit av ett skallben och utifrån det försöker beräkna hur stor skallen var. Utvecklingsläran skriker efter bevis på mellanformer, då är det lätt att bli överentusiastisk när man får en lovande benbit i sina händer...

Det tillbakabildade höftben som "bevisar" att valen härstammar från landlevande djur. Ett ben som man aldrig hittat! (Ill. ur Mats Moléns bok "Vårt ursprung?)

Den vänstra bilden är en officiell skiss från ett museum i Tyskland, där motsvarande skalle visas. Skallen sägs komma från ett Neandertalbarn. Noggranna röntgenundersökningar har dock visat att käken förskjutits 30 mm framåt (pilen visar käkleden). Den högra bilden visar en riktigare rekonstruktion av samma skalle (Cuozzo, 2000).

Uppgifterna är hämtade från geovetaren Mats Moléns bok Vårt ursprung? utgiven av XP Media år 2000, samt från den tidning som ges ut av föreningen Genesis: www.genesis.nu/tidningen

Vad säger Bibeln om vår tid?

2009-11-22T19:17:00.002+01:00

En stor del av Bibeln består av profetior, förutsägelser om vad som ska komma. Mest hittar man i gamla testamentets profetböcker, skrivna av profeter som Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel m.fl. Ofta handlar deras skrifter om vad Gud sagt skulle hända med de länder som var Israels fiender, eller vad som skulle hända själva Israel om människorna där fortsatte att strunta i sin Gud - för det gjorde de oftast, mer eller mindre. Men många profetior handlar också om en tid mycket längre bort, den tid vi lever i nu och ännu längre in i framtiden.

Att börja gräva i de här profetiorna och se vad som kan ha varit sant - som verkligen hänt eller är på väg att hända - är som att sticka in huvudet i ett getingbo! Söker man på nätet hittar man massor av sajter som tar upp frågan. En del påstår att i stort sett alla profetior gått i uppfyllelse och att det bevisar att Bibeln är sann. Andra visar upp sådant som man menar inte alls har stämt och ägnar hela sajten åt att håna och förlöjliga både Bibeln och dem som tror på den.

Ett exempel är Hesekiels förutsägelse att kung Nebukadnessar i Babel skulle belägra och inta staden Tyrus, något som hände drygt 500 år före Kristus. Detta kan man läsa om i Hesekiels bok kapitel 26. En bibelkritisk sajt menar att Nebukadnessar fick ge upp efter tretton års belägring, medan en annan kan berätta att han mycket riktigt intog Tyrus, och att Alexander den store 250 år senare fullbordade jobbet precis så som Hesekiel hade sagt att det skulle ske.

Vem ska man tro på?

Det är tydligt att det inte räcker med att läsa själva Bibeln och de kommentarer till den som finns. Man behöver också gräva ner sig i andra, rena historieböcker om man ska få lite mer klarhet.

Men det finns saker som är lättare att kolla, profetior som ser ut att slå in i vår egen tid. Fast det kan kännas lite främmande att t.ex. läsa om vad som egentligen orsakar den fiskdöd vi ser i många vatten:

"...Herren går till rätta med dem som bor i landet, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet. Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd följer på blodsdåd. Därför sörjer landet, och allt som lever där tynar bort, både djuren på marken och fåglarna under himlen, till och med fiskarna i havet förgås." (Hosea 4:1-3)

Naturligtvis är det här bara en tolkning. Orden skrevs för ca 2700 år sen, och alla är säkert inte överens om vad de betyder. Men om vi tänker att vår misshushållning med jorden, allt som resulterar i att djur försvinner och haven dör, i grunden beror på att vi inte längre lyssnar till jordens skapare, då blir det rätt logiskt...

En annan profetia som kan ha slagit in, åtminstone delvis, är kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Det krävs lite tolkning av det poetiska "kodspråket" i texten, men vet man bara att det ryska ordet Tjernobyl betyder malört, blir det rätt intressant att läsa följande i Bibeln:

"Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade." (Uppenbarelseboken 8:10-11)

Även här finns delade meningar, men att likna en exploderande kärnreaktor vid en fallande stjärna är knappast särskilt långsökt!

I Uppenbarelseboken finns den längsta och mest utförliga beskrivningen av vad som kommer att hända vid "tidens slut", alltså precis innan Gud gör slut på jorden och hela universum, som då har tjänat ut. Eftersom texten är skriven på ett ganska svårbegripligt sätt, med ett yvigt bildspråk och många symboler som inte är bekanta för oss idag, är det inte lätt att läsa ut något direkt. Men allteftersom saker händer blir kopplingarna tydliga. Så står det t.ex. om ett märkningssystem, där varje människa får ett märke i pannan eller på handleden:

"Och det ('vilddjuret') tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex." (Uppenbarelseboken 13:16-18)

Tekniken att operera in små datachips under huden för identifikation finns sedan flera år. Den används redan på hundar, och i USA lanseras den - med koppling till satellitnavigeringssystemet GPS - som en hjälp för föräldrar att hålla reda på sina barn. (!) Steget till att helt slopa kontanter och kreditkort, för att enbart koppla betalningar till denna teknik, är inte särskilt stort...

Men det rakaste och mest lättolkade beskedet om framtiden är nog det som Jesus själv ger oss:

"Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen. Men innan allt detta händer skall man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. Detta ger er tillfälle att vittna ...

... Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen (Jesus) komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." (Lukas 21:10-13, 25-28)

Krig, jordbävningar, svält och pest (sjukdomsepidemier). Aldrig tidigare i historien har vi haft så mycket av detta som nu i modern tid!

Förföljelse av kristna ser vi också. Mest i andra länder, men det börjar hända saker i Sverige också. Och skräck och ångest breder ut sig i samhället - och en uppgivenhet som får människor att ta sitt eget liv.

Vi ger inga rekommendationer på länkar här. Du som vill rota mer kan söka på Bibeln och Profetior, och du kommer att hitta massor av sajter. Men kom ihåg att vara kritisk till det du läser, både det positiva och det negativa. Det finns helt klart mycket som är sant, men somliga tänjer på sanningen - eller ljuger oss rakt upp i ansiktet. Många hatar både Gud och Bibeln och vill på allt sätt förlöjliga den. Fast tonen kan vara väldigt saklig, och det kan se både proffsigt och vetenskapligt ut.

Den kristna tron - The Basics

2009-11-22T19:16:00.003+01:00

Har du dålig koll på det här med Gud och Jesus? Är du lite av "analfabet" när det gäller den kristna tron? Häng med i grundkursen här då:

Världen, och allt liv som finns i den, har inte blivit till av en slump. Nej, allting har skapats av Gud. Av en Ande som är så stor och mäktig att han "spänt ut" hela universum och bildligt talat håller jorden i sin hand. På något sätt finns han överallt, men han är ändå inte en del av själva skapelsen, som några påstår. Gud står högt över allting, och hans tron finns utanför det synliga universum, i det vi kallar himlen.

Men Gud skapade inte alla dessa solar, planeter och levande varelser bara för att ha något att titta på. Han är en Gud som älskar, och han gjorde oss människor för att han ville ha barn att slösa sin kärlek på. Han ville vara tillsammans med oss! För trots att han är så stor, gör han sig precis så liten han vill och kan vandra tillsammans med en människa genom livet. Det står alldeles i början av Bibeln att Gud om kvällarna vandrade med människan i lustgården han planterat.

Från början var allt som Gud skapat gott. Mycket gott, till och med. Men ganska snart gick någonting snett. Gud hade gett människan en fri vilja, det var nödvändigt för utan möjlighet att välja kan det aldrig finnas verklig kärlek. Och människan valde fel... Bibeln beskriver hur de första människorna vid ett tillfälle gjorde tvärt emot vad Gud hade sagt. Det var då ondskan och döden kom in i världen. Det här ser vi effekterna av idag både i sjukdomar, död, krig och naturförstöring. Hela skapelsen är på väg att gå under, vilket den också kommer att göra till slut.

När ondska och mörker kom in i världen kom det också in i människan, och Gud kunde inte längre vara så nära oss som han ville. Gud är helig. Han är strålande ljus, fullkomligt ren. Människan hade blivit något annat, smutsig inuti och tyngd av skuld, och hon klarade inte längre av att leva i detta rena, starka ljus som Gud är. Den intima förbindelse som vi skapats till var bruten.

Men Gud hade en plan. Han visste att vi själva aldrig skulle klara av att göra oss tillräckligt rena för att få vara nära honom igen. Inte med några religiösa övningar, reningsceremonier eller offer. Aldrig någonsin! Det enda som skulle fungera var om någon fullkomligt ren och helig människa ville ta på sig mänsklighetens skuld och gå i döden med den! Men var fanns en perfekt människa? Ingenstans! Alla var smittade av den sjukdom som Bibeln kallar "synd", och lika fyllda av mörker och förvirring.

Då gjorde Gud något som kan vara väldigt svårt att förstå men som är grunden för hela den kristna tron. Han bestämde att han själv skulle bli människa och komma till oss. Bli det perfekta offret, det som kunde betala vår skuld och hjälpa oss hem till honom igen. Han skulle låta sig födas av en vanlig kvinna, växa upp och dela våra tuffa villkor, och till slut ge sitt liv för oss. Vi känner denna Gudsmänniska som Jesus Kristus, och vi brukar fira julen till minne av den natt för ungefär 2000 år sedan då han föddes i ett simpelt stall i en by utanför Jerusalem.

Jesus liv blev inte långt, ungefär 33 år, men det han gjorde är det viktigaste i hela människans historia. Under sina sista tre år vandrade han omkring och predikade. Berättade vad tron på Gud egentligen handlar om. Och överallt gjorde han under. Han befriade människor som var själsligt bundna på olika sätt, och han botade alla slags sjukdomar, ibland genom att lägga händerna på de sjuka, ibland genom att bara säga ett ord. Vid flera tillfällen väckte han till och med upp döda. Det gjorde han för att bevisa makten bakom sina ord, när han sa om sig själv: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör..." (Johannes 11:25 SFB)

Men det Jesus sa och gjorde retade upp de religiösa grupperna. De hatade honom mer och mer, och till slut fick de honom dömd till döden. En fruktansvärd död på ett kors av trä, med grova spikar genom händer och fötter. För dem som hade följt Jesus, de som kallades lärjungar och apostlar, såg det ut som ett misslyckande. För alla andra också. Men det som hände var helt i enlighet med Guds plan. Det var detta han hade kommit för, det var nu han skulle bära människans skuld. Det var nu han skulle bli det offer som en gång för alla skulle öppna vägen tillbaka till Gud. Den Gud som skapat oss och som alltid älskat och längtat efter oss.

Det var nu han skulle bli vår frälsare, vår räddare.

Jesus begravdes i all hast, kort efter att han dött. Och hans förtvivlade lärjungar gömde sig, rädda att drabbas av samma öde som sin Mästare. Men det var inte slut där - två dagar senare stod graven tom, döden kunde inte behålla Guds Son! Han uppstod, precis som han hade sagt innan men som ingen då kunnat förstå. Ett par av de kvinnor som följt honom, och som gått ut till graven för att i efterhand sköta om kroppen så som man brukade göra inför en begravning, blev de första missionärerna när Jesus visade sig för dem och uppmanade dem att berätta för hans lärjungar att han var tillbaka i livet igen. Detta som sedan i alla tider varit kyrkans stora glädjebudskap på påskdagen.

Men vänta lite nu... Guds Son?? Hur hänger detta ihop, var det inte Gud själv som kom till oss? Ja, det här är inte helt lätt att förstå, och kanske har ingen av oss riktigt fått grepp om det. Men det finns en förklaring som hängt med i den kristna kyrkan under alla århundraden: Gud är en, där är Bibeln väldigt tydlig. Men denna Gud visar sig i tre olika personer: Fadern, Sonen och den helige Ande. Tre personer med lite olika framtoning. Som när något vi kan se har en höjd, en bredd och ett djup. En enda sak, men tre dimensioner.

Jesus, Sonen, har återvänt till himlen. Han gjorde det inför alla sina lärjungars ögon, så vi kan vara säkra på att det verkligen är så. Men genom sin Ande är han fortfarande med oss som tror på honom. Vi ser honom inte, men vi ser det han gör när han lyfter upp och befriar människor som är nertyngda på olika sätt. Och när han gör under och tecken som bara inte går att förklara...

Den kristna tron handlar om Jesus. Inte bara att tro på att han finns, men att tro på det han har gjort, tro på att det är genom hans död på korset och hans uppståndelse som vi blir fria från skuld och får nytt liv. Här på jorden så länge det nu varar, och sedan i evighet tillsammans med honom i den nya värld som han ska låta oss komma till. En värld utan ondska och mörker.

Låter det vansinnigt att tron på detta skulle kunna förändra livet? Det är just vad Gud bestämt! Frälsningen skulle inte vara en 30-poängskurs på högskolan, eller något man kunde fundera ut och förstå sig på om man var tillräckligt smart. Frälsningen skulle vara att tro på något helt otroligt! Så här står det i Bibeln om det:

"Visst låter det galet för dem som är på väg mot undergången, att Jesus skulle kunna rädda dem genom att han blev avrättad på ett kors. Men vi som är frälsta och är på rätt väg upplever Guds kraft i detta budskap. För Gud säger: 'Jag ska göra om intet alla genomtänkta och förnuftiga frälsningsplaner av människor, hur förståndiga och visa de än tycks vara!'

Vad ska vi då säga om alla dessa visa och lärda, dessa lysande debattörer i denna världens stora frågor? Har inte Gud gjort klart att deras visdom är nonsens? Gud har nämligen i sin vishet ordnat det så att världen aldrig ska kunna finna Gud genom mänskligt skarpsinne. Bara de kan bli frälsta som accepterar enkelheten i Guds budskap." (1 Korinthierbrevet 1:18-19)

Frågor om den kristna tron

2009-11-22T19:14:00.023+01:00

Det finns många frågor man kan ställa om tron. Här är bara några vanliga, där vi försökt tänka till och svara så enkelt och rakt som möjligt. Har du en egen fråga så lägg in den som en kommentar!

Längst ner kan du också läsa en personlig berättelse om vägen till tro på Jesus...

Hur kan man tro på Gud i vår tid?

Vad är det som gör den kristna tron speciell?

Varför finns det så många olika kristna kyrkor?

Tror de kristna på allt i Bibeln?

I Bibelns gamla testamente verkar Gud vara en blodtörstig tyrann. Hur förklarar man det?

Om nu Gud är god, varför ser världen ändå ut som den gör?

I kyrkan snackar man mycket om synd, men vad är det egentligen?

Vem är då denne Jesus som alla kristna pratar om? Vad är det som är så speciellt med honom?

Hur blir man kristen?

Löser det alla problem att bli kristen?

Är det detta som är livets mening - att bli kristen och lära känna Jesus?

En personlig story om mötet med Jesus!

Hur kan man tro på Gud i vår tid?

2009-11-22T19:13:00.006+01:00

Fråga istället hur man kan låta bli! Att tro på någon slags gudomlig verklighet är naturligt och självklart för de allra flesta människor i världen. Psykologer menar att religiositeten är en del av själva människan, något även icke troende naturvetare är medvetna om och förundras över. Man försöker förklara hur evolutionen kunnat resultera i något sådant som gudstro men har svårt att lyckas med det. En mer logisk förklaring måste vara att Gud faktiskt finns och att han lagt ner en längtan i oss efter att få kontakt!

Det stora problemet för oss moderna västerlänningar lär vara vår övertro på ”förnuftet”. Vi tror att allt går att förklara vetenskapligt och logiskt. När vi då kikar ut i världen är det mycket som verkar helt tokigt (vilket det förstås också är många gånger): Någonstans vågar man inte hugga ner träd för att man tror att det bor gudar i dem. På andra ställen är det yviga skägg och svängande rökelsekar som gäller. Och indiernas heliga kor skakar vi väl mest på huvudet åt...

Många skrattar säkert åt vår egen kyrka av ungefär samma skäl. De kristna verkar antingen vara helt galna eller bara tråkiga och dumma. Hur kan man tro på de gamla sagorna i Bibeln när vetenskapen kommit så långt?! I debatten ställs oftast modern vetenskap och förnuft mot dum-tro!

Men hur bra är argumenten egentligen, när ateisterna rasar mot kyrkan och kallar de troende oförnuftiga? Är det verkligen oförnuftigt att tro på en skapande Gud? Knappast! Det är snarare så att ateisterna själva får svårt att försvara sitt förnuft när de ställs mot väggen. Så här uttrycker Mats Selander, filosofilärare på Credoakademin saken:

"Det finns ingen grund att tro på förnuft i en ateistisk världsåskådning. Ateismen utgår ifrån att den yttersta verkligheten antingen är fysisk materia eller energi, och de är inte bärare av förnuft!"

Det finns alltså anledning för en tänkande människa att ifrågasätta den grund som ateismen står på. Många menar att vetenskapens framsteg bevisar att Bibeln har fel och att därmed Gud inte finns. Oavsett hur bokstavligt sann eller inte sann Bibeln är så finns det dock alldeles för många frågetecken kvar för att vi ska kunna förklara Gud död! Att göra det är definitivt inte förnuftigt...

Vad är det som gör den kristna tron speciell?

2009-11-22T19:12:00.004+01:00

Den funkar!! Det är det speciella! Om den får bli mer än bara en religion, vill säga...

Okej, nu undrar du kanske vad det här är för lek med ord. Hur kan kristendomen bli mer än en religion, den är väl en religion? Nej, vi vill påstå att religion och tron på Jesus, som är vad kristendomen handlar om, faktiskt inte är samma sak. Så här tänker vi då:

All religion handlar om att vi människor försöker sträcka oss upp till en högre nivå. Antingen vi nu kallar det Gud, Nirvana, ett högre medvetande eller något annat. Vi försöker följa en massa regler eller göra olika övningar - för att bli bättre människor, eller för att vi är rädda för hur det ska bli i ett kommande liv. En del av detta kan nog vara bra, men hur vi än anstränger oss når vi aldrig fram till målet! Vi kan mässa mantran tills vi blir grå, eller hasa runt på våra knän och be böner. Det hjälper inte, vi får ingen sinnesro som verkligen håller. Vi hittar inte hem.

Den äkta kristendomen är annorlunda. Den säger att Jesus, Guds Son, redan har gjort allt som måste göras. Det enda som återstår för oss är att i tro ta emot det han gjort för oss. Då kommer Gud själv in i våra liv och sätter igång en förändringsprocess som verkligen ger resultat. Just den förändring som vi längtat efter men inte kunnat åstadkomma själva. Och han lämnar oss inte, vi får leva våra liv så nära honom som luften vi andas...

Verklig gemenskap med Gud, det är vad det handlar om! Att få krypa in i hans famn och vara fullständigt trygga i det han redan gjort. Fattar vi aldrig detta utan bara försöker följa en massa regler och göra goda gärningar och så, och hoppas på att det ska räcka för att bli accepterade, då blir det aldrig verkligt. Då är det bara en religion bland alla andra!

Det här är inte att förakta människors tro och strävan. Muslimer, buddhister, hinduer och alla andra förtjänar att mötas av samma respekt. Även kristna som ännu inte hittat ända fram. De som är ärliga i sin tro, vill säga. Och den som är det, och får Jesus presenterad för sig sådan han verkligen är, tar inte sällan emot honom med glädje. Äntligen något som möter den innersta längtan man burit på. Äntligen hemma!

Varför finns det så många olika kristna kyrkor?

2009-11-22T19:11:00.003+01:00

Kanske för att vi människor har så väldigt svårt för att se helheten. Vi är som de blinda männen som skulle beskriva en elefant. En fick tag i snabeln, kände på den en stund och beskrev sedan elefanten som en lång slang. En annan trevade sig fram till det stora örat, en tredje stannade vid magen och så vidare. Deras beskrivningar blev väldigt olika, och ingen förstod att elefanten var summan av deras upptäckter.

Något av detta finns också bland de kristna kyrkorna. Vi ser en liten bit av vad Gud är och så bygger vi en lära och en kyrka runt det. Förstår inte att vi inte sett helheten. Men likheterna är större än olikheterna, och idag är det rätt vanligt att olika kyrkor samarbetar eller till och med går samman helt.

Men det här är inte hela svaret. Många gånger handlar det också om att människor inte kan dra jämt med varandra och därför delar upp sig i olika läger. Kyrkan har också under hela sin historia attackerats från krafter som ogillat budskapet, och ibland har detta resulterat i splittring och osämja. Allt det här är ledsamt men ingenting att bli förvånad över. Jesus sa själv att det skulle bli så - många falska läror och mycket splittring mellan människor. Läs hans egna ord här.

Tror de kristna på allt i Bibeln?

2009-11-22T19:10:00.003+01:00

Ha! Fråga tio kristna vad de tror på och inte tror på, och du får antagligen tio olika svar! Men om man verkligen är kristen tror man på de grundläggande sakerna: Att vi är skapade av en Gud som älskar oss och längtar efter oss. Att det finns något ont i världen som gjort att vi kommit bort från honom, något vi behöver bli räddade ifrån. Och att det är genom tron på Jesus, Guds son, som vi har en möjlighet att bli det.

Sedan finns det massor av saker som inte är så tydliga. Många tror till exempel på att man kan bli botad från sjukdomar om man ber, för det står så på flera ställen i Bibeln. Andra tror att det inte gäller längre, man blir inte riktigt frisk förrän man kommer till himlen. Det där med skapelseberättelsen kan man också ha väldigt olika syn på, även om man är överens om att det var Gud som på något sätt stod för skapandet. Såna här frågor är viktiga, men de är inte avgörande för om man kan räkna sig som kristen eller inte.

I Bibelns gamla testamente verkar Gud vara en blodtörstig tyrann. Hur förklarar man det?

2009-11-22T19:09:00.001+01:00

Frågan är om beskrivningen är riktig. Bibeln innehåller både Guds tilltal till människor och berättelser om vad människor sagt och gjort. Och det var inte alltid som människornas gärningar stämde med vad Gud egentligen ville. Men så lätt kommer vi inte undan, en del saker finns helt klart som verkar väldigt grymma. Hur ska vi förstå dem?

Det viktigaste är nog att vi börjar med Jesus och ser vem han är. Är han blodtörstig? Är han en tyrann? Eller är han istället de svagas vän, den som tar hand om de små och värnlösa, den som botar och ger nya krafter?

Det är han! Läs några exempel här.

Och när Jesus säger så här om sig själv: "Den som har sett mig han har sett Fadern" (Johannes 14:9) och: "Jag och Fadern är ett" (Johannes 10:30), då behöver inte gamla testamentets bild av Gud, Fadern, bli något hinder. Förresten är gamla testamentet så mycket mer än grymma krigsskildringar. Mest handlar det faktiskt om hur Gud älskar och längtar efter de människor han skapat. Och om den räddningsaktion han förbereder, genom att skapa ett brohuvud i den här världen dit han sedan kan sända sin "fritagningsstyrka" - det vill säga Jesus.

Det är sedan genom Jesus kärleken blir uppenbar: Läs här.

Om vi nu ändå vill försöka förstå händelserna i gamla testamentet, så långt det är möjligt, kan vi kanske tänka så här: Gud var den som hade hela perspektivet, han kunde se vad olika saker skulle få för konsekvenser. Och han valde i varje situation det minst onda. Om det innebar krig, där även kvinnor, barn och gamla måste dö, så får vi tänka oss att han också tog hand om det på något sätt. Att de oskyldiga liven inte gick till spillo. Gud ser ju också på liv och död på ett helt annat sätt än vi. För honom lever alla, antingen på jorden eller i den tillvaro som kommer sedan...

Men för den som läser noga framträder också bilden av en Gud som själv plågades av situationen och som längtade efter den tid då han skulle kunna sända Jesus till oss. För efter det skulle det finnas ett annat sätt att bekämpa det onda. Inte genom att ta bort onda människor, utan genom att övervinna det onda i människorna. Det onda som i någon grad finns hos oss alla, fast det inte alltid kommer fram. Gud ser det, och han vet att det hindrar oss från att komma nära honom. Det är därför han är så noga med att få bort det.

Med allt detta sagt måste vi till slut påpeka att det inte är möjligt att förstå Bibeln helt utan att först ha fått en personlig relation till Gud. Det finns massor av koder i Bibeln som bara han kan hjälpa oss knäcka, och det gäller inte minst gamla testamentet, som i första hand är det judiska folkets heliga skrift, inte vår. För dig som inte redan är troende säger Bibeln tillräckligt mycket för att du ska hitta vägen till Gud, men den berättar inte allt om Gud.

Rådet blir detta: Lyssna till vad Jesus säger, och lita på honom!

Om nu Gud är god, varför ser världen ändå ut som den gör?

2009-11-22T19:08:00.003+01:00

När Jesus korsfästes var det en seger över det onda, på ett sätt som vi har svårt att förstå. Den segern var förkrossande, och Jesus har nu all makt. Men det onda finns inte bara som en yttre kraft, det finns också inne i varje människa. Och Gud kan inte bara tränga sig på och förändra oss, det är först när vi bestämmer oss för att tro på det Jesus gjorde, och säga ja till honom, som det händer något och vi kan börja förändras. (Och inte ens då går det alltid så fort - vi förblir människor, som snubblar och gör fel på många sätt...)

När Jesus kom startade han en revolution! Han började med tolv lärjungar och ägnade tre år åt att lära upp dem. När han sedan återvänt till himlen spred sig tron som en löpeld över det romerska imperiet. I våra dagar växer tron på Jesus snabbare än någon religion i världen. Men så länge det finns människor som inte vill ta emot honom kommer våld, svek och egoism att fortsätta plåga oss.

Visst skulle Gud på ett ögonblick kunna utrota allt ont, men då måste han först ge upp hoppet om alla de människor som ännu inte bestämt sig för att börja ge plats åt hans kärlek. Och Gud bryr sig så mycket om varenda människa att han vill vänta in i det längsta på det beslutet. Även på ditt beslut...

I kyrkan snackar man mycket om synd, men vad är det egentligen?

2009-11-22T19:07:00.001+01:00

Synd är allt som går emot Guds perfekta, goda vilja för våra liv. Svårare än så behöver det inte vara! En del beskriver det som att "missa målet", och det stämmer också. För varje barn som föds har Gud tankar om hur livet ska kunna bli som bäst, och kommer vi bort från honom missar vi också allt det han tänkt för oss.

Förr hade man långa listor på saker som var synd. Mord, misshandel och rån var förstås självklara synder. Det är ju sådant som är brottsligt också i de flesta vanliga människors ögon. Men sedan fanns det sådant som att dricka alkohol, dansa eller gå på bio. I vissa kyrkor var också det synd. Kanske är det en anledning till att det har blivit lite löjligt att prata om synd idag...

Men i Guds ögon är synden inte löjlig. Och det handlar inte om att dansa eller gå på bio, eller något sådant. Det handlar inte ens i första hand om det vi gör... För Gud är synden som en fruktansvärd, ärftlig sjukdom som gör det omöjligt för oss att leva rätt och som skiljer oss från honom. Hur vi än försöker så kan vi inte låta bli att göra saker som är fel, och det orsakar lidande både för oss själva och för andra. Det gäller stort som smått - allt ifrån att snacka skit om grannen till att starta krig och slakta hela folk.

Alla de fel vi gör, sånt som är emot det Gud vill, det kallar Bibeln mycket riktigt synd. Men det är bara tecken på att sjukdomen finns där. Precis som hög feber brukar vara ett tecken på att man har influensa. Det är först och främst själva sjukdomen Gud vill åt!

Vi skulle kunna ge den här sjukdomen en massa andra namn, mer begripliga. Ett skulle kunna vara: Uppror. Det är där mycket bottnar. Först sätter vi oss upp mot våra föräldrar. Ja, det börjar redan när vi är några år gamla. (Vi kallar det "trotsålder" och säger att det är helt normalt - och det är det ju.) Sedan vänder vi ryggen åt Gud! Vi vill gå våra egna vägar, vill inte lyda!

Det är detta som är det onda i människan. Det som gör att vi inte kan komma nära Gud, fast det är det vi mest av allt behöver och innerst inne längtar efter.

Men det är en sjukdom som det finns bot för...

Vem är då denne Jesus som alla kristna pratar om? Vad är det som är så speciellt med honom?

2009-11-22T19:06:00.003+01:00

Om vi bara ska säga en sak om Jesus blir det detta: Han är den enda som verkligen älskar oss och som kan och vill ge oss ett bättre liv! Det var den kärleken som drev honom att en gång i historien offra sig själv för att rädda oss. Han såg vår vilsenhet och våra bekymmer, och för att öppna vägen hem till friheten hos Gud gjorde han det svåra som han visste var nödvändigt: Han tog själv på sig de yttersta konsekvenserna av våra misslyckanden och bar dem in i en ofattbart grym död - för att vi skulle kunna gå fria. Något sådant har ingen annan gjort!

Men nu finns det så mycket mer att säga om Jesus. Allt är speciellt med honom! Och allting kretsar kring honom, han är på något sätt hela universums centralgestalt. Han kallas i Bibeln för Guds Son, men han säger också själv att han är ett med Fadern, alltså att han själv är Gud. Och samtidigt är han en vanlig människa. Eller var. För han dog och blev levande igen, och nu är han mer än bara en människa. Han kommer alltid att leva, och en dag ska han komma tillbaka till oss så att alla kan se honom. Då kommer han som jordens rätta härskare, och alla ska böja sig under honom. En del med stormande glädje, andra - de som inte ville veta av honom - i skräck. Och kanske med sorg och ånger.

Men det bästa är kanske ändå att man som kristen får kalla Jesus sin egen, allra bästa vän. Alltid nära, alltid redo att hjälpa. Inte för att man gjort något särskilt, mer än att tacka ja till hans inbjudan. En inbjudan att lämna det gamla livet, som ändå inte funkade, och ta emot hans eget istället. Ett liv som aldrig kommer att ta slut.

Jesus är den som allt det goda i livet kommer från. Men han är ingen mes, hans kärlek går hand i hand med Sanningen. Därför kan vi aldrig försöka vara något vi inte är när vi kommer till honom. Det går inte att dölja något; han ser rakt igenom oss. Men det är bara skönt, för då vet vi att han aldrig kommer att överge oss - när han älskar oss så mycket trots att han vet vilka vi är innerst inne.

Läs i Bibeln vad Jesus säger om sig själv.

Hur blir man kristen?

2009-11-22T19:05:00.004+01:00

Åh, det är den enkla delen. Det svåra brukar vara att komma fram till att man faktiskt behöver bli kristen. Och att man vill bli det. Många går och drar på det i åratal. De vet att det är rätt, de vill egentligen innerst inne, men något tar ändå emot. Det handlar om att släppa kontrollen över sitt liv, och det kan vara rätt svårt för oss moderna svenskar. Vi gör det inte gärna förrän vi är tvungna. Men att bli kristen innebär att lämna över rodret till en som älskar oss, och som verkligen kan göra något bra av den tid vi har kvar här. Det borde egentligen inte vara något att tveka om...

Är du beredd att närma dig Gud? Eller vill du bara veta vad det handlar om? Följ länken här:

Tre steg till Gud - och sedan ett par till

Löser det alla problem att bli kristen?

2009-11-22T19:04:00.001+01:00

Både ja och nej! Om du följde länken ovan och läste om de tre stegen, då vet du redan att det finns en fortsättning på beslutet att ta emot Jesus. Det handlar om att växa och mogna. Under den processen stöter du garanterat på massor av problem! De flesta beror på att vi människor till vår natur är lite "kluvna". Även om du bestämt dig för att följa Jesus så finns det en annan del av dig som inte alls vill göra det. Den kluvenheten får vi alla leva med hela livet, fast ju mer vi lär känna Guds kärlek desto mindre problem ställer den till.

Ett problem av en annan sort är det motstånd som också garanterat möter den som verkligen vill leva som kristen. Det är väl okej så länge du håller tyst, men om du börjar berätta om Jesus för andra smäller det förr eller senare! Detta är bra att vara beredd på, men ingenting att vara rädd för - Jesus har lovat att vara med oss, och han ger oss både kraft och beskydd!

Ser man på längre sikt får faktiskt alla problem sin lösning. Och vid ingången till himlen står inte någon "Sankte Per" som kollar om vi ätit vår gröt och varit snälla, utan där står Gud själv och lyfter av oss allt det som tyngt oss och gjort oss ledsna i det här livet:

"Och jag hörde ett kraftigt rop från tronen: 'Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud ska själv vara bland dem. Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt." (Uppenbarelseboken 21:3-4)

Detta är löftet till alla dem som tar emot Jesus som Herre! Löser alla problem? Yup!

Är det detta som är livets mening - att bli kristen och lära känna Jesus?

2009-11-22T19:03:00.001+01:00

Att få komma nära den Gud som skapat dig och tänkt ut en fantastisk plan för ditt liv. En personlig Gud, som du kan umgås med och lära känna. En Gud som älskar dig och som vill ha dig nära, inte bara här på jorden utan ännu mer i evigheten. Kan det vara meningen med livet?

Verkar inte helt fel, eller hur...?!

Mer om att tro på Gud i vår tid

2009-11-22T16:55:00.006+01:00

Människan är en religiös varelse, det är helt klart! De flesta folk runtom i världen lever med någon slags gudstro, och på universiteten är religionspsykologi och religionsvetenskap stora ämnen.

För oss "upplysta" svenskar finns det mycket som kan verka tokigt när vi tittar ut i världen. Någonstans vågar man inte hugga ner träd för att man tror att det bor gudar i dem. På andra ställen är det yviga skägg och svängande rökelsekar som gäller. Och indiernas heliga kor skakar vi väl mest på huvudet åt...

Men hur bra är argumenten egentligen, när ateisterna rasar mot kyrkan och kallar de troende oförnuftiga? Är det verkligen oförnuftigt att tro? Knappast! Det är snarare så att ateisterna själva får svårt att försvara sitt förnuft när de ställs mot väggen. Så här uttrycker Mats Selander, filosofilärare på Credoakademin saken:

När den moderna naturvetenskapen trots frånvaron av hållbara bevis tillåtits upphöja evolutionsläran till sanning i vår del av världen, är det förstås svårt att försvara tron på en annan verklighet. Vi matas hela tiden med fakta och tolkningar som verkar förpassa Bibelns berättelser till sagovärlden - vem vill då riskera att bli idiotförklarad genom att fortsätta tro på den?

Men allt är inte som det ser ut. Bibelns skapelseberättelse är inte vetenskap och kan förstås inte heller bevisas, men som vi skriver om i avsnittet Utvecklad eller skapad? finns det ändå all anledning för en tänkande människa att ifrågasätta den grund som ateismen vilar på.

Frågan var om man kan tro på Gud i vår tid. Vi påstår att det går alldeles utmärkt, och man behöver inte slänga förnuftet i soppåsen först!

Jesus förutsäger förföljelse och falskhet

2009-11-22T16:53:00.008+01:00

"Låt ingen lura er, för många ska komma och påstå att de är Messias (Kristus), och de kommer att leda många vilse. Ni kommer att få uppleva krig och höra rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Krig måste komma, men därmed är inte slutet inne. Nationer och maktblock kommer att resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men detta är bara början på de fasor som kommer.

Då kommer man att tortera er och döda er och hata er över hela världen därför att ni tillhör mig." (Matteusevangeliet 24:4-9)

----------

"... Många ska framträda som världsfrälsare, och falska profeter ska det finnas gott om. De ska göra märkliga under, för att om möjligt föra Guds egna barn bakom ljuset. Var på er vakt! Jag har varnat er i förväg!" (Markusevangeliet 13:22-23)

Jesus, de svagas vän

2009-11-22T16:52:00.014+01:00

Vad han gjorde (förlåtelse, upprättelse)

"Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna som hade varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.

'Mästare', sa de till Jesus, 'den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning. Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?'

De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret i sanden. Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: 'Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.'

Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden. Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan. Då reste sig Jesus igen och sa till henne: 'Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?'

'Nej, Herre', svarade hon. Då sa Jesus: 'Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.' " (Johannesevangeliet 8:3-11)

----------

"När han närmade sig staden mötte de ett begravningsfölje. Pojken som dött var ende sonen till en änka, och många sörjande från staden gjorde henne sällskap.

När Jesus såg henne fylldes hans hjärta av medlidande och han sa: 'Gråt inte!' Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. 'Min son', sa han, 'kom tillbaka till livet igen!'

Då satte sig pojken upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor." (Lukasevangeliet 7:12-15)

----------

"Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: 'Kom så drar vi oss undan till någon plats där vi kan vila oss.' De for därför iväg i en båt till ett lugnare ställe. Men många människor såg det och skyndade sig i förväg runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.

När Jesus steg ur båten och såg allt folk som hade samlats kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Därför tog han sig tid och undervisade dem om det som de behövde veta." (Markusevangeliet 6:31-34)

----------

"... Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar. När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde." (Matteusevangeliet 9:35-36)

----------

"Några mödrar kom en dag med sina barn till Jesus för att han skulle välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem. När Jesus såg vad som hände blev han förargad på lärjungarna och sa till dem: 'Låt barnen komma till mig, för Guds rike tillhör dem. Och hindra dem inte...' Sedan tog han barnen i sina armar och lade händerna på deras huvuden och välsignade dem." (Markusevangeliet 10:13-16)

Vad han sa

"Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor. Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er." (Matteusevangeliet 11:28-30)

----------

"Ve er, fariseer och religiösa ledare. Ni hycklare! Till och med av kryddväxter som dill och kummin ger ni Gud en tiondel, men ni är likgiltiga för det som är långt viktigare: rättvisa, medlidande och trohet. Visst ska ni ge Gud en tiondel, men försumma för den skull inte det som är det viktigaste." (Matteusevangeliet 23:23)

Gud älskar människan

2009-11-22T16:51:00.011+01:00

"När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus (Jesus) - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud. Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss, trots att det naturligtvis hade varit möjligt. Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare." (Romarbrevet 5:6-8)

Vad Jesus säger om sig själv

2009-11-22T16:49:00.007+01:00

"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig." (Johannesevangeliet 14:6)

----------

"Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva även om han dör. Han får evigt liv därför att han tror på mig..." (Johannesevangeliet 11:25)

----------

"Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg." (Johannesevangeliet 8:12)

----------

"Jag är livets bröd. Ingen som kommer till mig ska någonsin bli hungrig igen. Och den som tror på mig behöver aldrig bli törstig." (Johannesevangeliet 6:35)

----------

"Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren." (Johannesevangeliet 10:11)

----------

"Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och om ni ändå inte tror mina ord, tro då på de under ni har sett mig göra." (Johannesevangeliet 14:11)

En personlig story om mötet med Jesus

2009-11-22T16:48:00.002+01:00

För att läsa detta inlägg, gå till hemsidan.

Tre steg till Gud - och sedan ett par till

2009-11-22T16:47:00.010+01:00

När Jesus kom till jorden var det inte först och främst för att lära oss göra goda gärningar eller något sådant. Han kom för att bli ett offer och ta bort människans skuld till Gud! Korsfästelsen var planerad sedan världens skapelse, därför att Gud såg att det skulle bli nödvändigt. När de perfekta människor han skapat släppte in det onda, både i världen och i sig själva, visste han att det måste till ett alldeles speciellt offer för att ställa allt tillrätta igen. Det offret måste bli hans egen Son, för ingen annan skulle klara av det!

För människor som levde på den tiden då Bibeln skrevs var nog de här tankegångarna helt okej. Skuld - offer - förlåtelse... De visste att skuld var något verkligt och att det krävdes offer för att bli fri från den. För oss kan det vara svårt att förstå såna här idéer. Vi har närmare till känslor av vilsenhet än skuld, och det vi söker är kanske mer ett Hem än förlåtelse för våra felsteg.

Att känslorna finns där är tecken på att Gud själv söker kontakt. Det är så här det brukar börja! Och med denna vilsenhet och längtan efter Något får vi börja söka oss framåt till en första kontakt med Skaparen - han som längtar efter oss mycket mer än vi någonsin kan längta efter honom. Men för att sen komma vidare behöver vi få fatt på de nycklar som finns i Bibeln. Då räcker inte den moderna kyrkans allmänna prat om att Gud är kärlek. Visst är Gud kärlek, men för att förstå vad det innebär måste vi först hitta Bibelns sanning om Gud - och om oss själva - även om det betyder att vi får jobba med tankar som först kanske verkar konstiga och svåra att acceptera. Närmar vi oss Gud på hans villkor ska vi också finna honom, och i honom allt vi behöver och innerst inne längtar efter!

Tre steg till Gud... Så löd rubriken. Det var egentligen lite förenklat för det går nog inte att säga precis hur en människas väg till Gud ser ut. Vi är så olika. Men det finns några saker som vi inte kommer förbi, grundstenar när det gäller att bli kristen och lära känna Gud. Vi kan kalla det att ta tre steg på vägen till honom.

Viktigt här är att förstå att det är okej om vi inte kan ta till oss allt på en gång. Finns bara denna längtan som för oss framåt så ordnar det sig! Saker kan också komma i olika ordning. Guds famn är öppen för oss, och vi måste inte hitta ända fram på en eftermiddag. Vi får vara sökare på väg!

Bibelcitaten här nedan är bara korta utdrag. Leta gärna upp en Bibel och läs hela sammanhangen.

Det första steget är kanske det enklaste och definitivt det mest självklara: att förstå att Gud finns och att det är han som har skapat allt. Fortsättningen är goda nyheter för den som känner sig förkastad: Gud är inte långt borta! Han bryr sig om sin skapelse och det går att få kontakt med honom. En kontakt som gör livet gott!

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord." (1 Mosebok 1:1)

"Den som vill komma till Gud måste tro att Gud finns och att han belönar dem som verkligen söker honom." (Hebreerbrevet 11:6)

"Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv." (Johannes 3:16)

"... Han (Gud) är nämligen inte långt borta från någon av oss. För det är i honom vi lever och rör oss och existerar..." (Apostlagärningarna 17:27-28)

Det andra steget handlar om att förstå att vi behöver Gud. Vi är skapade för ett liv tillsammans med honom! Men vi har kommit bort från honom och kan inte ta oss tillbaka av egen kraft. Vi behöver hjälp! För den som är stark och duktig kan nog detta vara det allra svåraste. Många har inte förstått det förrän de legat svårt sjuka eller skadade efter en olycka.

Men det handlar inte så mycket om att vi behöver Gud för att våra kroppar är ömtåliga. Mest handlar det om vad Bibeln - kanske på ett lite svårbegripligt och främmande sätt - berättar om synd och skuld. Att detta är något verkligt, och att det skiljer oss från Gud. Det finns skuld som inte är verklig, som bottnar mer i dålig självkänsla än i något man gjort fel. Den kan vi komma åt med psykologiska metoder. Men inför den verkliga skulden är vi förlorade! Bara Gud själv kan hjälpa oss med den - vi behöver en frälsare! Och varenda en av oss gör det, för hur goda vi än försöker vara kan vi aldrig lyckas med att hålla alla Guds lagar. Vi når inte ända fram! Konsekvensen är inget vi gärna talar om idag, men förr eller senare brukar oron dyka upp hos de flesta. Oron för vilket slut livet ska få.

"Alla har vi syndat och saknar därför den likhet med Gud som vi är skapade att ha." (Romarbrevet 3:23)

"Syndens lön är döden..." (Romarbrevet 6:23)

Här kommer en viktig berättelse in, en som Jesus berättade för att vi skulle förstå hur viktig varje människa är för Gud. Den handlar om en man som hade hundra får. När han en dag upptäckte att ett får saknades, gav han sig ut för att leta efter det. Och han letade till dess han fann det! Då bar han det hem på axlarna, fylld av glädje. (Lukas 15:1-7)

Läget är allvarligt. Men Gud älskar varenda en av oss, och han ger sig inte!

Känner du dig bara fördömd, trots orden om Guds kärlek? Då behöver du kanske läsa här om skuld och skam innan du går vidare!

Det tredje steget är att ta emot den gåva som Gud ger. För fortsättningen av versen i Romarbrevet 6:23 lyder så här: "... men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre."

I oss själva är vi förlorade. Vilsna i livet och på väg mot en evighet utan allt vad värme och kärlek heter. Men som en fri gåva ger Gud oss rätten att bli hans barn, och därmed bli räddade!

"Bara några få välkomnade och tog emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli barn till Gud. Allt de behövde göra var att lita på att han kunde frälsa dem." (Johannes 1:12)

Det är korsfästelsen av Jesus, Guds Son, som är själva nyckeln till detta. Gud är alltid fullkomligt rättvis. Han kan inte se genom fingrarna med det onda. Alla skulder måste betalas. Men istället för att vi ska betala med våra liv, låter han allt drabba sin Son. Jesus valde själv att låta sig födas som människa och bli det offer som kunde göra oss fria. Han ville göra det därför att han älskade oss så mycket!

Svårsmält? Ja, men sant!

När Jesus spikas upp på ett kors för att dö är det inte för att han själv gjort något ont. Det sker (fast ingen förstår det just då) för att han ska betala priset för varenda människa som någonsin levat och någonsin kommer att leva. Alla fel vi begått, all vår olydnad, vår upproriskhet, vårt hån. Allt ligger på hans axlar och tynger, där han hänger med grova spikar genom händer och fötter och utkämpar en dödskamp långt bortom vår förmåga att fatta. I den stunden är han bara människa, utan några gudomliga krafter till hjälp. Han känner smärtan fullt ut.

"Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!" (Jesaja 53:6)

"Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus (Jesus) att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare." (Romarbrevet 5:8)

"Trots att han själv var fullständigt oskyldig och inte hade gjort någon som helst synd, fick han dö för oss och våra synders skull. Han gjorde det för att föra oss hem till Gud." (1 Petrus brev 3:18)

När Jesus dör händer märkliga saker i Jerusalem. En jordbävning spräcker klipporna, och i det judiska templet rivs "förlåten", det draperi som symboliserar skiljemuren mellan Gud och människor, itu uppifrån och ner. Vägen till Gud är öppen! Ett tjock streck har strykts över vår synd, den onda kraften i våra liv!

Men det är inte slut här. Två dagar senare blir Jesus levande igen. Han uppstår och går ut ur graven, och när han gör det blir det möjligt för oss att också leva tillsammans med honom. Redan här i världen och sedan i evighet. Han kallar oss bröder och systrar, vänner - och Guds barn. Om vi bara vill ta emot hans utsträckta hand.

Du som läser detta kanske känner hans beröring just nu. Gud själv är nära dig, fast du inte ser honom med dina ögon. Han viskar i ditt inre att detta är sant, det är mer än ord på en dataskärm eller ett papper. Det är liv! Du kan ta emot honom i detta ögonblick, om du bara bestämmer dig för att göra det. Och vad som än tynger dig blir du i samma ögonblick förlåten!

Det enda du behöver göra är att säga det till honom. Säg att du vill vända dig bort från det liv som ändå inte fungerar fullt ut och som du nu vet inte är tillräckligt gott. Säg att du vill ta emot hans liv istället, att du vill att han ska vara din Herre. Det betyder inte att din personlighet raderas ut och ersätts med något främmande. Nej, du får vara den du är, men med ett rent samvete och en helt ny inriktning i livet. Det är som att komma hem!

Vill du ha en bön att läsa, prova denna: Varning!!

Jesus, jag känner att detta är något för mig. Jag har misslyckats med att leva rätt. Jag ser att mitt liv aldrig kan bli riktigt bra, och att jag inte har någon plats hos dig i himlen.

Men nu har jag fått höra om dig, och jag vill tro på det. Jag vill tro att du verkligen har betalat priset för att jag ska kunna bli Guds barn.

Jag vill ta emot dig Jesus! Jag vill att du ska finnas i mitt liv! Jag vill att du ska vara min Gud och min Herre!

Tack att du hör mig, och att det du ger är en fri gåva. Jag kan inte förtjäna den, bara ta emot den. Och det gör jag nu.

Tack Jesus att jag är förlåten!

Om du bett, antingen med egna ord eller bönen här ovan, och verkligen menat det, då har Gud tagit emot dig! Dina felsteg är förlåtna, synden har förlorat sin makt, du har blivit helt ren. Om du känner något eller inte har ingen betydelse. Det är tron på detta som är det viktiga.

Det finns ingenting du kan lägga till. Ingenting du kan göra för att förtjäna gåvan Gud har gett dig. Men det finns en fortsättning...

Vad händer sedan? Ett par steg till

Att ta emot Jesus som Herre är inte slutet, det är början. Om du gjort detta är du som ett nyfött barn. Ett barn som behöver värme, rätt näring och beskydd. Utan det kommer upplevelsen snart att blekna och de gamla vanorna komma tillbaka. Det betyder inte att Gud lämnat dig, men det liv han gett dig kommer inte att fungera.

Det otäcka är att den onda kraft som finns i världen inte vill något hellre än att komma åt detta nyfödda barn. Men Gud har sagt att vi inte ska vara rädda. Han ska själv skydda oss.

"Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig." (Hebréerbrevet 13:5)

"Jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset..." (Romarbrevet 8:38-39)

I längden behövs en kristen gemenskap för att man ska kunna växa och utvecklas. Bli stabil, trygg och mogen. Och Gud vill också ge fler gåvor, tjänstegåvor, som vi får för att kunna hjälpa varandra att leva som kristna och att bli fler i Guds familj. För att bli lärjungar och efterföljare - till de äldre kristna, och i förlängningen till Jesus själv!

Att på olika sätt tjäna Gud genom att ta emot och använda de gåvorna är det som ger den största glädjen i våra liv så länge vi lever kvar på jorden. Det är en glädje som är helt omöjlig att förstå för den som inte blivit en kristen. En glädje som är så stor att den gör att allt annat känns trist och rent av ruttet i jämförelse. Den glädjen byter man inte bort mot världens största rikedomar, om man en gång fått smak på den!

"Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva..." (Efesierbrevet 5:1-2)

"Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel." (Första Korithierbrevet 11:1)

"... När vi ber till vår Gud och Far för er, kommer vi alltid ihåg er kärlek och hur den har visat sig i konkreta handlingar, och hur ivrigt ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska komma tillbaka ... När vi kom till er med de goda nyheterna, avfärdade ni dem inte som meningslöst prat. Nej, ni lyssnade med stort intresse. Det som vi berättade grep er verkligen, för den helige Ande övertygade er om att det vi sagt var sant. Och ni vet att våra liv ytterligare bevisade sanningen i vårt budskap. Därför kom ni att följa det exempel som vi och också Herren har visat er. Ni tog nämligen emot vårt budskap med glädje i den helige Ande, trots de förföljelser och bekymmer det vållade er. Sedan blev ni själva ett föredöme för alla de andra kristna i Makedonien och Achaia. Och nu har Herrens ord förts vidare av er till andra människor runtomkring..." (Första Tessalonikerbrevet 1:2-8)

Det viktigaste nu är att hitta en församling, eller en grupp mogna kristna, där du kan känna dig hemma. Detta är inte alltid så lätt, eftersom alla kyrkor och församlingar är blandningar av människor som - enkelt uttryckt - lever olika nära Gud. Och vår mänskliga svaghet lyser alltid igenom förr eller senare, även bland de mest mogna, så det går inte att helt komma ifrån risken att bli sårad på något sätt. Kristna är inte perfekta, men Gud är det, och med alla våra brister får vi tillsammans söka oss närmare honom.

Det kan också vara svårt att förstå gudstjänsterna i vissa kyrkor. Spännvidden är väldigt stor, såväl mellan olika samfund som mellan enskilda församlingar. Men ge inte upp! Be Gud leda dig så kommer han säkert att göra det!

Vill du ha lite hjälp kan du titta på www.crossnet.se. Klicka på "Portal" uppe till vänster, sen "Sök" och "Crossnet-katalogen". Där hittar du kyrkor ordnade länsvis.

Du kan också maila till oss om detta så ska vi försöka hjälpa dig tillrätta. Även andra frågor svarar vi på så gott vi kan.

Bor du i vårt närområde, Marks kommun eller Varberg, kan du kolla de här kyrkorna:

Missionskyrkan i Kinna

Pingstkyrkan i Kinna

Elimkyrkan i Skene

Pingstkyrkan i Varberg

Vill du hellre söka dig till Svenska kyrkan kan du börja i deras portal:

Svenska kyrkan

Om skuld och skam

2009-11-22T16:46:00.007+01:00

Det klassiska kristna budskapet har alltid varit detta: Människan står i skuld till Gud genom synden, men eftersom Gud älskar oss har han gett oss sin Son som försoningsoffer, och genom tron på honom blir vi fria från skuldbördan. Martin Luther kämpade med sin syndanöd, och hans fråga var hur man kunde finna en barmhärtig Gud. Något han till slut gjorde.

Har du problem med de här tankegångarna? Känner du inte att det finns något hopp eller någon glädje när Guds förlåtelse i Kristus kommer på tal? Då kan du vara en av många, många i vår del av världen som snarare lider av skam än av skuld!

Det är inte alldeles lätt att få rätsida på den här saken via internet. Det kan behövas samtal både med någon terapeut och med en kristen själavårdare. Men i korthet fungerar det så här:

Skuld handlar om vad vi gör. Vi gör något fel, vi vänder om till Gud och får förlåtelse, och efter det är allt som det ska vara. Sorgen över felsteget har funnits där, men det har aldrig nått in till självkänslan eller värdigheten som människa.

Skam bottnar istället i en känsla av att vara fel, och det är inte lika lätt att komma åt. Att skammen alls finns där kan vara ett resultat av förkastelse eller kränkningar i barndomen. Orden "du gör fel, jag ska hjälpa dig att göra rätt" tolkas sen på något sätt automatiskt som "du är fel - du måste bort från jordens yta!" Kanske inte i intellektet, för man är ju inte dum! Men i känslorna kan man reagera ungefär så.

Åter igen, det här är inte lätt att komma till rätta med bara genom några ord på en hemsida. Men försök förstå, när du läser vidare om de tre stegen, att för Gud är du alltid rätt! Du är skapad till hans avbild och du kan aldrig bli något annat! Gud accepterar dig! Han älskar dig, precis som du är! Hoppa över talet om synd och skuld så länge, se det istället så här: Gud vill ha gemenskap med dig. Han vill vara den mest centrala och viktiga personen för dig. Har han inte fått vara det hittills så är det den förändringen du kan få be om och ta emot. Det var för att öppna vägen för den gemenskapen som Jesus gav sitt liv!

Point of no return

2009-11-22T16:45:00.006+01:00

Innan du tar det avgörande steget ska du ha klart för dig att det kommer att få stora konsekvenser i ditt liv. Det goda är att du får förlåtelse och känner att du kommer hem till en trygg famn där du får vila och hämta nya krafter. Hela ditt liv blir upprättat, och du blir för evigt med i Guds stora, världsvida familj, där du kan räkna med att få stöd och bli älskad utan att du behöver göra något för att förtjäna det.

Det kan också hända en del jobbiga saker, som att du får se gamla vänner vända ryggen åt dig. Du kan bli hånad och rent av misshandlad bara för att du börjar leva det nya livet med Jesus. Du blir helt enkelt en fiende till de krafter som styr den här världen! Hittills har du bara flutit med strömmen som en död fisk. När Jesus ger dig liv och lockar dig att börja simma mot strömmen, då kommer det att bli jobbigt på många sätt.

Men det är värt det! Att leva med Jesus är värt varenda sekund av lidande som kan komma! Och vad är förresten alternativet? Att fortsätta leva som förut, när du upptäckt att sanningen finns hos Jesus? Knappast...!